Omsätt miljömålet och samhällsplanera klimatsmart

Svenska städer och tätorter har under lång tid växt utåt. Det har ökat avstånden mellan invånarna och gjort dem beroende av bilen. I rapporten Smart stad – smart samhällsplanering för att nå Sveriges miljömål finner tankesmedjan Intelligence Watch att svensk samhällsplanering är otidsenlig, skriver Anders Olshov, tankesmedjans grundare.

Kommunerna vill växa med fler jobb och skattebetalare. De planerar för villaområden och externhandel och säljer mark. Fastighetsaktörer uppskattar den billigare marken utanför tätorterna och att ingen protesterar eller fördröjer byggplanerna. Det ifrågasatta ränteavdraget gör, liksom i USA, det billigt att bo i stora, ägda enfamiljshus utanför städerna. Som en följd byggs fler vägar. Samtidigt har försäljningen av förmånsbilar genom åren ofta subventionerats av staten – sannolikt på grund av fordonsindustrin – och det finns ett rese­avdrag som utnyttjas flitigt av bilister, inte minst i storstadsregionerna. 

De svenska strukturerna främjar således tätortsutglesning och långväga arbetspendling, tvärtemot aktuell forskning om det klimatsmarta samhället. Som ett resultat har antalet som arbetspendlar till en annan kommun ökat från knappt 1 miljon 1993 till 1,6 miljoner 2015. 

Det stora flertalet pendlar med bil. Därför växer bilparken kraftigt. Bara i de tre storstadslänen tillkom 337 000 bilar mellan 2002 och 2015. Mest växte bilparken i det kollektivtrafiktäta Stockholms län, med 21 procent, följt av Skåne med 19 procent, medan den ­växte med 14 procent i Västra Götaland, strax under rikssnittet på 15,5 procent. Även per capita växte bilparken, med 5 procent för hela Sverige, och det finns inga tecken på trendvändning då vi bland annat använder bilen högre upp i åldrarna än förut.

Annons

Denna utveckling sker samtidigt som Sverige har antagit ett mål om att minska koldioxid­utsläppen från inrikes transporter med minst 70 procent 2030 jämfört med 2010 års nivå. Bilen har en framtid, men måste bli renare. Riksdagen bör därför redan under denna mandatperiod fatta beslut om att fasa ut bensin- och dieseldrivna bilar genom ett totalförbud för sådan nybilsförsäljning senast 2030, i likhet med besluten i Norge och Nederländerna och vad som diskuteras i Tyskland. Landsbygdskommitténs förslag att se över rese­avdragen, med följd att storstadsbilisterna kan bli av med sina avdrag, är ytterst välkommet då det är i storstäderna bilismen skapar lokala problem och kan ersättas.

Sverige bör också fundera kring andra sätt att nå utsläppsmålet, dels för att även fossilfria bilar behöver energi för att produceras och drivas, dels för att de fortsatt orsakar tidsförluster, trängsel och barriäreffekter i stadsmiljöerna. 

Intelligence Watch föreslår ett slut på utglesningen av det svenska samhällsbygget, eftersom denna skapar behoven att förflytta sig med bil. Det är inte klokt att fortsätta med att bygga låga flerbostadshus i storstäderna och småhus runt om som standard. Det behövs en märkbar förtätning i de snabbast växande städerna så att fler ges möjlighet att bo och leva i zoner invid arbetet. I synnerhet måste stationsnära lägen utnyttjas bättre så att fler kan arbetspendla med kollektivtrafiken, vilket gäller i såväl bostads- som arbetskommunerna. Det viktiga är inte att 700 000 bostäder byggs till 2025, utan att det byggs klimatsmart i förtätade, produktiva städer med jobb och goda livsbetingelser. 

Det finns en svensk föreställning om att folk vill bo på landet med villa och bil. Det finns förvisso många som vill det, men befolknings- och bostadsprisstatistiken ger en mer adekvat bild: det sker en snabb urbanisering till de tre storstadsområdena och det är också där, i synnerhet i Stockholms innerstad där villorna är få, som bostadspriserna är högst, inte på den natursköna landsbygden. Många vill, men har inte råd att bo centralt i storstäderna, utan tvingas att pendla långa sträckor till arbetet. 

Den snabba befolkningstillväxten i storstadsområdena är en kritisk faktor. Stockholms län, Västra Götaland och Skåne växte från 2,0 miljoner invånare år 1900 till 4,4 miljoner 2000. På halva tiden, fram till 2050, förväntas de växa lika mycket som under hela förra seklet, till 6,9 miljoner invånare enligt SCB:s prognos. Jobben koncentreras till städerna, men urbaniseringen sker genom storstadsutglesning där städernas omland växer sig större och större med följd att arbetspendlingen ökar. Genom att bygga högre och tätare skulle fler ges möjlighet att bo och leva nära sitt arbete samtidigt som klimatpåverkan skulle minska. 

Storstäderna skulle göra samhället en tjänst om de växte mer vertikalt kring hissen, med grönytor och ekosystemtjänster mellan huskropparna och med cykeln som det moderna transportmedlet, snarare än horisontellt kring bilen.

Det gäller inte minst det överhettade Stockholm vars ambition att vara en attraktiv metro­pol kolliderar med stadsbyggnads­idealet, som sedan tidigt 1900-tal utgått från en väsentligt mindre befolkning. Resultatet är en tilltagande bostadsbrist som utestänger ”outsiders” från stadens många värdeskapande möjligheter och i slutänden gör det svårare för arbetsgivarna att rekrytera rätt arbetskraft.

Intelligence Watch anser, liksom Miljömåls­beredningen, att städerna måste växa inåt och planeras för gång, cykel och kollektivtrafik. Om fler bor stationsnära ökar värdet av investeringar i kollektivtrafiken. Men kommunerna måste få stöd av den nationella nivån för att vända tätortsutglesningen ryggen. Landsbygdskommitténs förslag att se över rese­avdragen är ett steg i rätt riktning, liksom regeringens beslut om medfinansiering av cykel­infrastruktur genom stadsmiljöavtalen.

Finansminister Magdalena Andersson måste därutöver lyssna på sin bostads­minister Peter Eriksson och våga ta striden om ränte­avdraget. Hon kan använda det fördelningspolitiska argumentet, och för att motverka utglesningen det miljöpolitiska. Fastighets­skatten är internationellt låg. Varför inte också utreda en statlig reavinstskatt på kommunernas vinster vid markförsäljning utanför den befintliga tätorten för att minska deras incitament att exploatera jungfrulig mark? Subventionen av förmånsbilar bör avskaffas. 

På kommunal nivå är det dags att avskaffa P-normen som innebär en subvention från icke-bilägare till bilägare, vilket gör byggandet dyrare. Marknaden kan bättre avgöra hur många parkeringsgarage som behövs och bygga därefter. P-platser kan flyttas från de centrala lägena för att frigöra ytor för annat. Bilpooler kan prioriteras. Fler gång- och cykelleder, cykelparkeringar och cykelgarage, samt urbana allmänningar såsom reparationsplatser och laddningsstationer för elcyklar måste byggas.

En modern samhällsplanering måste sätta såväl människan som planeten i centrum. Rätt utformad kan den bidra till att hejda den globala uppvärmningen och minska giftiga, hälsofarliga avgasutsläpp i städerna, främja hälsosam motion, vara barnvänlig med grönska, lekplatser och mindre fordonstrafik samt bidra till ett mer produktivt samhälle där människans enastående förmåga till gemensam kunskapsproduktion tas tillvara i täta städer. Det är dags att omsätta miljömålet i praktisk handling på såväl kommunal som nationell nivå. 

Anders Olshov, ekonom, chef samt grundare av Intelligence Watch, en oberoende tankesmedja för hållbar utveckling med fokus på miljö, ekonomi och sociala frågor. 

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Senast publicerat

Idag 06:15
Idag 05:45

”Välfärdsdebatten måste handla om medborgarna”

Lena Dahlstedt & Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun
Idag 05:45

”Utveckla de regionala järnvägarna”

Helena Leufstadius mfl, vd Svensk kollektivtrafik