Liknande exempel kan i dessa besparingstider hittas i åtskilliga kommuner och landsting. Förutsättningarna förändras till följd av minskande elevkullar eller den medicintekniska utvecklingen. De måste verksamheten förändras, vilket kan vålla protester. Inte bara från brukare utan också från personal, vilket innebär risk för konflikt mellan två viktiga demokratiska principer.

Å ena sidan yttrandefriheten. Den som grundlagen tillförsäkrar alla medborgare gentemot det allmänna. Den som utgör grunden för demokratin eftersom det handlar om rätten att fritt ge uttryck för sina tankar och åsikter. Å andra sidan principen att demokratiskt fattade beslut ska verkställas.
Vissa medborgare är ju också medarbetare eftersom de är anställda i kommuner och landsting. Det innebär inte att de har någon annan sorts yttrandefrihet, men som alla andra anställda har de ett anställningsavtalet där de förväntas vara lojala mot sin arbetsgivare och sköta sitt jobb.

I de allra flesta fall inte är det inte något problem i vardagen. Kloka politiker lyssnar. Kloka medarbetare förstår att göra skillnad mellan sin roll som medarbetare och som medborgare. Men i perioder med starkt förändringstryck kan det vara en allt annat än lätt balansgång, där det krävs kunskap för att inte falla. För den som vill ha hjälp med att klara den uppgiften har SKL nyligen utkommit med en bok med titeln ”Yttrandefrihet och lojalitet”, som beskriver vad som gäller för anställda i kommuner, landsting och regioner.
Den enkla sammanfattningen av bokens budskap till förtroendevalda och chefer lyder:

Ni måste tåla kritik! Ni behöver inte tåla att folk missköter sitt jobb eller struntar i arbetsplatsens regler, men ni måste tåla att de säger vad de tycker. Också om ni tycker att de har fel och tycker att de är illojala. För den som är offentligt anställd är yttrandefriheten överordnad lojaliteten.

För privatanställda är det tvärtom. Lojaliteten kommer först. Det gäller även för privatanställda som jobbar i verksamheter som är offentligt finansierade. Eftersom de blir allt fler innebär detta en oroande risk för ett tystare arbetsliv. Många försöker genom krav i upphandlingar att stärka yttrandefriheten för dem som är anställda hos entreprenörer, men vilken betydelse det har i ett skarpt konfliktläge är hittills inte prövat.

I verksamheter som kommuner och landsting driver i egen regi borde det inte vara något problem. Men varje år kommer påpekanden från JO och JK. I de flesta fall beror de nog snarare på okunskap och obetänksamhet än på illvilja.

Det gäller, som Eskilstunas kommundirektör Pär Eriksson konstaterar i en debattartikel om den nu aktuella skolnedläggningen, ”att våga stå upp för demokratiskt fattade beslut och på samma gång lyssna in de kritiska rösterna som är mycket viktiga för att förbättra och förtydliga”.
Tystnad är demokratins fiende nummer ett.