Skolor ska inte längre få stöta ut barn som behöver stöd av särskilt kompetenta pedagoger för att nå kunskapsmålen. Alla barns obetingade rätt att vara lyckliga i sitt lärande ska skrivas in i nya skollagens 1 kap. 1§.

Den nya lagtexten ska sätta stopp för skolors bollande för att bli av med dyslektiker och andra som kräver kunnig skolpersonal.

Den ska tydliggöra att regeringens satsning på skolans kunskapsuppdrag och de skärpta kraven på lärarnas pedagogiska kompetens är allvarligt menade.

För att lära måste barnen vara lyckliga i sin skolan. Olyckliga barn lär dåligt och skolor som gör barn olyckliga sviker sitt kunskapsuppdrag. Så hänger det ihop.

Lagtexten ska dessutom hindra att skolorna använder dåliga resultat på de nationella proven i trean som alibi för att skilja säregna barn från sina klasskamrater. Redan i dag missbrukas möjligheten att plocka bort dem och sätta dem i särklass/särskola.

Barnens obetingade rätt att vara lyckliga i sitt lärande kallas Bollas lag.

Det är Gunilla Bergströms böcker om Bill och Bolla som gett upphov till namnet.

Bill får en lillasyster och när Bolla visar sig vara en stolla blir alla vuxna som tokiga. Föräldrarna stimmar hysteriskt kring den utvecklingsstörda lilla flickan – tills de äntligen får upp ögonen för henne.

Bolla sitter ju där på golvet och är lycklig – så vad håller vi på med?

Bolla räddade min dotter Lisa från att flyttas till en särskild skola. Hennes autistiska drag oroade mig mycket. Tystlåten och ensam svävade hon omkring i en egen liten bubbla.

Men när jag såg att hon var nöjd och glad sansade jag mig.

Dessutom hade hon en bastant gammal småskolelärarinna, Mary, som tog allt helt lugn. Hon visste att barn kan vara hur olika som helst, utan att det är något konstigt med det.

(Lisa har utvecklats till en av de bästa pedagoger jag känner och arbetar nu med frågor om socionomutbildningens kvaliteter och brister.)

Det har blivit vanligt att skolor utestänger barn som är i behov av särskilt stöd. Ofta handlar det om pengar. Resurser fördelas så att skolor som måste göra mer för sina elever missgynnas.

Konkurrensen om elever och elevpengar driver dessutom rektorer att försöka maximera både de betygsmässiga och de ekonomiska resultaten. Barn i behov av särskilt stöd kan sänka en skolas status och minska dess attraktionsvärde.

Nu ska jag på elevvårdskonferens om min brorson Daniel. Han har dyslexi och den kommunala finskolan vill inte låta honom följa med sina kamrater upp i fyran utan sätta honom i särskola.

Hans föräldrar är förtvivlade, men själv anar han ingenting. Han är bara en glad 10-åring som snart ska på sommarlov.

Kan vi komma överens med skolan om att inte göra Daniel olycklig är mycket vunnet. Ännu har barnens obetingade rätt att vara lyckliga i sitt lärande inte införts. Kanske blir det inte heller så, för det där med Bollas lag var nog bara som jag drömde.