Det är skillnad på folk och folkvalda

Två gånger används dold kamera för att dokumentera. Två gånger fälls uttalanden om invandrare som inte riktigt lämpar sig. Historierna är vid en första anblick slående lika. Men det finns en väsentlig skillnad.

Fyra dagar före valet 2002 sändes Uppdrag gransknings omtalade valstugereportage. Utrustade med dold kamera besökte man riksdagspartiernas valstugor och initierade diskussioner om invandring och flyktingfrågor. Vad tycker politikerna egentligen, när de tror att inga journalister lyssnar? Det var inga vackra ord från politikerna som fångades på film. Skandalen fick stora dimensioner och reportrarna belönades med Stora journalistpriset. En moderat kommunpolitiker uteslöts ur partiet och man kan även misstänka att avslöjandet delvis bidrog till Moderaternas dåliga valresultat.

Tolv år senare fångas en annan person på dold kamera när hon säger vad hon tycker i flyktingfrågor. Det är i april i år som en företrädare för Röda korset blir inspelad när hon fäller uttalanden som exempelvis Aftonbladet på nyhetsplats därefter karaktäriserar som rasistiska. Även denna gång blir det kraftiga reaktioner på filmen, inte minst från Röda korsets ledning som tydligt markerar att den här sortens åsikter inte har någon plats i organisationen. Omgående avslutar den avslöjade personen alla sina uppdrag och lämnar Röda korset.

Två historier så lika varandra på ytan. Men jag undrar om det ändå inte är skillnaderna mellan dessa båda incidenter som är talande.

Vad är det som är annorlunda mellan 2002 och 2014? Man skulle kunna peka på nivåskillnaden i vilka uttalanden som ligger bakom skandalerna. I valstugereportaget förekom direkt rasistiska och nedsättande omdömen om etniska minoriteter. Vad var det som yttrades av Röda korset-representanten och som vållade skandal tolv år senare? Att invandringen borde minska, bistånd prioriteras och att Sverige i första hand bör försöka lösa problemen med ungdomsarbetslöshet och bostadsbrist. Detta är förstås något som många inte alls håller med om. Men ståndpunkten torde egentligen vara måttligt uppseendeväckande. I den senaste SOM-undersökningen svarar 45 procent att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar (Forskning och Framsteg nr 8 2013).

Den stora kritiken verkar i stället handla om det olyckliga valet av pronomen när Röda korset-representanten framför åsikten. ”Hjälpa er” och ”våra ungdomar” sägs vara rasistiska val av pronomen som skapar en vi-och-dom-uppdelning. Det ser ut som om man har plockat fram mikrometern.

Vägandet av ordval får ändå sägas vara en bisak. Den slående skillnaden mot valstugereportaget är en helt annan: Vi befinner oss inte i en valstuga. Den som blir inspelad med dold kamera är inte en politiker eller någon som alls aspirerar på politiska förtroendeuppdrag och samhällsinflytande. Det som granskas på den smygtagna filmen är inte den offentliga makten.

Vi befinner oss i Röda korsets lilla diversebutik i Falun. Den som avslöjas och exponeras i pressen med sin förment rasistiska grammatik är en ideellt arbetande pensionär som överrumplas med ett politiskt husförhör. En vanlig kvinna som ägnar sig åt välgörenhet, alltså. Hon brukar hjälpa till på sjukhuset också. Nu är det slut med allt det där. Hennes språk avslöjar ju så mycket mer än hennes handlingar.

Skillnaden mellan filmerna från 2002 och 2014 är att den smygfilmande kameran nu är riktad åt det andra hållet. Från att granska politikerna till att granska vad allmänheten anser om den förda politiken.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Fil dr statsvetenskap, författare och opinionschef på Demoskop.
Den som avslöjas och exponeras i pressen med sin förment rasistiska grammatik är en ideellt arbetande pensionär som överrumplas med ett politiskt husförhör. En vanlig kvinna som ägnar sig åt välgörenhet, alltså.

Ämnen i artikeln