Ingen debatterar kommunernas 500 miljarder i lån

Debatteras kommunernas växande skuldberg på 500 miljarder och årsräntor på 10-12 miljarder till långivarna? Nej, inte alls. I brist på perspektiv och proportioner ältas i stället ”vinsterna i välfärden”, som är mycket mindre än kommunernas lånekostnader, konstaterar Mats Edman denna vecka.

Nästan alla behöver låna pengar men köpmannen som fixar fram dem är sedan medeltiden sedd som girigbuk. En unken attityd som började med judehatet. De enda pengar som i somligas ögon är godkända verkar vara de som tas från skattebetalare, kammas hem på spekulativa lotterier eller vanligt lönearbete.

Just nu är debatten så skruvad att alla former av räntor och fullt lagliga ränteavdrag kan ifrågasättas. Lyssnar man på tongivande röster hörs det att de lyckats suggerera sig själva att tro att företag och kommuner kan utveckla välfärden utan kapital från banker och andra finansinstitutioner.

Debattörerna lever i en skönare värld än majoriteten av landets politiker och kommunala tjänstemän. Den offentliga sektorn har ju stora investeringsbehov för att möta krav och göra nödvändiga upprustningar. Kapitalinjektioner behövs till äldreomsorgen, skolan, sjukvården, bostäder och inte minst infrastrukturen. 

Behoven är så omfattande att det inte går att lösa allt med höjda skatter. Expansiva kommuner och landsting kommer därför att skuldsätta sig ännu högre via det gemensamt ägda bolaget Kommuninvest, affärsbanker och utländska långivare.

• Åren 2009–2012 ökade kommunsektorns totala skulder från 360 till 470 miljarder kronor. Upplånat kapital avsett för kärnverksamheten och de kommunala bolagen (energi, allmännyttan med mera).

• Med nuvarande ökningstakt kommer kommunernas skulder att stiga till nästan 530 miljarder 2015. 

Vid 2–3 procents ränta kostar kommunernas upplåning runt 10–12 miljarder per år. Det betyder att skattepengar ”försvinner” till svenska och utländska långivare. Har vi en debatt om detta växande skuldberg, som närmar sig 14 procent av BNP? Nej. Vad skulle hända om dagens låga räntor ökar kraftigt?

I brist på perspektiv och proportioner ältas i stället ”vinsterna i välfärden”, som är mindre än kommunernas lånekostnader. I fjol köpte våra kommuner in välfärdstjänster för drygt 100 miljarder, varav de privata bolagens vinstutdelningar kan uppskattas till 1–2 miljarder. Kommunerna betalade alltså samtidigt ut 5–10 gånger mer till sina långivare i form av ränta (vinst) på lånen avsedda för välfärden.

Kommunsektorn kan i nuläget hantera 500 miljarder i skulder, men politiker och tjänstemän borde diskutera konsekvenserna av förbud eller starka begränsningar av ränteavdragen. Förändrade juridiska regler för privata aktiebolag kan inte införas utan att offentlig verksamhet påverkas. Kommunkoncernerna är inte bara skapade för att driva verksamheter effektivare, utan också för att kunna finansiera sig, skatteplanera och kvitta bort vinster mot räntekostnader. Bland annat sker detta för att slippa skicka skatten på kommunala bolagsvinster till staten.

Lyssnar man på tongivande röster hörs det att de lyckats suggerera sig själva att tro att företag och kommuner kan utveckla välfärden utan kapital från banker och andra finansinstitutioner.

Ämnen i artikeln