Åsiktskorridoren gör S till sin egen fånge

Socialdemokratin håller på att tappa förmågan att tilltala breda grupper i samhället. Det har gått så långt att riksdagsrookien Sverigedemokraterna befinner sig närmast den politiska mitten.

Häromdagen ackrediterade jag mig till S-kongressen i Västerås 29-31 maj. S-politik har fortfarande dragningskraft. Det märker den som nu söker ett ledigt hotellrum denna helg i Västerås. Allt är bokat. Sökande anvisas till Köping eller Eskilstuna.

Mätt på andra sätt än hotellrumsbokningsgrader ser det emellertid lite dystrare ut för socialdemokraternas attraktionskraft.

Anders Lindholm är vd i undersökningsföretaget Demoskop. På DN Debatt presenterade Lindholm nyligen nya siffror som visar hur partiernas allt färre väljare blir allt mer enkelspåriga i sina ideologikatakomber.

Det har gått så långt att riksdagsrookien Sverigedemokraterna befinner sig närmast den politiska mitten. Vilket förklaras med att SD - utöver sina relativt andra partier speciella uppfattningar om invandringspolitik - är lite höger i vissa frågor och lite vänster i andra frågor. Partiet saknar dessutom bestämda uppfattningar på flera områden. Vilket väl speglar sinnesstämningen inom stora medborgargrupper. 

Om Demoskops undersökning skapar framtidstro inom SD så borde samma undersökning orsaka framtidsoro inom S. Det tycks som om det tidigare dominerande maktpartiet på allvar håller på att tappa förmågan att tilltala breda grupper i samhället.

S väljare uttrycker i Demoskops undersökning alltmer bestämda vänsteruppfattningar. Vilket är ett mycket allvarligt problem för S.

Socialdemokrati är en egen genre inom politiken. I framgångsreceptet ingår sedan mer än sjuttio år att vara diffus i de konfliktfrågor som attraherar ytterkanterna till höger och vänster.

Socialdemokratins livsluft är förmågan att vara ett parti för de allra flesta. Socialdemokratin är inte vänster och inte höger. Därför är Demoskops undersökning om vänstervridningen inom S ett omen om kommande problem. Socialdemokrater närmare mitten och längre högerut tycks vara ett utdöende släkte i supporterskaran.

Anna Dahlberg på Expressens ledarsida gjorde en iakttagelse i november 2013 som ligger i linje med Demoskops beskrivning av S i dag: "Mig veterligt finns numera bara en så kallad högersosse kvar i den mediala debatten – Widar Andersson på Folkbladet. I övrigt angrips S uteslutande från vänster."

Riktigt så illa är det naturligtvis inte. Men nog känns det som om det håller på att byggas en åsiktskorridor inom S där verkligheternas kvinnor och män ute i kommuner och regioner inte kommer till tals. Det behövs en kritisk massa av väljare och S-aktiva som är ungefär sådana som jag för att mitten inom S ska vara anständigt bred och öppen för stora väljargrupper.

Vänsterpartiet som sparkades ut ur S 1917 kan hundra år senare vara på väg att åter infiltrera socialdemokratin. Denna gång inte främst med Sovjetkommunism utan med identitetspolitik, jakt på företag och företagare, änglakörer och med internationell extremism.

Ett, tu, tre kan S vara sin egen retoriks fånge.

Fyr, fem, sex kan S likt de tyska sossarna vara så svaga att enda chansen att få vara med i en stabil regering är att regera ihop med Moderaterna. 

Chefredaktör och vd för Folkbladet, tidigare riksdagsledamot (S) och ordförande Friskolornas riksförbund.
Fyr, fem, sex kan S likt de tyska sossarna vara så svaga att enda chansen att få vara med i en stabil regering är att regera ihop med Moderaterna.