Vad gör en stad farlig?

Såvida du inte befinner dig i en faktisk krigszon beror ett områdes ”farlighet” på vem du är, var du råkar befinna dig och när.

Journalisten Tim Pool besökte nyligen Sverige för att ta reda på ”hur det egentligen är”. Tur att han gav Rosengård tummen upp, annars hade hälften av Sverige avfärdat honom som Trumplakej. Tur också att han såg problem i Rinkeby, annars hade de på motsatt sida av opinionskyttegraven avfärdat honom som PK-lögnare.

För att parafrasera George Berkeleys fråga: Om en bil brinner i betongskogen men du är inte där, gör den då något ljud? 

Svenskar i gemen har av förståeliga skäl sällan erfarenhet av rubrikskapande platser. Aldrig har den paradoxala mixen av fara och lugn vardag blivit så tydlig för mig som när jag bodde i Erbil, irakiska Kurdistan.

2012: Att vara i ”Irak” trots UD:s avrådan från resor till landet gav machopoäg när nyheterna beskrev terrorattacker i Kirkuk. Dessa var dock en timme bort. I Erbil, där peshmerga hade full kontroll över säkerheten, var mitt största problem att dejten prompt ville se den senaste Twilight-filmen på stans nya biograf, trots min starka avrådan.

Sommaren 2014: Stadsdelen Ankawa var full av traumatiserade jezidier från Shingal som begrät dödade släktingar. Fem minuter längs samma gata, på konditoriet Abu Afif, åt medelklassfamiljer bakelser att dö för. Gjorde du inte den korta taxiresan fanns flyktingarna blott på nyhetssajterna; lika avlägsna som för resten av världen.

Hösten 2014: En bomb sprängdes i Erbil, men jag var inte orolig ty IS riktade sig mot regeringsbyggnader, där jag aldrig befann mig. (Å andra sidan jobbade en vän för regeringen och kunde stryka med nästa gång.) På kvällen rökte folk som vanligt vattenpipa på uteserveringarna.

Våren 2015: Inför min flytt hem till Sverige höll kollegorna avskedsfest på ett café. De livliga gatorna, fyllda uteserveringarna och spritbutikerna ett stenkast från moskén hade kunnat pryda ett soligt vykort hem. Hade vi valt fiket bredvid, samma klockslag men två veckor senare, hade vi dött av en bilbomb

Vad har allt detta med Sverige att göra? Såvida du inte befinner dig i en faktisk krigszon beror ett områdes ”farlighet” på vem du är, var du råkar befinna dig och när. Landet kan vara i krig mot planetens värsta odjur och du kan fortfarande ha ett trivsamt liv.

Att ett problem inte märks markant i ditt eget liv innebär inte att det inte existerar. Att någon drabbas är illa nog. Vilket svenska folket också verkar anse, åtminstone om man ska tro Sifos senaste mätning som visar att kriminalitet och våld i samhället är det som oroar svenskarna mest. 

Bara för att du ena dagen har haft en kumbaya-upplevelse på ett kryddigt multikultievent i en förort betyder det inte att förekomsten av seriösa problem i samma område är en högerextrem konspiration (och vice versa). Bara för att en alarmerande incident skedde när islamkritikern, debattören eller ekonomen du ogillar var på plats betyder det inte att den bör förringas.

Är Rinkeby och Rosengård problemtyngda områden i akut behov av resoluta åtgärder? Eller grå förorter där det största hotet mot din hälsa är passiv rökning från mustaschgubbarna bredvid? Svaret på båda frågorna är ja.

Hopp och hot existerar dagligen sida vid sida. Uppmuntrandet av det ena får inte utesluta bekämpandet av det andra.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

journalist och författare

Ämnen i artikeln