Kommunerna får usla betyg i larmrapport

Det senaste året har Gustav Fridolin, skolministern, trott att ”vinstjakt” är skolans problem. Denna tro delas av statsminister Stefan Löfven. V-ledaren Jonas Sjöstedt vägleder dem med tungomålstalande. Men i Skolinspektionens larmrapport lyser de röda varningslamporna nästan enbart i den kommunala delen av skolan.

Nobelpristagaren Daniel Kahneman tar i boken Tänka, snabbt och långsamt upp något han kallar ”teoriframkallad blindhet”. Har man köpt en teori och börjat använda den är det oerhört svårt att se dess brister. Blindheten drabbar intellektuella, forskare, politiskt frälsta och andra. 

De som slutar tänka kritiskt blir apostlar. För de djupt troende går drömmen alltid före verkligheten. Därför betvivlar jag att Skolinspektionens färska rapport över tillsyn och kvalitetsgranskning 2009– 2013 får någon som helst effekt på nationell och lokal skoldebatt. 

Det senaste året har Gustav Fridolin, skolministern, trott att ”vinstjakt” är skolans problem. Denna tro delas av statsminister Stefan Löfven. V-ledaren Jonas Sjöstedt vägleder dem med tungomålstalande. Men i Skolinspektionens larmrapport lyser de röda varningslamporna nästan enbart i den kommunala delen av skolan:

9 av 10 kommuner har 2009–2013 kritiserats för att de inte planerar, följer upp och utvecklar skolan systematiskt. Ofta vet de ansvariga inte vilken kvalitet skolan håller och vilka behov eleverna har.

Kommunerna saknar strategier för att ge alla elever en likvärdig utbildning. De erbjuder inte alltid den utbildning, omsorg och val som eleverna har rätt till.

4 av 10 kommuner förebygger inte mobbning och kränkningar i skolan.

Friskolorna då? Är inte allt deras fel? Forskarna har inga klara besked om huvudmannaskapets betydelse för kunskaperna. Det lilla man vet är att de interna variationerna är större inom enskilda skolor och klasser än mellan olika skolor, oavsett huvudman. Samt att rektorer och lärare är viktiga.

Sedan 2005 har snittbetyget i 9:an ökat från 206 till 215 poäng, enligt Skolverket. Andelen som klarat alla ämnen är 77 procent mot 75 för tio år sedan. Andelen som saknar betyg i 2–3 ämnen ligger stabilt på 15–16 procent. Allt är inte i fritt fall i skolan, tvärtom. 

Men vilka är bäst? Av 1 360 grundskolor med minst tjugo elever i årskurs 9 har jag sorterat fram de 300 bästa re­spektive 300 sämsta skolorna, utifrån medelbetyg: 

Av de 300 bästa skolorna är 159 stycken, eller 53 procent, fristående. Av de 100 bästa är 68 procent fristående.

Av de 300 sämsta är 285 stycken eller 95 procent kommunala. Av de 100 sämsta är alla utom två, 98 procent, kommunala.

Friskolorna, med bara 15 procent av alla elever, sticker ut positivt. Kommunerna dominerar bottenskiktet. Man kan även se en signifikant betygsskillnad (se tabell) mellan inrikesfödda och utrikesfödda elever. 

Slutsatsen är inte att de kommunala skolorna bör avskaffas. Men att fokusera på ”vinstjakten” löser inte de offentliga skolornas problem. Staten och kommunerna borde fundera på hur de kan utveckla hela skolan och då också våga lära av de bästa friskolorna.

9 av 10 kommuner har 2009–2013 kritiserats för att de inte planerar, följer upp och utvecklar skolan systematiskt. Ofta vet de ansvariga inte vilken kvalitet skolan håller och vilka behov eleverna har.

Ämnen i artikeln