Obstruera mindre och svara på frågor mer

Regeringen uppvisar en nonchalant attityd till landets högst beslutande organ. Man verkar inte förstå att en minoritetsregering som saknar majoritet i riksdagens inte kan bete sig som en majoritetsregering. Men i stället för att ta skeden i vacker hand införs nu ett system som gör att ansvariga statsråd inte måste svara på de frågor som ställs till dem i riksdagen, utan kan lämna frågan vidare till andra ministrar.

Vi har ett demokratiunderskott just nu och då pratar jag inte om DÖ eller konsekvenserna av detta. Utan att vi har en regering som struntar i det faktum att riksdagen är landets högst beslutande organ. Det är i riksdagen beslut fattas om såväl budget som ändring av lagar etc. Har man inte en majoritet av riksdagens röster är det besvärligt att styra landet, vilket Stefan Löfven nu erfar då inte ens Vänsterpartiets röster räcker för att få igenom besluten. 

I regeringsformen står det ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”. Regeringsformen är den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. 

Ett tillkännagivande är ett beslut i riksdagen som meddelar en åsikt till regeringen, exempelvis att en viss fråga bör utredas eller att regeringen bör komma med ett förslag. Tillkännagivanden är riksdagens möjlighet att peka åt vilket riktning landet ska gå och är särskilt viktiga i ett läge med minoritetsregering, som vi har nu. Enligt praxis bör regeringen tillgodose ett tillkännagivande. Gör man inte det ska statsrådet förklara sig, i slutändan kan en misstroendeförklaring riktas. 

I juni var antalet tillkännagivanden till regeringen Löfven uppe i rekordhöga 119 stycken. 

Men det spelar ingen roll. För regeringen har hittills helt sonika struntat i vad riksdagen tycker. Arrogansen är genomgående – statsråden anser inte att det landets högst beslutande organ och folkets representanter tycker är relevant. 

Ett av de många tillkännagivanden som gjorts är till exempel i Finansutskottet, som gav regeringen i uppdrag att utredningen om vinst i välfärden ska utreda hur kvaliteten kan förbättras och hur valfriheten kan värnas.

”Nej, vi är inte beredda att ta bort några frågor från utredningen” meddelade då civilminister Shekarabi. 

Ett annat exempel är det från Trafikutskottet om att regeringen ska ta ställning och arbeta för att Bromma flygplats inte ska läggas ner. Men utredningen om Bromma har inte lagts ner, trots att hanteringen dessutom föranledde en prickning i KU. 

Därför är det helt logiskt att talmannen, socialdemokraten Urban Ahlin precis har skickat ut ett mejl till riksdagsledamöterna om en ändring kring interpellationer, det vill säga när statsrådet ska svara på ledamöternas frågor. 

Statsråden har nämligen varit sena med svar, helt i linje med den nonchalanta attityd regeringen har till det parlamentariska systemet. Så nu införs på försök ett nytt system där ansvarigt statsråd inte måste svara på sina egna frågor, utan ibland svarar på interpellationer till helt andra statsråd. 

Följden av detta är att Morgan Johansson, justitie- och migrationsminister, nu till exempel kommer att svara på en interpellation om åtkomst av mark vid bygge av cykelleder – en interpellation som ursprungligen ställdes till infrastrukturminister Anna Johansson. Vi har den största flyktingkrisen sedan andra världskriget och den som ansvarar för migration ska alltså stå i riksdagen och prata om cykelleder?

Det är beklämmande att sittande regering har så lite respekt för praxis och regeringsformen som den parlamentariska demokratin vilar på. Är man en minoritetsregering som saknar majoritet i riksdagens ens med stödpartier kan man inte bete sig som en majoritetsregering. 

Jag förstår att Socialdemokraterna är ovana att regera under dessa förutsättningar men drar man inte fler röster än 30 procent får man svälja det bittra pillret. Inte obstruera. 

Om inte regeringen skärper sig och börjar respektera demokratin hoppas jag att den till slut står inför en misstroendeförklaring och fälls. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Vi har den största flyktingkrisen sedan andra världskriget och den som ansvarar för migration ska alltså stå i riksdagen och prata om cykelleder?

Ämnen i artikeln