Fatalism är inget anständigt svar på extremism

Kommunerna är organisationer som är utvecklade för betydligt mer vardagliga problem än att motverka konflikter, splittring och våldsbejakande grupperingar. Ändå läggs nu allt mer ansvar på redan ansträngda kommuner – och deras fritidspolitiker – för att hantera växande extremism och stigande konfliktnivåer. Det är orimligt.

Pierre Esbjörnsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Skurup, avgår efter att ha utsatts för ett brandattentat i sitt hem i september. Fasaden sprejades med en nazistsymbol. Efter det fick kommunalrådet gömma sig på hemlig ort.

”Någon hade faktisk planerat att döda mig. Tagit med sig bensin och åkt till mitt hem för att ta livet av mig och mina barn.” säger han i en intervju i Sydsvenskan (30/12). Därför lägger han av.

När Sydsvenskan besöker polisstationen i Skurup befinner sig en kvinnlig polis på plats. Det visar sig att hon utgör hela polisnärvaron i kommunen, behoven är mer akuta på andra håll i Skåne. 

Hur akut polisbristen är framgick i en intervju med chefsåklagaren Pär Andersson i december. Andersson är förundersökningsledare för mordet på 24-årige Rami Amin i Malmö – en nyutexaminerad tandläkare utan koppling till organiserad brottslighet. Han varnade för att mordet skulle förbli olöst, eftersom det saknas utredare. En enda polis arbetade med utredningen under de kritiska första dagarna. Polisens egen rekommendation är 25-30. 

”Jag får väl se på måndag om det blir något överhuvudtaget eller om vi skriver av ärendet” sade han till Sydsvenskan (10/12). Om ett släckt människoliv. 

Utredningen av attentatet mot Esbjörnsson är i praktiken redan avskriven. Det finns inga vittnen och polisen räknar inte med att finna teknisk bevisning som leder till någon misstänkt förövare.

I den politiska debatten betraktas brottsutvecklingen med viss fatalism – brottslighet påstås ömsom inte gå att mäta, ömsom inte att förhindra förrän vi har en bättre värld utan orättvisor. Men i det tomrum som uppstår när staten retirerar frodas inte bara maffialiknande strukturer. Svenska nynazister summerar på nätet 2016 som ett år av framgångar, bland annat för att man kunnat erbjuda medborgargarden där rättsstaten trätt tillbaka. Till dessa framgångar kan de nu, om det är nazister som ligger bakom attentatet, också räkna Pierre Esbjörnssons avgång som kommunalråd.

Inför detta är den sedvanliga fatalismen inget anständigt svar. För det första måste man konstatera att det finns en ny konfliktnivå i det svenska samhället, och att denna nya konfliktnivå i längden inte kommer att kunna hanteras av kommunerna, med system utvecklade för betydligt mer vardagliga problem. Redan kommunernas ansvar att vidta åtgärder mot ”radikalisering” innebär mycket högt ställda krav på organisationer som styrs huvudsakligen av fritidspolitiker. 

För det andra måste rikspolitiken bli mer systematiskt inriktad på att förebygga konflikter och splittring. I december rapporterade Dagens Samhälle när Hillevi Engström, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, presenterade ett betänkande om kommunernas ansvar för att motarbeta radikalisering och våld. Engström varnade bland annat för att de väntade tvångsavvisningarna framöver riskerar att aktivera olika former av extremism. Dessa reaktioner har varit fullt förutsebara, om än oönskade, konsekvenser av regeringens politik. 

Nu lämnas konsekvenserna till stor del på kommunerna att hantera. Så kan det inte fortsätta. 

journalist och jurist
Svenska nynazister summerar på nätet 2016 som ett år av framgångar, bland annat för att man kunnat erbjuda medborgargarden där rättsstaten trätt tillbaka.