Orimligt tungt för föräldrar som vägras assistans

Välfärdsstaten måste avlasta och förenkla tillvaron för föräldrar med barn i behov av assistans. Psykisk ohälsa, sjukskrivningar och förlorade skatteintäkter har ett högt pris. Och mammorna drabbas värst.

Robert Mansoor befinner sig på bristningsgränsen. Han är ensamstående förälder till Johannes som är sex år och autistisk.

”- Han behöver hjälp med precis allt. Han är som ett barn på ett och ett halvt år”, berättade Robert för SVT nyligen.

Förgäves har han begärt att Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning, i Stockholm, ska bevilja Johannes personlig assistans några timmar om dagen. Robert är inte ensam om att som förälder till ett funktionsnedsatt barn vägras stöd av kommunen.

Försäkringskassan kom förra året med direktiv som innebar mer generös tolkning av rätten till personlig assistans kontra föräldraansvaret. Om behoven överstiger 20 timmar i veckan beviljas statligt finansierad personlig assistans.

Understiger hjälpbehovet 20 timmar ska kommunen träda in. Det är emellertid frivilligt och SKL anser sig inte ha någon skyldighet att ge landets 290 kommuner riktlinjer. Det måste ske en förändring.

Riksrevisionsverket har påtalat det orimligt stora ansvar som hamnar på föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Bilden bekräftas i ett projekt vid Göteborgs universitet från 2014, som gjorts på uppdrag av Folkhälsomyndigheten, som undersökt stödet till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning.

Både svenska och internationella studier visar att risken att uppleva stress i vardagen hos föräldrar ökar avsevärt när barnet har handikapp. Stressen kan i sin tur medföra olika former av ohälsa hos föräldrar, som utmattningssyndrom och depression.

Psykisk ohälsa ökar risken för komplikationer i föräldra-barn-samspelet, vilket knappast gynnar barnet. Resultat från projektet visar att drygt hälften av tillfrågade föräldrar hade kliniska nivåer av ångest- eller depressionssymptom vilket är betydligt vanligare jämfört med andra föräldrar.

Barnets funktionsnedsättning kan även få privatekonomiska konsekvenser. Föräldrarna tvingas går ner i arbetstid för att klara av vardagen, ofta med såväl ekonomiska som sociala följder.

Projektet vid Göteborgs universitet pekar på att det finns särskilda konsekvenser för mödrarna viket borde uppmärksammas mer ur jämställdhetssynpunkt.

De går ner i arbetstid under betydligt längre tid än andra, eller avstår helt ifrån förvärvsarbete. Mödrar visade också oftare symptom på psykisk ohälsa än fäder.

En avhandling i psykologi från Göteborgs universitet från 2004 bygger på enkätsvar ifrån 226 familjer med barn med utvecklingsstörning och i vissa fall även fysiska funktionshinder. En av slutsatserna var ”… mammor till barn med utvecklingsstörning löper markant ökad risk att drabbas av depression både jämfört med sina män och med kontrollföräldrar”.

Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär inte sällan att barnet under mycket lång tid behöver mer omvårdnad än andra barn.

Välfärdsstaten måste avlasta och förenkla tillvaron för dessa föräldrar. Psykisk ohälsa, sjukskrivningar och förlorade skatteintäkter har ett högt pris. Vem tar hand om autistiske Johannes om hans pappa Robert går in i väggen eller får en hjärtinfarkt?

socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)