DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 5/10

KOMMUNIKATIONER. I den transportpolitiska propositionen står att transportsektorn har stora möjligheter att minska den negativa klimat- och miljöpåverkan. Målen lyfter även fram behovet av ett tydligt folkhälsoperspektiv.

Det innebär att framtidens trafiklösningar ska gynna dem som går, cyklar eller åker med kollektiva färdmedel. Undersökningar från Världshälso­organisationen visar att de som cyklar är friskare, ofta lever längre och har 28 procent minskad risk för att dö i förtid.

Men när det här ska omsättas i infrastrukturplanering blir det fel. Det står exempelvis inget om cykel när vägar byggs om till 2+1 fält med mitträcken. Jämfört med att anlägga motorväg är det en kostnadseffektiv trafiksäkerhetsinvestering, men för cyklister minskar tillgängligheten drastiskt om det inte anläggs separata cykelvägar bredvid (vilket är mycket sällsynt).

Regeringens lovvärda skrivningar i propositionen om ökad cykling följs inte upp med anslag för kommande planeringsperiod. Det enda som är skarpt öronmärkt att minst hälften ska gå till vägar. Pengar som anslås till cykelfrämjande åtgärder ser ut att bli mikroskopiska i jämförelse med andra trafikslag.

De planerade infrastruktur­in­vesteringarna leder, enligt trafikverkens egen bedömning, till att klimatutsläppen minskar med en tusendel till 2020.

Det är skandalöst av en regering som påstår sig ha ledar­tröjan i EU:s klimatarbete! Självklart borde kapaciteten för tåg, cykel och annan klimatsmart trafik prioriteras i stället för nya motorvägar.

Om regeringen menar allvar med sina visioner måste man vidta konkreta åtgärder och se på länder som lyckats bättre än oss med att stimulera klimatsmart resande.

I Storbritannien slipper anställda som får låna cykel och säkerhetsutrustning av arbetsgivaren skatt om cykeln till minst hälften används för arbetsresor. Det ­påminner om våra hemdatorer; arbetstagaren ­accepterar lägre bruttolön i utbyte mot en förmån som inte beskattas.

Ett alternativ är att se över reg­lerna kring friskvårdsförmåner, så att inte cykel likställs med ”andra dyrare träningsredskap” och skattebefrielse omöjliggörs. Varför ska man få skatterabatt för besök i svettiga spinningsalar, men inte för cykling i det fria som är klimatsmart, billigt resande som minskar trafikträngseln och stimulerar folkhälsan?

I stället för att fråga ”Vad kostar det?” fråga ”Vad är vi beredda att investera?” De mest försiktiga kalkylerna pekar på att en satsad krona ger tre åter.

Nu måste regeringen göra om och göra rätt – och komma med konkreta förslag!

Karin ­Svensson Smith
Ledamot (MP), ­riksdagens ­trafikutskott