Vänstern döljer sin EU-agenda

Nu har vi alltså valt vilka partier, och därmed vilka tjugo personer, som ska representera Sverige i EU de kommande fem åren. Slutsatsen många dragit är att vänstervågen och de nationalistiska strömningarna dominerat. Att det är de EU-kritiska partierna som vunnit mest. Är det så?

Miljöpartiet blev näst största parti och ökar med ett mandat, Feministiskt initiativ tog ett mandat, Vänsterpartiet behöll sitt mandat och Sverigedemokraterna kom inte bara in, partiet tog två hela mandat. Samtliga dessa partier vill gå ur EU eller är kritiska. 

Det är lätt att säga att rösterna nu lagts på att EU ska bestämma mindre över våra liv. Men tittar man på vad de tre partierna till vänster faktiskt vill är det precis tvärtom. 

Ingen vill erkänna att EU ska bestämma mer, alltså står det i samtliga partiprogram fina ord om decentralisering. Men sedan kommer kraven. Och kontentan är att när de är klara kommer EU-kolossen att peta ännu lite mer i våra liv med sina långa fingrar. 

Så långt det är möjligt ska vi försöka göra de övriga 27 länderna i unionen så lika det perfekta svenska lilla paradis vi lever i. Landet med bara 1,8 % av dess befolkning ska frälsa Europa med vår perfektion. 

Europeiska unionen bildades för att förhindra fler krig i Europa och genom att binda länderna samman i ett samarbete med fri rörlighet av varor, tjänster och människor skulle konflikter bli betydligt svårare i framtiden. I övrigt ska länderna besluta så mycket som möjligt själva, nära medborgarna. Det är ett fantastiskt projekt.

Men vänsterpartierna är överens om att den fria rörligheten för varor och tjänster inte är viktig. Dessutom säger de att de är för fri rörlighet av människor, men inte människor som vill jobba. Här är de dessutom överens med Socialdemokraterna. De vill göra det svårare att komma hit. Svenska ungdomar åker gärna till exempelvis Spanien och Grekland och söker jobb. Men Gud förbjude att en äventyrslysten portugis eller bulgar åker hit på vinst eller förlust för att jobba. Nix, säger de som i sina palestinasjalar pratar sig varma om solidaritet och öppna gränser. De gömmer sig bakom ett socialt protokoll som ska stärka fackens (läs LO:s) makt och begränsa den fria rörligheten. Svenska jobb ska svenskar ha, helt emot hela grundtanken med EU.

I deras version av solidaritet ingår det också att lämna våra grannar i sticket om de får problem. Putin skramlar med kanonerna i öst och vi står inför en ny europeisk vinter vad gäller stabilitet. Om hans dröm om ett nytt Sovjetunionen inkluderar att göra Baltikum och Polen till Rysslands nya strandlinje mot Östersjön vill dessa partier att EU inte gör ett smack. EU ska över huvud taget inte ha någon militär makt. Sköt dig själv och skit i andra. Ska vi göra någonting alls ska vi skicka dit en tant i Odd Molly-kofta och prata Putin till rätta. 

Grattis till er som trodde ni röstat på mindre makt till EU och som tror att beslut i Bryssel leder till att EU blir mer som Sverige, när rösten kommer leda till att Sverige blir mer som resten av EU. 

Slutsatsen är att det nu blir fem mörka år i EU, präglade av nationalism och federalism. Främlingsfientligheten sveper som polarvindar över Europa och tar mer mark. Och solidariteten med folk som vill söka lyckan om ett bättre liv i andra länder, med fattiga länder som vill lyfta sig mot välstånd eller med våra grannländer för att skydda deras självständighet begränsas. EU:s grundtankar attackeras. Det är sorgligt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Det är lätt att säga att rösterna nu lagts på att EU ska bestämma mindre över våra liv. Men tittar man på vad de tre partierna till vänster faktiskt vill är det precis tvärtom.

Ämnen i artikeln