Vem anade att bostadskön kan bli saknad?

Den vanliga bostadsdebatten brukar handla om hyresregleringar – marknadshyror eller inte. Men låt mig förutspå en högst oväntad vändning i debatten. Jag gissar att bostadsköer kan bli populära igen. Som saknaden efter kon som sprang bort. För det enda som är värre än att behöva stå i kö är när någon tränger sig i den.

Bakgrunden är en färsk delrapport från Boverket som borde väcka stor ödmjukhet hos landets styrande och tjattrande samhällsskikt. Svaret på ett mardrömsuppdrag som regeringen gav till myndigheten i slutet av december: att ta fram förslag på hur man ska lösa den akuta boendesituationen för nyanlända, de tusentals som nu sitter fast i mottagningssystemet och de som väntas komma under de närmaste åren. Myndigheten fick tio veckor på sig – inklusive julhelgen.

Det låter som kort om tid. Men se då kan jag tala om att det är i sammanhanget en unikt lång tidsperiod av koncentrerad eftertanke. Lösningsförslag på den ytterst besvärliga bostadssituationen för nyanlända färdigställs i normalfallet av debattörer under mentala beredningsprocesser som tar allt mellan tio sekunder och tio minuter från beställning till färdig tweet. Processen har kunnat effektiviseras till denna svindlande nivå genom användandet av två färdiga schabloner. Antingen löser man problemet geschwint genom att ”skjuta till medel” eller genom att ”släppa fram marknaden”.

Fram till slutet av nästa år – åren därefter är svåra att prognosticera – är det uppskattningsvis 14 100 ytterligare bostäder som staten behöver tillföra för att lösa upp proppen i mottagningssystemet till nyanlända, antingen genom nybyggen, ombyggnationer eller omprioriteringar. Hur mycket är det? Siffran ligger i närheten av antalet vanliga hyresrätter som förväntas byggas i hela Sverige under 2015. Man får nog säga att det är ganska mycket.

Överst på Boverkets åtgärdslista står modulhus, en strategi som även ett par partier har talat om. Tanken är att förkorta byråkratiska processer genom att använda den redan byggklara mark som finns i kommunerna och snabbuppföra bostäder genom färdiga bostadsklossar. Så långt ingen direkt nyhet, även om den strategin har sina stora begränsningar både vad gäller tid och kostnader som tillgång till mark.

Men en bit ned på listan kommer det. Formuleringen i rapporten är påfallande försiktig, för här tassar man på helig mark. ”Aktiv bostadsförmedling” är benämningen. Det klingar väl. Aktivt brukar vara bättre än passivt. Men innebörden har sprängkraft. Passiv bostadsförmedling är det som i vardagligt tal kallas för bostadskö. Aktiv bostadsförmedling kallas för behovsprövning och förtur. Boverkets tanke är att kommuner över viss storlek ska vara skyldiga att ha en bostadsförmedling som hyresvärdar har plikt att anmäla lediga lägenheter till. Där ska lägenheterna sedan fördelas ”aktivt” efter andra kriterier än kötid till de mest behövande. Vilka kriterier då? Verket vägrar. De orden får allt regeringen själv uttala. ”Boverket anser inte att det ankommer på Boverket att ta sådana ställningstaganden.”

Den aktiva bostadsförmedlingen ”måste ses som en extraordinär och tillfällig åtgärd” tills andra lösningar är på plats. Men kommer det att mildra reaktionen? Man anar hur rapportförfattaren själv hukar sig. Uj uj. Det enda som är värre än att behöva stå i kö är när någon tränger sig i den.

Det är ingen avundsvärd uppgift att lösa den akuta bostadsfrågan. Sitter någon inne med bra idéer torde Boverket vara tacksamma för tips. Men ändå. Den där vändningen i bostadsfrågan var nog oväntad för en del. I stället för avreglering föreslås politiskt bestämd behovsprövning och förmedlingstvång. Vem anade att bostadskön kan bli saknad?

Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.
Aktivt brukar vara bättre än passivt. Men innebörden har sprängkraft. Passiv bostadsförmedling är det som i vardagligt tal kallas för bostadskö.