Här är intervjun med Martin Fredriksson

Här är hela den intervju som frilansjournalisten Ola Sandstig gjorde med Martin Fredriksson, en av männen bakom Researchgruppen, inför reportaget Granskare som inte tål en granskning. Intervjun gjordes måndagen den 16 mars, tre dagar innan reportaget publicerades i Dagens Samhälle den 19 mars.

Intervjun är utskriven i sin helhet med undantag av ett försnack och några minuter på slutet, som saknar relevans för reportaget.

Jag skulle vilja ha en kommentar om din tid i Linköping. När du ser tillbaka på den, vad tänker du?
- En allmän kommentar om de åren. Ja, alltså mellan 1997 och 2003 så var det ju slagsmål i princip varje helg. Det var alltid något som hände. 

Slagsmål med nazister då, eller överhuvudtaget?
- Ja, både i Västervik och i Linköping fanns det ett stort skinnskallegäng med nazister. I Västervik gick vi i samma skola som dem och då var det naturligt att vi stötte ihop med dem. Plus att det finns ju bara två torg där. I Linköping var det lite blodigare, där var det lite allvarligare. Det var folk som suttit för ganska grovt våld och några hade dödat till och med och satt av bomber. Det var lite mer organiserad nivå på det där. Ja, det var hela tiden i princip.

Annons

Vad tänker du då om de här andra grejerna som hände. Nu blev inte du eller någon av er dömd för något av det här. Men polisen misstänker då att det var aktivister som låg bakom. 
- Vilket?

Branden mot McDonalds och sen branden mot kommunalrådet och sedan så vet jag att det hände andra saker i Linköping.
- Ja, jag har ingen kommentar om det, jag har inte varit inblandad i det.

När du tänker tillbaka i allmänhet på den här perioden, ångrar du någonting, nu menar jag hela Afa-perioden, inte bara de mest hektiska åren?
-
 Ja Afa-perioden var mellan 1999 och 2002 tror jag, men det är ju lite flytande så där.
- Ja, ånger och ånger. Man känner ju att det är ånger för sånt man gör men samtidigt får man tillkännage någonstans att man sitter där man sitter i dag för de erfarenheter man dragit och de saker man varit med om. Jag skulle inte sitta där jag sitter om inte det här hade varit.

- Samtidigt, de där åren var ju några av de bästa och de värsta i mitt liv. Jag hade liksom full frihet över mina dagar att göra vad fan jag ville. Och nu i dag kan jag säga att det var ju fantastiskt, skulle gärna vilja uppleva det igen.
- Men att jag valde att lägga all den tid jag hade på skyttegravskrig, var väl slöseri med tid, både för mig och för andra. Men samtidigt, det finns två sidor av det där, en kreativ sida och en destruktiv sida och jag har varit inne på båda.

2009 startade ni Researchgruppen. Om jag förstår rätt så hade ni ganska mycket kunskaper om research, om IT, från tiden i Afa. Eller var det Afa doku då?
- Nej, det där var någon researchkanal vi hade, inte bara research utan ett allmänt antifascistisk chatforum vi hade på nätet. Där satt det folk från Afa doku, där satt det folk från andra ställen också. Men från 2003 började jag engagera mig i lite andra saker som Piratbyrån och där lärde jag mig en jävla massa om mediehantering och om research och programmering också. Och andra projekt också. Så efter 2003 var jag inte så inne i de här antifascist-grejerna som jag hade varit tidigare.

- Jag var lite inblandad i antifascistiska grejer i Västervik, men det var mer på en politisk nivå, det handlade inte om att gå ut och möta dem. Det var jag inte intresserad av längre helt enkelt.
- Men sen drog jag från Piratbyrån och sedan har jag varit inblandad i en massa medieprojekt från vänstern.

Så när våldet ebbade ut blev det mer kodning, datorer, research?
- Ja, jag valde bort att slåss någonstans 2003. Helt enkelt för, jag vet inte om du är intresserad av att höra det, men för att jag hade skaffat andra verktyg att hantera det där på och det gav inte mig något annat än problem.

Om vi tar de senaste åren, åren med Researchgruppen, då har ni ju blandat lite aktivism och journalistik och du har sagt att du står med en fot i varje värld. Hur har det fungerat? Du sa att det var schizofrent vet jag till P1 Medierna.
– Jo men, sedan 2011 har jag varit aktiv i Allt åt alla och safarin på Solsidan, samtidigt som jag hade Researchgruppen vid sidan av. I Researchgrupppen har jag aldrig haft inne någon aktivism, men jag har grävt på saker som har intresserat mig även som aktivist så att säga.

- Jag har alltid tyckt att jag har hanterat det på en professionell nivå, på en yrkesetisk nivå. Jag har lagt den politiska aktivismen, som jag tycker man kan få ha som journalist, i Allt åt alla eller i andra projekt. Mest har det varit Allt åt alla de senaste åren. Jag ser inga problem med det så länge man är transparent och åsiktsdeklarerar, att det här gör jag åt Allt åt alla och det här gör jag i Researchgruppens namn.

Har ni gjort det tydligt när ni sålde in er research till Expressen till exempel?
–  Ja det har vi gjort. I mötet med Expressen så berättade vi dels vilka hade jobbat med tidigare och dels var vi stod politiskt. Jag tror att Mathias använde uttrycket att han alltid hade dragit sig långt ut till vänster sedan forntiden liksom. Så den transparensen hade vi redan då. Sedan, tycker jag, ska det mycket till för att man ska ha missat det efter Expressenpubliceringarna.

Hur länge var du engagerad i Allt åt alla?
– Jag slutade gå på möten för två år sedan och när jag bytte bank nu för ett år sedan så följde inte inbetalningarna med, men det ska jag åtgärda. Jag skulle väl säga att jag är stödmedlem i Allt åt alla. Men jag är inte aktiv medlem. Det kan väl ändra sig, men det tror jag inte. Jag har väl någon slags inställning att jag inte ska ägna mig åt ideella projekt för det går helt enkelt inte.

Vad tänker du om när Allt åt alla var ute och utropade sitt stöd till Revolutionära Fronten och samlade in pengar?
– Jag missade den diskussionen ganska mycket. Jag var så inne i Researchgruppen och vad vi gjorde då, och jag var inte på de mötena. Så här i efterhand kan jag väl ansluta mig till den replik de [Allt åt alla] gav i Aftonbladet när Mona Sahlin gick ut för ett par veckor sedan.

Jag var nog mer inne på 2013, det de skrev direkt efter det stora polistillslaget Projekt Eskil. Då var det pengainsamlingar till Revolutionära Fronten?
- Ja om man ska vara helt korrekt så gav de väl pengar till något som heter Fånggruppen, som för all del är starkt sammankopplade med Revolutionära Fronten, det har jag inget tvivel om. Men 2013 missade jag det, jag var inte på några möten.

– Men jag har läst om det nu när diskussionen har kommit upp i samband med utredningarna och Mona Sahlin-debatten. Jag har egentligen inget att tillägga till den replik som gavs (av Allt åt alla) i slutändan. 

Ja, jag har ställt den här frågan till Mathias (Wåg) och han var mer involverad vad jag har förstått.
– Ja, han går ju på alla möten (Allt åt allas möten).

Ok, nu kommer lite mer precisa frågor. När ni gjorde det här disqus-grävet eller Avpixlatgrävet (avslöjande som publicerades i Expressen) hur många användare fick ni identiteten på?
– Det har inte jag några exakta siffror på. Jag vet att den siffran har växt sedan vi svarade första gången. Vi fortsatte identifiera personer efter decemberpubliceringarna. Men jag vet inte om jag egentligen vill svara på det, även om jag var engagerad i den saken. 

Det blir ju lite svårt att ställa de här frågorna då eftersom du har slutat, men du var ändå väldigt involverad. Det var väl ändå du som kom på det här med MD5-hasharna?
– Ja, är det en teknisk fråga kan jag svara på det.

Om jag förstår rätt hade ni en otroligt stor databas med en otrolig massa e-postadresser, så hashade (en slag kryptering) ni dem och så så jämförde ni...?
– Ja, vi satt och jämförde två stycken enorma material. På sidan hade vi 55 000 hashar (krypterade e-postadresser) och på andra sidan var det 200 miljoner e-postadresser som vi hashade och jämförde med. Det tog sin lilla tid.

Men då måste ni ha fått tag i hackade gamla kundregister som har legat och flutit runt på nätet för att få tag i så många e-postadresser?
– Ja sånt som har legat på Flashback bland annat, det hade man ju nytta av, det var bara att ladda ner därifrån. Men det var också spamlistor som ligger ute på nätet, de vara bara att ladda ner. Det viktiga vara att få fram en e-postadress. Efter det kan man jobba i fem, sex steg för att se om man kan identifiera den här e-postadressen. Och även bedöma vilken säkerhet man identifiera dom med.

Det var 55 000 hashar säger du [krypterade e-postadresser från användarkonton på disqus]. Hur många kommenterar laddade ni ner?
– Det rör sig om tre miljoner kommentarer från Politiskt inkorrekt, Avpixlat, Fria Tider, Realisten och säkert något annat skit. Men Politiskt inkorrekt och Avpixlat var det stora materialet.

Det är ju ett ofantligt material, och det har ni tankat ner i en databas helt enkelt då?
- Ja

Och hur många av dom här kommentarerna har ni användare till?
– Jag vet inte exakt. Jag vet att jag tidigare sa att vi hade nånstans runt 6000-7000. Men jag vet att den siffran förmodligen har ökat, men hur mycket vet jag inte.

Om man tar Flashback, hur många kommentarer tankade ni ner där ungefär?
– Vi tankade inte ner några kommentarer. 

Ni tankade inte ner några kommentarer?
– Nej vi tog bara dom som låg ute på nätet, som låg tillgängligt att läsa.

Just det, för de suddas aldrig ut om jag har förstått rätt? Du kan inte sudda din egen kommentar?
– Nej, det verkar så. 

LÄS REPORTAGET: Granskare som inte tål en granskning
LÄS ÄVEN: Därför publicerar vi reportaget om Researchgruppen

Hur gick det till när du fick den här databasen?
– Jag fick den från två håll. Första gången var et någon som mejlade den till mig. Och den andra gången var det en bekants bekant som ha pratade med om lite andra saker. Vi kom in på teknik överlag, senare lämnade han över den helt enkelt och tyckte att jag borde kolla på den. 

- Det var väl ungefär samma som jag redan hade fått, men då var vi så upptagna med annat arbete. Vi började inte arbeta med den förrän ett år senare.

Vad fanns på filen, var det ID och mejladress?
–  Ja det var användarnamn och e-postadress. Jag tror att det var den enda datan som fanns i den versionen. Jag har inte den framför mig och jag ska nog inte säga för mycket. Det är RG:s material.

Men var det samma sak där att ni fick köra den mot e-postdatabasen, för att få fram identiteterna?
– Nej, vi hade ingen sån databas, utan dom här 200 miljoner e-postadresserna är bara e-postadresser.

Okej, då har ni fått söka vidare efter identiteter på annat håll?
- Ja

Hur många rader var den här databasen?
– Det vet jag inte och jag vill inte in och kolla för det är inte jag som äger den.

Det har varit lite olika svar, någon gång har du sagt hundra tusen, en annan gång ett par hundra tusen och en gång mellan hundra tusen och en miljon. Det var varit lite svävande från din sidan och det är därför jag frågar dig. Det är du som har talat om det tidigare?
– Det var väl lite av min funktion att uttala mig om allting. Men jag tror att anledningen till att vi inte pratade exakta siffror var att vi inte ville riskera någon källa helt enkelt.

Ungefär hur många användare vet ni identiteten på idag, på Flashback?
– Det vet jag inte, det har jag ingen aning om. Jag vet att siffran finns, men den får du ta md RG i så fall.

Jag tänkte dom här uppgifterna ni har, ni kan ju nästan bygga upp ett åsiktsregister här?
– På e-postadresser eller?

Nej, jag menar på de identiteter ni har. Ni har nertankade kommentarer på disqus och ni har tillgång till alla kommentarer på Flashback, eftersom ni har id:n och eftersom de kanske inte kan sudda ut sina gamla användarnamn?
– Jag vet inte. Alla redaktioner sitter ju på en massa känsligt material. Du sitter ju också på en massa åsikter som jag sa för femton år sedan. Då har ju du samma problem. Jag har inte riktigt gått in i den diskussionen med någon. Jag tjänar inget på att gå in i den diskussionen. 

– Åsiktsregister hit eller dit. Jag har inte byggt upp några register med åsikter utan jag har jobbat med det här materialet helt enkelt. Om man tycker  att det är åsiktsregister så får det väl det stå en fritt.

Vad tänker du om att folk tycker det?
– Jag förstår att folk gärna vill säga det. Jag förstår vilka som vill sprida den bilden

Hur menar du?
–  Nej men är det som jag tror Mathias var inne på. Det handlar om att svartmåla oss helt enkelt, eller svartmåla RG. Man jobbar ju med känsliga uppgifter hela tiden.

Apropå känsligt material. Ni sitter ju på enormt känsligt material och från Avpixlatgrävet la ju ni ut en fil med nickname, en hashad mejl, en delvis maskad mejl med boende och ålder (läs mer här). Hur tänkte ni där?
- Jag tror att Mathias har svart på dom frågorna. Det är ju egentligen en RG-fråga. 

Varför slutade du i Researchgruppen?
- Det var ju ett ideellt arbete som jag la ner mycket tid på i ganska många år. Och det blev jävligt mycket administration, att sitta och byta allas lösenord för att de inte kommer ihåg dem. Att hantera hot, göra hotanalyser och polisanmälningar och sköta hemsidor. Allt som inte har att göra med research egentligen. Jag fick inte tiden att räcka till privat och visste jag var på väg att krascha. 

- Så jag kände  att jag måste bryta, jag måste bryta rätt hårt. Och jag har bestämt mig för att inte jobba mer ideellt i mitt liv.

Senast publicerat

Idag 13:37

Regionalt självstyre slår mot dyslexipatienter

Helena Forne-Wästlund, doktorand och vårdföretagare
Idag 12:14

Shekarabi, förklara att marknaden inte är "fri"!

Sofie Granberg & Daniel Suhonen, utredare resp. chef, Katalys
Idag 12:14

L: Åkesson, lägg de ryska korten på bordet!

Anders Rehnberg & Maria Nilsson, Liberala ungdomsförbundet/ Liberala Kvinnor
Idag 10:54

Nyttja kommersiella mobilnät till blåljus!

Hélène Barnekow mfl, VD Telia Sverige AB
Idag 10:53

Glöm inte de strukturella löneskillnaderna, SKL

Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision