Vill vi ha en rasifierad antirasism?

Demokrati. Vad tycker folkrörelseorganisationer, politiska partier, den ideella världen och andra samhällsaktörer som bekämpar främlingsfientlighet och rasism om det som nu sker i delar av den antirasistiska rörelsen? Den separatism som under termen rasifiering brer ut sig där är långtifrån oproblematisk, skriver socionomen och journalisten Gunnar Sandelin.
Gunnar Sandelin , socionom och journalist
Annons

Det svenska samhället är ”rassegregerat” och ”rascementerat”. Det pågår en daglig rasdiskriminering som tar sig uttryck i en ”rasifiering” och en ”rasialisering” av utomeuropeiska invandrares kroppar. Den vita rasmaktsordningen härskar, kränker och reproducerar sig själv hela tiden. Men det är bara de som upplever rasism varje dag som vet hur det är att vara drabbad. Därför måste vi börja tala om ras.

Det var en central del av budskapet när ABF och LO-distriktet i Stockholm arrangerade ”Antirasistiskt forum 2014” i mitten på mars. Programpunkten ”Antirasismen i framåtrörelse” var ”separatistisk och därmed endast avsedd för rasifierade antirasister och feminister”. I klartext enligt arrangörerna: vita deltagare var inte välkomna.

Nu gick det ändå bra för några av oss att få komma förbi denna omvända apartheid, men budskapet var tydligt: Det är bara de som genom sin hudfärg drabbas av vad de upplever vara svensk rasism som själva ska föra kampen. Därför behöver de tillgång till ”de separatistiska rummen” där de inte störs av några representanter för majoritetssamhället.

Annons

I dessa rum är vita antirasister bara i vägen med sin välmenande och samvetsömma inställning, ansåg deltagarna vid podiet som bland annat kom från förortsrörelsen Megafonen. De förklarade att antirasismen inte var ”någon vit fråga i vit regi” och undanbad sig kampanjer som ”Rör inte min kompis” eller ”Vi gillar olika”, vilka bara speglar de vita avsändarnas snällhet. Deltagarna uppmanades istället vara misstänksamma och ”plocka sönder allt” eftersom språket är ett maktredskap som bara förmedlar en ”solidaritet genomsyrad av vithetsnormer.”

Samma tankar förmedlade Tobias Hübinette från Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Han ville bekämpa motståndet mot att tala om ras i dagens Sverige. I själva verket är detta land så segregerat att det bara är jämförbart med hur romer och icke-romer i Östeuropa lever, påstod han.

Som exempel anförde Hübinette att Sverige har det största sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda på arbetsmarknaden inom OECD samtidigt som vi i själva verket är ”rikast i världen”. ”En inkomstökning utan dess like” går till de vita svenskarna och bara de svenskfödda når den yttersta makten medan utomeuropéer löper störst risk att bli fattiga i Sverige, framhöll Hübinette. Detta är ytterligare en anledning till att vi måste börja använda oss av ras som kategori.

Samma sak har vi också hört från andra håll på senare tid: Det är dags att återinföra rasbegreppet för att spegla en sann bild av dagens ”färgblinda” Sverige. Detta för tankarna till Black Panthers och Black Power-rörelsen på det amerikanska sjuttiotalet, som definitivt efter mordet på Martin Luther King inte längre ansåg samverkan möjlig med det vita majoritetssamhället.

I utställningen ”Varning för ras” skriver arrangörerna Mångkulturellt centrum i Botkyrka - som 2012 erhöll bidrag från stat, landsting och kommun på drygt 8 miljoner kronor - att de vill prata med oss om ras eftersom vithet är normen och ingår i ett mönster som kränker. Därför räcker inte begrepp som klass, kön, etnicitet, språk och religion för att förklara ”skillnadsskapandet” i dagens Sverige. 

Nyligen anklagade vice ordföranden för Rädda Barnens ungdomsförbund Jorge Londono den antirasistiska rörelsen för att vara vit och för att ”trampa på oss redan trampade på, rasifierade antirasister”. Han efterlyste samma separatism som deltagarna på ABF-seminariet.

Ett annat exempel är den Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) som tidigare i år hade ett motseminarium då Timbro presenterade en utredning om vem som ska representera Sveriges muslimer. ”Vi måste blotta rasförhållanden, vi kan inte låta de privilegierade vita på Timbro föra vår talan”, sade Fatima Doubakil, en av företrädarena för Hijabuppropet.

På kort tid har det skett en snabb utveckling mot separatism bland vissa företrädare för utomeuropeiska invandrare där ”rasifiering” är det senaste modeordet i sammanhanget. Som någon i panelen sa: ”För bara några månader sedan visste jag inte vad rasifiering betydde”. 

Vad tycker folkrörelseorganisationer, politiska partier, den ideella världen och andra samhällsaktörer som velat bekämpa främlingsfientlighet och rasism med integration om det som nu sker? Är inte denna separatism ett tecken på att föreställningen om ett sammanhållet samhälle alltmer vittrar sönder?

Till att börja med vore det intressant att höra vad arrangörerna ABF och LO anser.

LÄS MER Intoleransen är luften under rasistens vingar,

Fler artiklar om Demokrati

16 juli
15 juli

”Förhastade slutsatser om Migrationsverkets arbete”

Magnus Gustavsson & Kenneth Karlsson, Migrationsverket
14 juli

Så bygger vi ett sant pluralistiskt samhälle

Jacob Rudolfsson, Svenska Evangeliska Alliansen
13 juli

Vansbro: Så gör vi för att bli bäst på integration

Alireza Akhondi, integrationschef Vansbro kommun
12 juli

Styrelseledamot: Samtliga riksrevisorer måste avgå!

Gunnar Axén, ledamot av Riksrevisionens styrelse 2003-2006

Senast publicerat

16 juli
15 juli

”Förhastade slutsatser om Migrationsverkets arbete”

Magnus Gustavsson & Kenneth Karlsson, Migrationsverket
15 juli

”Behövs en saklig debatt om surrogatmödraskap”

Terese Rustas mfl, Föreningen för surrogatmödraskap
14 juli

Så bygger vi ett sant pluralistiskt samhälle

Jacob Rudolfsson, Svenska Evangeliska Alliansen

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här