Politikerna är skyldiga till Malmös förfall

Alltför länge ansågs bilden av det kontinentala och lite lagom laglösa Malmö som en tillgång – men farliga parallella samhällsstrukturer har vuxit fram.

Malmö är min stad. Jag föddes där. Mina första fem år – tills föräldrarna skaffade hus på landet – bodde vi på Rosengård. Som tonåring återvände jag. I Malmö blev jag vuxen och fick mitt första barn. Jag har följt stadens utveckling från varvsstad till kunskaps-, kultur- och framtidsstad. 

Och nu: gangstervälde. Malmö har drabbats av tolv skjutningar hittills i år – och 2017 har knappt hunnit börja. En mamma berättar hur hon bara på väg till dagis måste passera tre mordplatser. Vad svarar man när barnen undrar över högarna av blommor? 

Ilmar Reepalu, Malmös socialdemokratiska kommunalråd mellan 1985 och 2013, sägs ha haft stor betydelse för Malmös väg från tråkig arbetarstad till kulturmetropol. Malmöpolitikerna har utfört stordåd och landsatt storslagna projekt: Öresundsbron, Västra Hamnen, Turning Torso, Citytunneln. Succé eller storytelling? Sydsvenskans drygt tjugo år gamla slogan ”Haur du sitt Malmö haur du sitt varden” har varit långlivad. Malmö har sagts gå i bräschen för hur resten av samhället kommer att utveckla sig. Man har laddat stadens rykte med positivitet och ignorerat det som inte har fungerat. 

Jag som har kontakt med Malmö judiska församling har sedan många år hört och sett hur hatattacker mot Malmös judar eskalerar. Det judiska dagiset har stängt, synagogan är tungt bevakad, människor flyttar till Israel och Stockholm. Det är härligt att höra malmöitiska talas redan i gryningen på mina barns stockholmsdagis men anledningen är nedslående. Den judiska gruppens oro i Malmö har viftats bort och förringats. 

Malmö har länge varit en stad som inte kan skydda sina medborgare – främst dem med judisk koppling och dem som bor och vistas i områden utanför centrala Malmö. Nu hotas allas trygghet – även mitt i stan – och samma vänner som nyss bråkade med mig om sanningshalten i judars flytt funderar själva på att packa väskorna. 

Inrikesminister Anders Ygeman gör det enkelt för sig när han skyller utvecklingen på att gemene man vill ha billig klippning och kokain. Det är politikerna som är skyldiga, inte stadens alla medborgare. Laglösheten har ingått i bilden av Malmö som avslappnat och kosmopolitiskt.

Alltför länge ansågs det charmigt att kunna köpa vin under disk i några av de små livsmedelsbutikerna kring Möllevångstorget, hänga på svartklubbarna eller cykla till Rosengård för den ofattbart billiga och goda kebaben.

De styrande har själva skrutit och underblåst bilden av det kontinentala och lite lagom laglösa Malmö. Man har sett mellan fingrarna med den svarta ekonomin och inte velat inse att när arbetslösheten är hög och många har svårt att integreras, men människor ändå vill leva gott och ta del av det där moderna, attraktiva Malmö som staden gör reklam för, då växer farliga parallella samhällsstrukturer fram. 

Inte bara Malmö ska bära hundhuvudet. Även i Landskrona, Helsingborg och Kristianstad är läget oroväckande. Det finns ett enträget rykte att ett gäng skåningar, hallänningar, smålänningar och blekingar beväpnade med spett en gång om året träffas för att från varsin sida bända loss Skåne från övriga Sverige. Idén har aldrig varit mer lockande. 

journalist och liberal debattör
De styrande har själva underblåst bilden av det kontinentala och lite lagom laglösa Malmö.

Ämnen i artikeln