Något håller inte alls på att gå sönder

Du får inte mindre faktisk inkomst bara för att grannen får högre lön. Det kan se ut så i statistiken men inte i din plånbok. Och det är det som hänt i Sverige. Lönerna har ökat och skatten minskat. Alla har fått mer, de som jobbar har fått mest. Sverige går inte sönder.

Årets valrörelse handlar delvis om att vänstern vill sätta bilden av ett land i sönderfall, vi är på väg mot avgrunden. Om man googlar meningen ”något håller på att gå sönder” får man över 34 000 träffar.

Gå sönder. Det känns rakt in i kroppen. Det är meningen att det ska kännas. Bilden vi ska få är ett Sverige på rak kurs mot totalt förfall. Det var ett bra land förut, nu är det så nära kaos man kan komma. Men om vi slutar känna för ett kort ögonblick, och istället tittar på fakta målas plötsligt en annan bild upp. Ett ställe där saker är bättre, inte sämre än förut.

Antal förtidspensionärer har minskat med 191 000 personer sedan 2006. Det är hela Västerås kommun och Hässleholms kommun tillsammans. Som inte längre går hemma, långt ifrån glädjen att göra ett bra jobb och samtal om vad man ska göra i helgen vid kaffeautomaten.

Antal långtidssjukrivna har minskat med hela Kalmars kommun (65 328 personer). Om vi slår ihop alla dessa människor är det som om 82 procent av Malmös befolkning plötsligt inte är utanför arbetsmarknaden och samhället längre.

Hur kan någon säga att detta inte är något annat är helt fantastiskt?

Och det finns mera.

Enligt SCB (Levnadsförhållanden rapport 124) har disponibel inkomst ökat med 36 procent i snitt sedan 1991. Inkomsten har ökat i samtliga grupper, även de med lägst inkomster. I sin rapport använder de begreppet ”risk för fattigdom”.

Ett mycket bättre begrepp än det mer populära relativ fattigdom, som faktiskt insinuerar att fattigdom redan inträffat, vilket inte är sant. 

Risk för fattigdom har man om man tjänar max 60 procent av medianinkomsten (197 000 kr per år). I den här gruppen räknas även studenter in. Och även om du tjänar max 60 procent kan du samtidigt ändå fått det bättre.

Du får inte mindre faktisk inkomst bara för att grannen får högre lön. Det kan se ut så i statistiken men inte i din plånbok. Och det är det som hänt i Sverige. Lönerna har ökat och skatten minskat. Alla har fått mer, de som jobbar har fått mest.

Tittar vi ut genom fönstret mot EU så hittar vi fler bevis på att saker blir bättre, inte sämre.

Sverige tillhör fortfarande den tredjedel med lägst antal individer som har risk för fattigdom. Dessutom har de allra fattigaste nästan utplånats. EUs egen statistikmyndighet Eurostat har definitionen ”mycket låg materiell standard. Det är personer som på minst fyra av följande punkter saknar möjlighet: att möta oförutsedda utgifter, åka på en semesterresa, betala skulder, äta kött, kyckling eller fisk varannan dag, ha varmt hemma, ha tvättmaskin, färg-TV, telefon eller bil. Snittet i EU är 9,9 procent.

Allra lägst har det lilla bankparadiset Luxemburg på 1,3 procent. Samma siffra som Sverige har. Lägst i hela EU. Vi har också lägst andel barn och ungdomar som lever i låg materiell standard, bland samtliga 30 länder.

Något håller inte alls på att gå sönder. På många sätt har Sverige aldrig varit så här helt.

Antal förtidspensionärer har minskat med 191 000 personer sedan 2006. Det är hela Västerås kommun och Hässleholms kommun tillsammans.

Ämnen i artikeln