Låt inte känslorna skymma fakta om sexualbrott

Går det att säga mer om sexuella ofredanden på festivaler och i badhus än att förövarna är män? Naturligtvis går det, det är samhällets skyldighet att ta reda på alla relevanta samband för att kunna stävja problemet, och det är vad Polisen gör i en rapport som publicerades i förra veckan.

Efter larmen i början av året har polisen granskat tiotusen anmälningar om sexuella ofredanden i offentliga miljöer de senaste fem åren. Tvåtusen av dem gäller 2015. 

Rapporten bekräftar mycket av vad som redan har framkommit i media: Även i Sverige förekommer övergrepp av det slag som rapporterats från Köln på nyår, även om skalan skiljer sig. Och liksom i Tyskland går det, i de fall gärningsmännen agerat i grupp, inte att bortse från immigrationen.

Polisen konstaterar: ”De misstänkta i brott som utförts av en större grupp gärningsmän, på offentlig plats, var främst personer med utländskt medborgarskap. Vid brotten som anmälts i simhallar har de misstänkta gärningsmännen främst varit asylsökande pojkar.” … ”I 80 procent av anmälningarna från badhus var gärningsmännen av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och i anmälningarna framgick det att de tillhörde grupper av asylsökande pojkar. Majoriteten av anmälningar har skett i grupp och i ett flertal fall har tre eller flera gärningsmän agerat i samverkan.”

Polisens rapport ger gott om underlag för en seriös diskussion om hur man får stopp på ofredanden. 

I stället får vi postmoderna rökridåer. 

DN har tidigare påstått att kön var den enda relevanta faktorn hos förövarna i Köln och på festivalen i Kungsträdgården. Man undrar – bidrar man till kunskapsläget också om man påpekar att förövarna var homo sapiens? Står det alla fritt att välja vilken förklarande variabel man trivs bäst med? Märkligt, i så fall, att man väljer andra vetenskapliga principer när det gäller att konstruera broar eller diagnosticera cancer. 

Den gällande kunskapssynen när det gäller sexualbrott tycks vara att det inte går att fastställa objektivt relevanta orsakssamband överhuvudtaget. Allt är subjektiva känslor. 

Vi borde kunna enas om några saker: 

Sverige har fått nya problem med sexuella övergrepp som begås i samförstånd av flera gärningsmän. Sådana brott måste skiljas från fall där flickor angrips exempelvis av enskilda pedofiler som agerar ensamma. När tio män hjälps åt att hålla fast en flicka för att turas om att ta på hennes kropp (polisens rapport s 14), vittnar det om en fasansfull norm åtminstone inom den gruppen. När fenomenet sprider sig, exempelvis till fler badhus, tyder det på en vidare normförskjutning. Att förövarna till stor del kommer från samhällen där sådana övergrepp är betydligt vanligare än i Sverige, tyder på att hemlandets normer – på inget sätt oväntat – lever vidare här. 

Så ser fakta ut, oavsett känslorna hos dem som deltar i debatten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

journalist och jurist