Alla kan inte vinna Idol, Birgitta Ohlsson

Istället för idén att varje kvinna bör ha 100 000 på banken – vad skulle hända om vi satsade motsvarande summor på det gemensamma?

Varje kvinna bör ha 100 000 på banken. Det är verkligen ett genialt råd vi fick av Birgitta Ohlsson (L) i Dagens Industri förra veckan med anledning av den årliga kvinnodagen.

Pengar gör oss ekonomiskt oberoende. Det kan vi nog alla hålla med om till punkt och pricka, precis som att det är fullständigt sant att förtrycket av kvinnan är nära förknippat med ekonomisk exploatering. Bingo, Birgitta!

Lika sant gäller därmed också det omvända. I brist på pengar blir vi kvinnor beroende. Inte bara av våra eventuella makar utan av att bli inringda till vikarietimmar på jobbet också nästa vecka, av att inte åka på magsjuka och tvingas plikta med karensdagsavdraget, av att hyresvärden inte höjer hyran eller att bolåneräntan inte går upp.

Utan kapital på banken blir kvinnor beroende av rättigheter på jobbet. Vi behöver löneutveckling minst i takt med inflationen, vi behöver trygga anställningar och ett tryggt pensionssystem. Vi behöver kvinnojour och folkbibliotek. Vi behöver offentlig sjukvård och gratis skola till våra barn. Ja, för alla medmänniskor som saknar 100 000 på sparkontot finns bara en väg till oberoendet: välfärdssamhället.

Kanske har samhällsutvecklingen gått så långt att det är mer sannolikt att en kvinna kan spara ihop 100 000 kronor att sätta in på banken, än att vi ska kunna utveckla och förbättra våra gemensamma samhällsfunktioner. Lek med tanken på vad som skulle hända om vi i stället för att anamma Ohlssons idé ökade de gemensamma samhälleliga resurserna med 100 000 per kvinna i landet. Det är nästan hisnande att tänka på så många förskolepedagoger och så många vällagade måltider i äldreomsorgen det skulle räcka till.

Men det finns en stor skillnad mellan strategierna. Pengarna till det gemensamma tas ut i skatt i proportion till inkomsten. Kvinnor som förargligt nog bara tjänar 87 procent av männens lön betalar också bara 87 procent av skatten. En mentalskötare kommer bara betala en tiondel jämfört med en byrådirektör. Systemet innebär att var och en bidrar efter förmåga.

Om vi ska fortsätta köra välfärden i botten och i stället gå på Ohlssons linje kommer den osäkert anställda mamman få spara i decennier för att uppnå det oberoende Ohlsson så gärna önskar henne. En riksdagsledamot som Ohlsson själv tjänar däremot kanske fem gånger så mycket och ett sexsiffrigt belopp blinkar till i aktieportföljen kvickare än någon hinner säga Duktig Flicka.

Det allra farligaste i kvinnors liv är inte fattigdomen i sig utan föreställningen att var och en av oss är vår egen lyckas smed. Eller som Ohlsson uttrycker det: att strävsamhet kommer rädda kvinnan.

Alltså råder i Ohlssons värld också det omvända, kvinnor som far illa i samhället är slöa typer och bara har sig själva att skylla. Men håll i dig nu, du politiker med egna ”dra åt helvete-pengar”. Livet är inget solonummer. Alla kan inte vinna Idol. Men sitt du med obligationerna hårt i famnen medan vi andra håller varandras händer och agerar tillsammans.

Håll högriskfonderna hårt så att inte pengarna investeras i något obehagligt gemensamt, som en ny fotbollsplan där ett gäng flickor kan få för sig att göra 100 000 mål mot laget där vad nu han heter spelar, fotbollsspelaren med Lilla My-knuten.

Håll hårt i ditt självmål, Birgitta!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

ST-läkare och vänsterprofilerad feminist
Det allra farligaste i kvinnors liv är inte fattigdomen i sig utan föreställningen att var och en av oss är vår egen lyckas smed.

Ämnen i artikeln