Vinster vässar välfärden

När vinster i välfärden diskuteras görs det oftast utifrån ett ställningstagande för eller emot företagens rätt att ta ut vinst. Mindre sällan handlar det om att beskriva vad själva vinsterna består i. Var kommer den ifrån? Frågan har ställts ett otal gånger men det är sällan man för ett djupare resonemang.

Eftersom vi själva är välfärdsföretagare som driver företag inom äldrevården, förskolan och skolan känner vi oss manade att förklara hur det kommer sig att våra verksamheter kan gå med plus.

Vinsterna som vi välfärdsföretagare gör kommer nämligen ur ett ambitiöst kvalitetsarbete. Man ska komma ihåg att det bästa sättet att spara pengar inte är att snåla, utan att bli duktig på att göra rätt från början. Vidare arbetar vi hårt med att ta bort administrativt överbyggande och vi är noggranna med vad pengarna används till, något tyvärr inte alltid är fallet inom kommun och landsting. När man själv, personligen, måste ansvara för att hantera förluster så skapas ett särskilt fokus på ekonomiskt ansvarstagande.

De privata vinsterna, i den mån de existerar, uppstår för att vi utförare kan leverera samma eller bättre kvalitet med ett överskott genom att vara effektiva, professionella, fokuserade och arbeta bort tidstjuvar. Detta gagnar inte bara dem som är föremål för välfärdsarbetet utan också skattebetalarna vars pengar inte slösas på osynliga kringkostnader.

Ett exempel på hur mycket pengar som privata utförare investerar i verksamheter går att läsa till exempel i Almegas rapport Privata investeringar i friskolor. Här gäller det de fristående skolorna som inte sällan misstänkliggörs för att ta ut mer pengar än vad som går in i skolorna. Rapporten visar tydligt att investeringar för framtida utbildningar är av hög prioritet för många företag i sektorn och att mer kapital går in i verksamheterna än vad som tas ut.

Till detta med vinster hör också att samhället i form av beslutande organ bestämmer hur mycket de vill betala för respektive välfärdstjänster. Prisbilden utgör en drivkraft för privata alternativ och en för lågt satt ersättning innebär ingen etablering. Det förekommer upphandlingssituationer där företag tackar nej, då kommunens ersättningar är för lågt satta. Men den aspekten belyses sällan, då det inte stämmer överens med den av media satta nidbilden av företagare som köper vilken verksamhet som helst till vilken låg penning som helst för att mjölka ur den på bekostnad av innehållet.

De företag som vi känner till allra bäst, nämligen de vi själva driver, tillför medborgare och samhälle mycket. Där har vi nöjda barn, föräldrar och äldre i verksamheterna och vi levererar omsorg med kvalitet till en rimlig kostnad för kommunerna.

Utifrån detta anser vi att så länge verksamheter går med underskott på samma villkor som privata fortfarande etablerar sig finns ett viktigt incitament som gynnar alla skattebetalare i offentlig sektor. När kommunen eller landstinget kan konkurrera med privatas prisbild vet man att man inte betalar för mycket för tjänsten. Man vet också att konkurrensen bibehåller trycket på både privata och offentliga utförare som hela tiden måste se över hur de arbetar, och därmed förbättra kvaliteten och innehållet i välfärden. Konkurrens som leder till en ständig strävan efter förbättring och utveckling tjänar vi alla på. 

Catharina Tavakolinia, ägare Kavat Vård
Solveig Sunnebo, ägare Helianthus Förskola
Elisabeth Kvanman, ägare MåBra Förskolor