Vinstdebatten har kört fast
i en återvändsgränd

Omsorg. Just nu pågår en intensiv diskussion om välfärdsbolagens vinster. Det är en fråga som handlar om vården, skolan och omsorgen – kärnan i den svenska välfärden. Problemet är bara att diskussionen inte är vare sig meningsfull eller konstruktiv, vilket blir extra tydligt inom äldreomsorgen.
Leif Lendrup , omsorgsutvecklare och kommunpolitiker (M)

Ska vi även i fortsättningen ha valfrihet, vilket alltså förutsätter många olika aktörer, kommer vi att ha vinster i dessa verksamheter. Och även om en politisk majoritet skulle införa något slags vinstförbud så kommer vi att ha vinster på ett eller annat sätt så länge företag och entreprenörer tycker att vård, skola och omsorg är ekonomiskt intressanta. Varenda företagare vet hur man skapar vinst utan att redovisa vinst. Att de stora aktörerna ligger ganska lågt i debatten är nog inte så konstigt.

År 2010 kostade äldreomsorgen nästan 96 miljarder kronor. Endast 3,7 procent av dessa kostnader finansierades av avgifter. Den förväntade utvecklingen av antalet äldre betyder att kostnaderna nära nog fördubblas de kommande tjugo åren om vi inte genomför förändringar. Att möta det ökade behovet av ekonomiska resurser med höjda skatter är inte en framkomlig väg. Skattehöjningarna skulle bli alltför stora. Vi kan heller inte förvänta oss att tillväxten i BNP ska rädda oss, även om denna förhoppningsvis kommer att svara upp mot en del av det ökade finansieringsbehovet. Och hur ska det gå med det stora antalet mindre kommuner runt om i landet? Andelen äldre i de minsta kommunerna är 60 procent högre och växer snabbare än i de största, och kostnaderna för äldreomsorgen per innevånare är nästan 80 procent högre i de minsta jämfört med de största kommunerna.

Om det ändå vore nog med kostnadsproblemet. Vi har ovanpå detta ett kvalitetsproblem att hantera, samtidigt som de äldre förses med alltfler individuella erbjudanden istället för den kollektiva standardmodell som kommunerna tillhandahåller i dag. De som erbjuder sina tjänster måste börja se äldre som kunder istället för som brukare.

Annons

Att bli besatt av bolagens vinster när vi har så uppenbart stora problem och utmaningar framför oss inger inte respekt. Självklart ska vi uppmuntra entreprenörer till att utvecklas och erbjuda nya tjänster och lösningar, vilket i sin tur leder till möjligheter att tjäna pengar i en värld där det offentliga åtagandet så småningom begränsas jämfört med i dag. Där kommer det till exempel att krävas betydligt större egenfinansiering. Politikens roll är att skapa struktur och spelregler för entreprenörerna, inte att kväva dem.

Målet för utvecklingen ska vara att fasa ut kommunerna som utförare av äldreomsorg inom ramen för en obligatorisk LOV samt att skapa de organisatoriska förutsättningar som är ett villkor för mångfald.

Starta med att slå samman grupper av framförallt mindre kommuners äldreomsorg. Dela sedan upp organisationen med utgångspunkt från rollerna beställare och utförare. Etablera tre beställar- respektive utförarorganisationer med utgångspunkt från verksamhetsområdena omsorg, stöd och måltider. I omsorg ingår omvårdnad, sjukvård, dagvård, närståendevård etcetera, medan stöd omfattar en mängd tjänster såsom trygghet, hjälpmedel, inköp, städning och olika former av aktiviteter. De sex organisationerna har helt olika krav på ledarskap och kompetens för att fungera effektivt samt för att skapa motivation och entusiasm hos medarbetarna. Den organisatoriska förändringen innebär också betydande personella förändringar, rekryteringar och utbildningar. Här krävs kommunal samverkan. Att satsa hundratals miljoner, som regeringen nu gör, på ledarskapsutbildning utan föregående strukturförändring är meningslöst slöseri.

Utöver skiftet från kollektiva till individuella erbjudanden måste den organisatoriska förändringen, utvecklingen av äldreomsorgens tjänster samt hur de levereras, bygga på att vi bor hemma allt längre och allt kortare tid på boendena. Dessa boenden handlar mer och mer om demensvård i livets slutskede. Det torde inte vara allt för långt borta innan medelåldern på boendena passerar 90 år.

När den organisatoriska strukturen är på plats kan verksamhetsförändringar starta med målet att skapa många konkurrerande utförare, inordnade i utförarorganisationens verksamhetsstyrning.

Kommunala utförare ombildas till intraprenader eller säljs till entreprenörer bland personalen. Vi har alldeles för få sådana verksamheter. De som finns är lysande exempel. I dag svarar Carema och Attendo för hälften av de externa alternativen.

Basen för den ekonomiska styrningen och konkurrensen ska vara ett ekonomiskt bistånd som fritt kan användas nationellt. Duktiga utförare utvecklas medan andra som inte lyckas erbjuda relevanta tjänster försvinner.

Stöd enligt hemtjänstmodellen ersätts med RUT. Eftersom verksamhetsområdet omsorg blir allt mer specialiserat på mycket gamla och dementa kanske landstingen är en bättre beställarorganisation än kommunerna, och då särskilt de mindre?

Certifieringar ska ersätta alla upphandlingar. Alla som uppfyller kraven får bli utförare. Ersättningarna ska vara rörliga och baseras på mål och måluppfyllelse samt justeras årsvis baserat på effektivitetsmål. Utförarorganisationen ska arbeta med enskilda utförarna som partners, inte som leverantörer. Relationen med utförarna ska präglas av utvecklande samarbete istället för kontroll. Kvalitet i äldreomsorgens tjänster, och alla andra tjänster, handlar om samarbete, daglig återkoppling från kunderna och omedelbara åtgärder när något inte är bra i kundens ögon. Kvalitetsutveckling handlar inte statliga myndigheters sporadiska besök och heller inte om pensionärsorganisationers självpåtagna ombudsmannaroll.

Många externa utförare avlastar kommunernas kapitalbehov för investeringar och tar successivt bort de fasta kostnaderna, vilka ersätts med efterfrågestyrda rörliga ersättningar. Ett färskt exempel kan hämtas från en stor kommun som nyligen genomfört en måltidsutredning. Intentionen är att bygga om alla kök till tillagningskök. Investeringen uppgår till 721 miljoner kronor. Sådana kök finns i överflöd i den aktuella kommunen. I kalkylen för en lunch uppgår de fasta kostnaderna för lokaler och personal till 61 kronor och råvaror till 14 kronor, vilket ger summan 75 kronor. En entreprenör skulle kunna göra en god förtjänst på en sådan ersättning.

De skissade förändringarna ställer stora krav på utveckling av i dag obefintliga processer, rutiner och system för styrning av verksamheterna. Det rör sig om system för bland annat certifiering, uppföljning och hantering av ersättningar i relationen med utförarna, samt system för beställning, uppföljning och dialog i umgänget med kunderna. Detta är ett nationellt arbete som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) måste ta initiativ till. Det ska inte drivas av enskilda kommuner.

  • Leif Lendrup, omsorgsutvecklare Gazl AB, kommunpolitiker (M) Karlstad

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
658 har röstat hittills.

Fler artiklar om Omsorg

8 juli

Skärp lagen mot könsstympning

Mozhgan Jalali, barnmorska, M-politiker
3 juli

Prisad radiodokumentär risad

Mats Olin, mediegranskare
1 juli

Blöjvägningen är en ny råttan i pizzan-myt

Håkan Tenelius, vårdföretagarna
27 juni

MP vill rusta upp socialtjänsten kraftigt

Stefan Nilsson (MP), gruppledare Stockholm

Senast publicerat

25 juli

Svårt ekonomiskt läge för flera lokala museer

Robert Olsson m fl, Sveriges museer
23 juli
23 juli

Kommunalpolitikerna springer fastighets- och byggföretagens ärenden

Richard Murray m fl, ordförande Förbundet för Ekoparken
21 juli

PR-strategens råd: 10 tips till politiska twittrare

André Assarsson, chefsstrateg (M)

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova