Kvar på kloakstadiet så länge medielogiken styr

Om vi ska få en mer försonlig ton i debatten krävs en genomgripande diskussion hos de som har makten över mediedagordningen. Och alla som delar i sociala medier måste lägga handen på hjärtat.

”Vi måste få en mer försonande ton i det offentliga samtalet”. Efter Trumps seger i presidentvalet har det mantrat upprepats gång på gång i krönikor och ledartexter. Det måste bli ett slut på hån, hat, billiga argument och enkla politiska poänger.

Jag håller med. Vi som under snart ett år lyssnat till Donald Trumps attacker kan rimligen inte göra något annat.

Men HUR ska vi få detta bättre samtalsklimat? Debatten kommer ju knappast av sig självt plötsligt övergå från kloakstadiet till att bli ett akademiskt seminarium där argument kan prövas, fakta granskas och slutsatser resoneras fram.

Ett sätt är förstås att de som i dag befinner sig i debattens centrum lovar bot och bättring. Flera av de rikstäckande ledarsidorna har redan surrat sig vid förnuftets mast och gjort avbön för enklare övertramp.

Problemet är att de, liksom alla andra, är lätt utbytbara röster i offentligheten.

Medielogiken fungerar så. När massmedierna letar efter politiker, experter och tyckare som ska kommentera en politisk händelse söker de efter motpoler. Ju längre ifrån varandra desto bättre.

Det blir dålig tv eller radio om de som pratar med varandra är resonerande.

Gäller det flyktingfrågan ska någon vara för fri invandring och emot all invandring. Inga nyanser är tillåtna. När skatterna ska diskuteras dammar man av nån gammal nyliberal som anser att skatt är stöld och någon kommunist som anser att när det gäller skatterna är allt under 100 procent mesigt.

Om diskussionen gäller samkönade äktenskap hittar de någon obskyr präst från det innersta av Småland som ska representera de som är emot.

I princip är samma dramaturgiska krafter i spel vilket massmedium vi än talar om även om det drivs på hårdare på en del redaktioner.

Är jag för cynisk? Ja, kanske. Men varför tror ni att Trump fick så mycket utrymme i massmedierna när han gjorde sina påhopp och sin debattstil? Varför tror ni att Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ befolkade varenda sakpolitisk debatt inför EU-valet för två år sedan? (Ingen jämförelse i övrigt mellan dessa två partier). Varför tror ni att det så sällan dyker upp en L-företrädare eller en socialdemokrat i tv när en politisk fråga ska diskuteras numera? Det kan förstås bero på att dessa partier inte ställer upp, eller har odlat fram okarismatiska företrädare, men kan det inte också bero på att de inte passar i medielogiken?

För att de som nu lovar en mer försonlig ton inte ska försvinna från debatten krävs det en genomgripande diskussion bland de som har makten över mediedagordningen; hur bryter vi dagens benhårda medielogik?

Det kräver dessutom att vi som sitter hemma vid datorn och formar den nya offentligheten, sociala medier, inte (av upprördhet eller för att vi håller med) delar varenda ytterkantsåsikt som dyker upp i vårt flöde.

För handen på hjärtat: hur många upprörda tweets om Donald Trump delade du själv under hösten? Jag delade massor, och bidrog därmed till dagordningen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden