LSS är ingen lyxreform utan ett mått på anständighet

Tänk att inte kunna gå på toa när man vill eller hälla upp ett glas vatten om man är törstig. Att leva på nåder och inte veta om man kommer att få hjälp idag, nästa månad eller om ett år. En kropp eller hjärna som inte lyder är svårt att föreställa sig om man inte har varit där själv eller jobbat intill någon i den situationen.

Jag har en princip att aldrig lyfta a-kassa. Ibland när jag har hamnat mellan två jobb eller varit trött på journalistiken, har jag i stället för att stämpla arbetat som personlig assistent. Det känns bra att torka rumpan på någon som inte kan själv. Mina år i assistansbranschen har lärt mig mycket om makt och maktlöshet och om myndigheters och tjänstemäns godtycke. 

1994 kom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Reformen har varit dyr, vilket ligger i dess natur. En del assistansbolag och enskilda individer har inte haft rent mjöl i påsen, och bilder på någon i rullstol som i nästa sekund dansar på bordet på spanska grisfesten fastnar lätt på näthinnan. Men pratet om assistansbluffen är överdriven, Försäkringskassans officiella statistik visar att det handlar om någon promille

Därför klingar det falskt när statsminister Stefan Löfven och socialminister Åsa Regnér återkommande talar om ”fusket”. Med sådana uttalanden kan man misstänka varthän den utredning som regeringen har tillsatt och som ska redovisas i oktober 2018 – lagom till efter valet – kommer att barka. 

Visst bör man stävja fusk och bedrägeri, men inte på bekostnad av dem som bara vill leva ett drägligt liv. Alla får hjälpas åt att spara när Sveriges ekonomi ansträngs, men att lägga börda på dem som inte har någon möjlighet att värja sig eller förändra sitt liv, är närmast sadistiskt. 

16 000 personer har assistans idag, en siffra som ligger stadig år efter år trots att människor skadas och barn föds med funktionshinder varje dag. Redan nu drabbas många, allt oftare hörs hjärtskärande historier om sjuka barn och vuxna vars anhöriga får gå på knäna för att hålla sina kära vid liv. 

Assistansutredningens direktiv är tydliga: besparingar ska göras. Men hur gör man? Slutar drabbas av epileptiska anfall? Slutar gå ut? Bästa vore väl att sluta andas, där finns flest kronor att spara. 

LSS tycks mest uppfattas som besvärligt, en lyxreform trots att ingen begär någon extravagans mer än att få komma upp på morgonen, vara hel och ren och försöka leva ett någorlunda normalt liv. 

Man kan se LSS från ett annat håll: av regeringens satsning på 32 000 traineejobb bidde bara en tumme, men i stället för att deppa borde man se personlig assistans som den succé det är – ett perfekt jobb för ungdomar, studenter och nyinvandrade. Att ta hand om någon som inte kan ta hand om sig själv ökar förståelsen och empatin i hela samhället. 

En demokratis välmåga kan mätas i hur väl den tar hand om sina minoriteter. Funktionshindrade kan ses som en egen minoritet med olika men liknande behov. Att inte tillgodose dessa urholkar demokratin, att inte se till att funktionshindrade får leva ett anständigt liv är djupt oanständigt. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

journalist och liberal debattör
Debatt/ Omsorg

LSS-utredningen

Regeringen tillsatte i slutet av maj en särskild utredare, Désirée Pethrus (KD), som ska se över assistansersättningen och delar av lagen om stöd och service, LSS. Utredningen skapar debatt.
Klicka här för att delta i debatten

15 inlägg i denna debatt

Åsa Regnér, barn-, äldre och jämställdhetsminister (S)
Maria Persdotter, förbundsordförande RBU
Åsa Regnér, barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S)
Bengt Westerberg, fd partiledare i L (då FP)
Maria Mattsson , politisk sekreterare (L) Järfälla
Alf Lundin mfl, juridiskt Ombud Assistanslotsen AB
Lise Lidbäck, förbundsordförande Neuroförbundet
Cecilia Ekholm , sakkunnig i frågor rörande personlig assistans, KFS
Maria Mattsson, ersättare i socialnämnden (L) Järfälla
Maria Lundqvist-Brömster & Ann Hellströmer, Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft
Josefin Mikaelsson, distriktschef på Humana Assistans
Bengt Westerberg, socialminister 1991-1994

Dela den här debatten