Ojämlikhetens geografi glasklar i skolranking

En sak är tydlig i Lärarnas riksförbunds senaste rankning av Sveriges skolkommuner: Vårt land spricker. Med den här utvecklingen bygger vi in en ojämlikhet i samhället som kan bli ännu svårare att hantera än den vi redan sett.

Lärarnas riksförbund använder indikatorer som lärarbehörighet, likvärdighet och elevresultat. Viktiga faktorer. I toppen på rankningen återfinns främst rika kommuner, gärna med närhet till någon storstad. Ett Lomma, Salem, Varberg, eller Härryda.

I botten finns glesbygdskommuner som länge dragits med minskade befolkningstal och färre arbetstillfällen. Kommuner som på senare år tagit emot många flyktingar. Som Finspång, Bollnäs eller Fagersta.

Detta visar med glasklar tydlighet hur ojämlikhetens geografi har ritats om. I den politiska debatten har vi vant oss vid segregerade förorter i storstädernas utkanter. Ett Rinkeby eller Rågsved. Nu vet vi att sådana orter finns överallt. Att segregationen har flyttat ännu längre bort från tillväxt och jobb, eller för den delen från lärare med behörighet i de ämnen de undervisar.

I alla dessa orter vittnar skolledare i dag om hur svårt det är att rekrytera behöriga lärare. För vem vill flytta till en ort som ligger 10-15 mil från närmaste storstad, som under de senaste 20 åren fallit på alla rankninglistor och som en effekt av detta fått höja kommunalskatten till bristningsgränsen?

Med den här utvecklingen bygger vi in en ojämlikhet i det svenska samhället som kan bli ännu svårare att hantera än den vi redan under ett par decennier sett mellan rika och fattiga delar av storstäderna.

Så vad göra? Lärarnas Riksförbund menar att svaret är att förstatliga finansieringen av skolan. Så kan det vara. På egen hand klarar kommunerna inte av att satsa de resurser som krävs för att höja nivån i skolan. Det säger sig själv att kommuner som tappat arbetstillfällen under 20 års tid inte har några jättelika kistor att ösa skattepengar ur.

Men resurser är inte allt. Det har redan gjorts försök att stötta kommunerna i deras arbete, utan att det nämnvärt påverkat resultaten. Kanske har stöden varit för små? Men då måste staten i så fall vara beredd att gå in med massiva belopp.

Jag tror att det också handlar om att stötta ett pedagogiskt utvecklingsarbete, att samordna integrationsarbetet med skolan och att prioritera i de kommuner det gäller. Södertäljes arbete för att höja elevernas resultat, med bland annat tvålärarsystem som en av metoderna, har uppenbarligen varit framgångsrikt.

Dessutom handlar det om valfriheten i skolan. Alla vet att valfriheten ökat segregationen, samtidigt som det skulle vara opinionsmässigt självmord att avskaffa den. Men LO och de båda fackförbunden för lärare föreslog nyligen en medelväg. Att antagningsreglerna i privata skolor skulle ändras. Närhetsprincipen skulle bli viktigare, i stället för bara tid i kön till skolan. 
Det kunde vara en väg.

Det avgörande är att göra något. Annars kommer segregationen att fortsätta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden