Därför är SD:s framgång Supervalårets första skräll

Väljarbeteendet i Europavalen liknar politiska diskussioner på Twitter. Men det är faktiskt nu, i dag måndag, som supervalåret börjar och som psykologin sätter in i partihögkvarteren. Om Fi:s valresultat i EU skulle vara en tydlig signal, vad är i så fall Sverigedemokraternas?

Morgonen efter skulle man kunna hävda att en del i det svenska Europavalet gick ungefär som det brukar. Att i synnerhet Moderaterna gör ett svagt EU-val (men inte så svagt) medan småpartierna går starkt är som förväntat. Storleken på tidningsrubrikerna också.

Nytillkomna tittare skulle lätt kunna tro att Feministiskt initiativ just tagit plats i Sveriges regering eller att den grundläggande karaktären på svensk politik plötsligt har förändrats.

Många är de som nu försöker tolka vad det betyder att Fi fick 5,3 procent i Europavalet (valnattsresultatet). Är det en tydlig signal från väljarna om att man är trött på duttandet och handlingsförlamningen i jämställdhetsfrågor och nu önskar sig ordentliga nappatag på kvoteringsfronten? Att det är ideologisk spets som gäller och att pragmatism och mittenpolitik är död?

För att utgöra årets Europavalsraket är Feministiskt initiativs resultat inte överdrivet dramatiskt. Högre än jag förväntade mig, men att något oväntat händer är å andra sidan att vänta sig. I valet 2004 fick Junilistan, som bildats blott ett halvår tidigare, hela 14,5 procent. I valet 2009 var det Piratpartiets tur att segla till väders med 7,1 procent.

Samtidigt tenderar Europaväljaren att vara komplett svekfull mot tidigare sensationer. I årets val har Junilistan mer eller mindre utraderats (0,3 procent) och Piratpartiet tappade i ett slag mer än två tredjedelar av sina väljare.

Väljarbeteendet i Europavalen liknar helt enkelt politiska diskussioner på twitter. Fler agerar mer expressivt och styrs mer av sociala motiv – att sända signaler (om sig själv och sina tankar) snarare än att mer strategiskt försöka påverka maktrelationer. Om sociala motiv är starkare blir också svängningarna snabbare.

Den skandal som får hjärtan att blöda och debattörer att vomera på morgonen har ersatts av någon ny klickfavorit på eftermiddagen. Och hur kan man kosta på sig den nyckfullheten? Man upplever att det inte fullt ut är på riktigt, att det liksom bara sker på en scen. (På den här punkten behöver många EU-väljare uppdatera sin kunskap om parlamentets växande inflytande.)

Här ser vi hur turbulent den svenska inrikespolitiken skulle kunna vara om det inte vore för att regeringsfrågan så hårt strukturerar väljarbeteendet.

Valraketerna ges liknande förklaringar varje gång: Partiet har rätt politik och ligger i fas med vad väljarna efterfrågar (Junilistan: mogen EU-kritik, Piratpartiet: integritet, Fi: statsfeminism). Om motgången sedan infaller hävdas den bero på att partiet därefter osynliggörs därför att det ligger ur fas med vad journalisterna efterfrågar. Enklare och mer realistiskt är nog att tänka sig en växelverkan mellan sakfrågan, väljartemperamentet och det journalistiska intresset både i uppgångsfasen och nedgångsfasen.

Men på en del sätt gick det inte som det brukade. Kommer ni ihåg hur alla tjatade om ”supervalår” tills vi ledsnade i januari? Det verkade aldrig börja. Men det är faktiskt nu, i dag som supervalåret börjar. Det är denna måndag som psykologin sätter in i partihögkvarteren.

Moderaterna säger sig nu ha mycket att jobba med och ska ta nya tag inför riksdagsvalet. Jo tack. Men vad då och hur då?  Europavalens nyckfullhet markerar rimligen politisk vindriktning och sentiment snarare än några absoluta nivåer. Ändå är det en klen tröst för ett regeringsparti i akut behov av goda nyheter.

Den andra tankeställaren i valresultatet är Sverigedemokraterna. Om Fi:s 5,3 procent skulle vara en tydlig signal, vad är i så fall Sverigedemokraternas 9,7 procent – nästan en tredubbling från 2009? Och detta i ett val där partiet tidigare har presterat svagare än på riksplanet. Gårdagens resultat ligger inte bara klart över mätningarna inför EU-valet utan till och med över det partiet nu har i mätningarnas mätning inför riksdagsvalet. Det kan komma fler överraskningar innan det här supervalåret är över.

Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.
Här ser vi hur turbulent den svenska inrikespolitiken skulle kunna vara om det inte vore för att regeringsfrågan så hårt strukturerar väljarbeteendet.

Fakta

Läs mer