Vad gör statliga Lernia på en fungerande marknad?

Orimligt att förbjuda vinst i privata välfärdsföretag, men själv ha tre gånger så stor vinstmarginal som resten. Sälj alla statliga företag som konkurrerar på fungerande privata marknader!

Vi har en stor stat i Sverige. Det höga skattetrycket och de höga marginalskatterna har varit en långsiktig strategi att flytta över så mycket som möjligt till det offentligas omsorg och ägande. Det har varit den socialdemokratiska linjen under hela 1900-talet – att individer ska bestämma så lite som möjligt om sina liv. 

Av denna kollektivistiska politik har vi fått en uppsjö av statliga företag. Att staten äger SJ och SAS vet alla men jag tror att rätt få vet att staten även äger ett av landets största utbildningsföretag – Lernia, vilket jag nyligen skrev om på min blogg. De säljer bland annat SFI, Komvux och annan vuxenutbildning och är även ett av landets största bemanningsföretag. 

Jag tycker precis som alla andra att det är rimligt att viss verksamhet ägs av staten, till exempel infrastruktur som järnvägsnätet och det svenska stamnätet för el. Men varför staten ska konkurrera med privata företag på fungerande marknader är mycket oklart. 

I regleringsbrevet för statliga företag står det att alla statliga företag ska drivas på marknadsmässiga villkor, alltså handlar det inte om att exempelvis erbjuda lägre priser. Det skulle sätta konkurrensen ur spel. Det gör att staten alltså bedriver privat verksamhet på exakt samma villkor som alla andra. 

De driver exempelvis flygbolag (SAS), bank (SSAB), digital-TV (Boxer), mobiltelefonbolag (TeliaSonera), elföretag (Vattenfall), reservdelar till SAAB (Orio), bostadsföretag som bland annat bygger bostadsrätter (Vasallen) och konsultföretag inom infrastruktur (Svevia). Alla dessa verksamheter har en massa mycket bra privata alternativ på en fungerande marknad. 

Vad gör staten där?

Dessa företag är några av de 49 statliga ägda eller delägda företagen. De har ett totalt värde på 460 miljarder kronor.

Ta Lernia till exempel. Det är alltså ett statligt utbildningsföretag som konkurrerar med exempelvis Academedia, för att få kunder. Det mesta betalas av kommunal skatt. De hade 2014 en utdelning totalt på 235 miljoner kronor till sina ägare – staten. Och en vinstmarginal på 9 procent, när branschens snitt är 3–4 procent. 

De verkar dessutom i en otroligt utskälld bransch som lett till att det nu finns en utredning om vinster i välfärden rullande. Ett av utredningsdirektiven är att undersöka hur man kan förbjuda just aktieutdelning så att ”överskottet i huvudsak återinvesteras i verksamheten”. 

Samtidigt konstaterar det av den socialdemokratiska näringsministern utsända ombudet på Lernias bolagsstämma i våras, att utdelningen är i enlighet med de höga avkastningskrav staten har på bolaget. Dessa pengar återinvesteras alltså inte i skolan. Utdelningen är i särklass den största inom hela välfärdsbranschen och bara årets motsvarar 560 heltidstjänster för lärare. 

Det är det här som blir fel när staten äger företag som konkurrerar på den privata marknaden. För de som representerar staten är alltid regeringen och den är politiskt tillsatt. Den drivs av ideologi. Hur trovärdigt det blir att man som miljöpartistisk miljöminister har åsikter om elbranschen när man samtidigt är ägare av Vattenfall och dess kolkraftverk kan till exempel Åsa Romson svara på. 

På samma sätt blir det orimligt att samma regering som vill förbjuda privata välfärdsföretag att ta ut vinst ger sig själva den största utdelningen av alla och har tre gånger så stor vinstmarginal som resten. Dessutom måste staten gå in med pengar om bolaget går dåligt, se på hur mycket SAS och SAAB kostat genom åren. 

Snacka om att dränera välfärden på resurser. Sälj alla statliga företag som konkurrerar på fungerande privata marknader. Börja med Lernia.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Hur trovärdigt det blir att man som miljöpartistisk miljöminister har åsikter om elbranschen när man samtidigt är ägare av Vattenfall och dess kolkraftverk kan till exempel Åsa Romson svara på.