Vi får inte låtsas att vi inte behöver jobba

Gärna 30 timmars arbetsvecka och en sjätte semestervecka som nästa provisoriska utopi. Men det bygger på att alla får vara med i gemenskapen. För många är kampen för brödfödan ett reellt problem även i dag.

På första maj tänker jag gå ut under de röda fanorna och demonstrera. Varför? Primärt inte av organisationsegoistiska skäl utan av vördnad för arbetet och alla människor som sliter varje dag för att det här samhället ska fungera. När alla hyllar entreprenörer vill jag hylla dem som bär ut posten, kör frukten, lägger gatstenen och vårdar våra gamla. De som inte bara snackar och mejlar, utan bygger landet.

En del tycker kanske det låter gammaldags, men jag tror att det är arbetarklassen och vanliga människors slit som varje dag bygger det här landet starkare som är kärnan för vår välfärd. Det var nedvärderingen av arbetet – dess låga pris och värde – som födde arbetarrörelsen.

I dag finns en arbetskritisk vänster, hänförd av Roland Paulsen som jag kan känna en starkt filosofisk och utopisk samklang med. Vi blir rikare, välståndet växer och klimatet sätter gränser för vad vi kan plocka ur jorden och elda upp i form av billig energi.

Tillväxten kan vara väldigt tom och frågan om vad vi egentligen vill ha när de grundläggande behoven är tillfredsställda är öppen och formbar. 

Klart att vi kan korta arbetstiden när vi blir rikare. Det är länge sen sist. Självklart är också detta ett svar på vad vi borde kalla livstrasslet. Jag tror vi ska korta arbetstiden till sex timmar och sedan kanske vidare neråt mot fyra, men vi måste också se hela bilden.

För väldigt många är bristen på arbete och de låga inkomsterna i högkonsumtionssamhället det stora problemet. En halv miljon människor är arbetslösa bara i vårt land. Hundratusentals arbetar deltid. Detta deltidsarbete är ingen marginell sak: det omfattar 50 procent av arbetarkvinnorna och 25 procent av tjänstemannakvinnorna. För många är det inte frivilligt.

Klass och könsfrågan är i dag väldigt starkt knutet till dessa skillnader i arbetsvillkor. Likadant för dem som nyligen kommit till vårt land och inte kommer in, eller de unga som inte klarat skolan och sedan döms till stora svårigheter – i värsta fall hela livet. För de flesta är kampen för brödfödan ett reellt problem även i dag.

Själv älskar jag att arbeta, men så har jag också ett fritt jobb. För många är arbetet en boja, eller något de förvägras. Därför måste arbetslösheten bekämpas samtidigt som villkoren för vanliga människor som varje dag upprätthåller och utvecklar vårt land förbättras. Jag skulle gärna se 30 timmars arbetsvecka och en sjätte semestervecka som nästa provisoriska utopi. Men det bygger på att alla får vara med i gemenskapen.

Moderaternas arbetslinje var riktad neråt. Man måste kunna se att alla arbeten inte är bra nog eller viktiga. Vi lever inte för att arbeta utan de flesta arbetar för att leva. Men vänstern får inte heller låtsas som att vi inte behöver jobba som världen ser ut i dag. Även frihetens rike ska med skatt betalas.

Både till höger och vänster finns problem om man inte inser att vi behöver göra allt detta samtidigt. Arbete, vila, fritid.

Åt alla, så rättvist som möjligt. Det är det rimliga kravet.

Chef för den fackliga tankesmedjan Katalys och författare.
Jag skulle gärna se 30 timmars arbetsvecka och en sjätte semestervecka som nästa provisoriska utopi. Men det bygger på att alla får vara med i gemenskapen.