Låt kyrkor lysa rött för förföljda kristna

Rätten att tro, inte tro eller konvertera är idag en fråga om liv eller död för en stor del av mänskligheten. Svenska kyrkan måste visa tydligt ledarskap för religionsfrihet.

Rubinrött ljus dränkte i våras Fontana di Trevi i Rom. I november kommer Westminster Abbey och Westminster Cathedral i London att ljussättas på samma dramatiska sätt när skymningen faller. Westminster Abbey är inte vilken tusenårig byggnad som helst. Där kröns och begravs brittiska kungligheter och sedan 1987 finns kyrkan på Unescos världsarvslista.

Bakom de röda ljusshowerna står inte någon konstnär som Ai Weiwei utan den katolska organisationen Aid to the Church In Need (ACN) som vill väcka opinion mot den blodiga förföljelsen av kristna i Mellanöstern men även i länder som Kina, Vietnam och Nordkorea.

Den populära svenska kampanjen ”Mitt kors” (#mittkors) har ett liknande symboliskt syfte. Den sjösattes av tre präster efter att jihadister skar halsen av Fader Jacques Hamel i slutet av juli. Människor uppmanas att publicera bilder på kors i Facebook-gruppen för att visa solidaritet med världens utsatta kristna. Sorgligt nog har kampanjen inte välkomnats av alla ledande i Svenska kyrkan. 

Ett talande exempel är en text som nyligen delades på Facebook av en person med en rad höga befattningar inom Svenska kyrkan. ”De nöjer sig inte förrän du antagit deras hat, anammat deras svartvita världsbild och deklarerat ett religionskrig mellan kristna och muslimer. Det börjar med att de vill se dig lyfta korset i solidaritet med andra kristna men kommer inte upphöra förrän de ser det lyftas i ett korståg mot islam.” De som kritiserar ”Mitt kors” borde lyssna till den brittiska kristna människorättsaktivisten lord David Alton.

Lorden, med långvarigt förflutet som liberal parlamentsledamot, hyllade i början av augusti ACNs röda ljuskampanj i en artikel och uppmanar alla pastorat i Storbrittanien att fasadbelysa sina kyrkor för att väcka politiker.  Men det betyder inte att lorden avskyr andra livsåskådningar än kristendomen eller uppviglar till korståg. Tvärtom.

Lord Alton pläderar istället för att artikel 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna måste bli en ledstjärna oavsett om vi är kristna, muslimer, judar eller ateister. ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

Rätten att tro, inte tro eller konvertera är idag en fråga om liv eller död för en stor del av mänskligheten. Lord Alton menar i sin artikel att vi är skyldiga att agera och påminner om den tyska protestantiska prästen och antinazisten Dietrich Bonhoeffer som 1945 avrättades för högförräderi mot nationalsocialismen.

Bonhoeffers credo bör vi begrunda när vi konfronteras med våldsbejakande extremism, oavsett epitet.  “Silence in the face of evil is itself evil: God will not hold us guiltless. Not to speak is to speak. Not to act is to act.” Svenska kyrkan borde låta sina kyrkor stråla i novembermörkret, likt Westminster Abbey, som röda fyrbåk för artikel 18 och religionsfriheten.

socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)