Nu behövs en vuxenvärld som inte jamsar med

Unga i Sverige har alla förutsättningar i världen. Ändå blir de ständigt beskrivna som förlorare, och i debatten låter det som att de arma ungdomarna inget hellre vill än att jobba. Sanningen är att det finns en hel del ungdomar som inte ”pallar” att ta ett arbete. När de drar usla ursäkter behövs en vuxenvärld - landets politiker inräknade - som inte jamsar med.

Så här års får många unga chansen att få in en fot på arbetsmarknaden. I debatten låter det som att de arma ungdomarna inget hellre vill än att jobba. Men det finns en aspekt som politiker och debattörer knappt tycks medvetna om: en hel del ungdomar ”pallar” inte ta ett arbete, särskilt inte ett ”tråkigt” sådant.

I lokaltidningen Länstidningen läser jag om hur Telge tillväxt i Södertälje – som består av såväl kommunala Telge som sju stora företag - har svårigheter att locka arbetslösa unga. När Telge tillväxt exempelvis kallade 25 arbetssökande ungdomar till en rekryteringsträff dök bara fem dök upp. Av dessa fem tackade tre ändå nej: “Den ena var för morgontrött, en tyckte det var pinsamt att behöva plocka skräp, den tredje ville ha ett kontorsjobb och inget annat.”

Någon borde ha förklarat för dem vad arbetslivet går ut på: Man börjar för det första på noll, väldigt sällan på ”kontorsjobb”. Det finns för det andra inget ”pinsamt” med att städa och plocka skräp. Är det inte mer pinsamt att som ung och stark gå på bidrag, när man ofta ser äldre invandrare städa gatan eller tågperrongen? För det tredje går man upp så tidigt man ska, är man morgontrött får man helt enkelt ta och börja lägga sig i tid på kvällarna.

Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen, vittnar även hon om märkliga ursäkter från unga i en debattartikel. Vid något tillfälle bjöd ett Arbetsförmedlingskontor in 185 ungdomar till en rekryteringsträff, med en arbetsgivare som ville anställa mellan 35-40 ungdomar. Endast 12 dök upp. På en annan rekryteringsträff bjöds knappt 50 ungdomar in, och inte en enda kom! Lika många bjöds in för sommarjobb: ingen kom då heller. Exemplen är flera.

Så vad anger ungdomarna för skäl till att inte dyka upp? De behövde göra annat, som att gå till frisören eller åka på nöjesresa. Vad som erbjöds var inte deras ”grej”. De ”glömde” eller tyckte helt enkelt att de behövde infinna sig ”för tidigt på dagen”. Att vara morgontrött, tycka det är tråkigt att bre mackor eller föredra försörjningsstöd anses tydligen räcka för att tacka nej till sysselsättning. Ett annat skäl som nämnts är att inte vilja bli ”utnyttjad genom praktik”. Lycka till med den inställningen!

Alla ungdomar är förstås inte arbetsskygga. Länstidningen intervjuar exempelvis 21-åringen Pontus Rojsza, som nappade på Telge tillväxts erbjudande. Han började med att röja sly, plocka skräp och liknande, för att nu jobba i verkstadsmiljö. “Det finns inga dåliga jobb”, säger han.

Det borde även landets politiker - från sommarjobbsfixande kommunpolitiker till ministrar - säga. I stället blåser man upp arbetslöshetssiffran till 24 procent, som inkluderar många studenter och deltidsarbetande och därmed är missvisande. I själva verket är omkring 7 procent av svenska ungdomar arbetslösa, vilket är betydligt lägre än EU-genomsnittet på 15 procent.

Hur hjälper det ungdomar att ständigt bli beskrivna som offer och förlorare? Unga i Sverige har alla förutsättningar i världen. När de drar usla ursäkter som morgontrötthet, eller att det skulle vara pinsamt att plocka skräp, behövs en vuxenvärld som inte jamsar med.

Politisk redaktör på Norran i Skellefteå
Är det inte mer pinsamt att som ung och stark gå på bidrag, när man ofta ser äldre invandrare städa gatan eller tågperrongen?