Regeringen bygger luftslott av 80-talsidéer

Med det statliga innovationsrådet och industrikanslern snickrar regeringen ideologiskt konstruerade luftslott av förhoppningar och idéer från 1980-talet. Men det leder inte till fler jobb och högre tillväxt, utan kommer istället förpassas till historien som verkningslös symbolpolitik.

Det var en gång ett parti som tyckte så illa om privata företag att de tänkte stjäla delar av dem och ge till sig själva. Det kallades fondsocialism och var en av 1980-talets stora politiska strider, som företagen vann. Jag fick mitt politiska medvetande i och med den striden 1983. LO ville ”ge arbetarna mer makt” och därför tyckte det var en lämplig idé - inte att uppmuntra folk att starta egna företag - utan helt sonika ta delar av andras. Man skulle tvinga alla företag i Sverige att med riktade fondemissioner på 20 procent av vinsten sätta in aktierna i en löntagarfond så att fonderna på sikt skulle äga hälften av alla privata företag i hela landet. Staten skulle kontrollera fonderna. 

Varför tar jag då upp det här nu?

Jo, för att illustrera hur dålig koll socialdemokraterna alltid haft på företagande och drivkrafter. Vad som skapar jobb, nya företag och tillväxt. Deras idé har sedan Barna Hedenhös varit att staten ska rikta olika stöd till industrin, investera i infrastruktur och statlig styrning. Men det är inte så tillväxt och nya jobb skapas. Det är de privata företagen som står för det. Pengarna staten vill spendera kommer inte från staten, de kommer från privata företag. 

Ändå bildar alltså den nuvarande rödgröna regeringen år 2015 ett statligt innovationsråd, där en minoritet har egen erfarenhet av företagande. Resten är forskare och politiker. En statlig industrikansler ska snart utses. Ungdomsarbetslösheten ska lösas med 30 000 traineejobb i offentlig sektor. Delar av LO föreslog nyligen att staten skulle låna och höja skatter för 280 miljarder till offentliga investeringar.  För att ”få fart på ekonomin”. Fokus är uppifrån och ner, på offentlig sektor samt på industrin. Igen. 

En av sakerna innovationsrådet ska prata om är statligt riskkapital. Problemet är bara att det inte fungerar. När Myndigheten för Tillväxtanalys gick igenom de 500 miljoner som delats ut i statligt innovationsstöd till små- och medelstora företag från Vinnova konstaterade de att det inte går att se några positiva effekter i form av antal anställda, ökad produktivitet eller ökad försäljning. Inga. Positiva. Effekter. 

Det finns också en övertro på forskning som källan till innovationer. Forskning omvandlar pengar till kunskap, företagare omvandlar kunskap till pengar. I en rapport som forskaren Christian Sandström skrivit om Sveriges 100 viktigaste innovationer genom tiderna kommer bara 20 procent av dem från forskningsvärlden. Resten skapas i privata företag. 

Det enda som fungerar statligt är att göra det politiken är bäst på att – förbättra villkoren för företag. Minska regelkrångel, sänka skatter och skapa incitament att starta och driva nya företag. Ändå lade regeringen direkt ner utredningen om entreprenörskap och ersatte med en betydligt tunnare om innovationer. Och tog helt sonika bort uppdraget att utreda hur skatter och avgifter påverkar företagande. Som om ordet incitament inte ens finns. Mycket märkligt.

De senaste tjugo åren har fyra av fem nya jobb skapats i små- och medelstora företag. Inte i industrin. Av Sveriges BNP kommer bara 30 procent från industrin, resten kommer från tjänstesektorn. Ändå är det inte en småföretagskansler som ska utses. Utan en industrikansler.

Och här har vi den röda tråden. Regeringen bygger hela sin politik på önskningar om en annan verklighet och inte på fakta. De snickrar ideologiskt konstruerade luftslott av förhoppningar och idéer från 1980-talet. Men man kan inte bortse från verkligheten. Det kommer inte leda till fler jobb och högre tillväxt. Utan kommer att förpassas till historien som verkningslös symbolpolitik.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

De senaste tjugo åren har fyra av fem nya jobb skapats i små- och medelstora företag. Inte i industrin. Ändå är det inte en småföretagskansler som ska utses. Utan en industrikansler.