Vårdbranschen måste diskutera kvalitetsbegreppet

Omsorg. Hur kan vi som omsorgsgivare bättre leva upp till, eller ännu hellre överträffa, de förväntningar som omsorgstagare och anhöriga har på vår verksamhet? Detta är, anser jag, den centrala frågeställningen för vård- och omsorgssektorn – inte de ideologiska striderna kring olika driftsformer.
Carl Gyllfors , VD, Carema Care

Vad borde vi som medborgare kunna förvänta oss av vården och omsorgen? Omhändertagande, respekt, självbestämmande är vanliga svar på den svåra frågeställningen. Oftast sammanfattade i ett ord: kvalitet. Men kvalitetsbegreppet är svårfångat. Någon samsyn kring vad det innebär är svårt att finna i den svenska välfärdssektorn. Alla har sin uppfattning om vad kvalitet är. Politikerna har en, omsorgsgivarna en annan och omsorgstagarna och deras närstående kanske en tredje. Men dessa olika perspektiv speglas inte till fullo i de kvalitetskrav som ställs i avtalen med vård- och omsorgsgivare.

Som nytillträdd VD för ett stort omsorgsföretag tycker jag att detta är en problematisk insikt. Ännu mer problematiskt är, anser jag, avsaknaden av en öppen, och konstruktiv dialog kring dessa frågor.

Carema Care, liksom de flesta aktörer i vård- och omsorgssektorn, har en kvalitetsavdelning som regelbundet kontrollerar att lagar och förordningar efterföljs ute på enheterna, exempelvis att kravet på hälso- och sjukvårdsdokumentation efterlevs. Kort sagt: att de objektiva kvalitetsmål som gäller för samtliga vård- och omsorgsgivare är uppfyllda. Vi följer även upp mer subjektiva kvalitetsmål, som att de som bor och lever på våra enheter får stimulans, upplevelser och möjlighet att bedriva aktiviteter utifrån sin egna, personliga, preferenser.

Annons

Den objektiva kvaliteten, som är basen i vår typ av verksamhet, är väl utvecklad i Sverige. Den subjektiva kvaliteten är det som ska lyfta vår verksamhet - skillnaden som gör skillnad.

Jag vågar påstå att alla omsorgsgivare har en relativt god förmåga att leva upp till de objektiva kvalitetskraven. Jag tror även att vi i de allra flesta fall även lyckas tillfredsställa enskilda individers behov, oavsett om det är reglerat i avtal eller inte, infrastrukturen för mätningen i sig finns där. Jag anser därför att det är hög tid att vi vågar börja tala om en skarpare definition av kvalitetsbegreppet. En avsaknad av definition riskerar att vi brister i ambition och genomförande. Liksom höjdhopparen som hela tiden strävar efter att ribban ska kunna höjas, tror jag att vi alla skulle sporras av en höjning av ribban för kvalitén inom vård och omsorgen. Men vi måste enas om, allra helst kunna kvantifiera, även den subjektiva kvaliteten.

Vi behöver därav lägga större vikt vid den personliga relationen. Finns till exempel kunskapen att fånga upp även den ordlösa kommunikationen? Finns t ex kunskapen om hur vi kan hjälpa den dementa personen att tillvarata sina kvarvarande förmågor? Den personliga relationen finns inte där förrän insatserna verkligen till fullo återspeglar individens behov eller önskemål. Att leverera förstklassig vård och omsorg handlar i hög grad om att se och lyssna till varje människas önskemål och preferenser. Min gissning är att vi alla kan bli bättre på just det.

Att tillfredsställa en persons individuella behov kräver mycket av våra medarbetare. Yrkeskunskap såklart, men också empati, inlevelse- och föreställningsförmåga. Vad som är kvalitet för en person behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan. Att hela tiden arbeta med att förbättra den subjektiva kvaliteten handlar om att göra nästa dag ännu lite bättre för varje enskild person, allt enligt just dennes förväntningar och önskemål.

Hur kan vi som omsorgsgivare bättre leva upp till, eller ännu hellre överträffa, de förväntningar som omsorgstagare och anhöriga har på vår verksamhet? Detta är, anser jag, den centrala frågeställningen för vård- och omsorgssektorn – inte de ideologiska striderna kring olika driftsformer.

När vi talar om semestern har de flesta av oss en gemensam grundsyn på vad en bra semester är: solen skiner, vi är friska och vi släpper tankarna på jobbet för några veckor. Jag vill tro att vi kan nå konsensus på samma sätt när vi talar om kvalitet i omsorgen. Det handlar bara om att vi behöver påbörja dialogen.

Därför tar jag nu initiativet till att bjuda in kommuner, omsorgstagare, anhöriga och andra omsorgsgivare till att höra av sig så att dialogen kan påbörjas. En gemensam grundsyn gällande kvalitetsbegreppet är målet. 

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1177 har röstat hittills.

Fler artiklar om Omsorg

27 augusti

Varför ska kommuner bekosta äldrevården? 

Björn Hasselgren, forskare KTH
22 augusti

Satsa på skatteavdrag för egenvård

Annika Billström m fl, Kroppsterapeuternas yrkesförbund
14 augusti

V: Stolligt föreslå förbud mot tiggeri

Christina Höj Larsen, migrationspolitisk talesperson (V)
8 juli

Skärp lagen mot könsstympning

Mozhgan Jalali, barnmorska, M-politiker

Senast publicerat

Idag 09:00

Skolans viktigaste fråga är ledarskapet

Matz Nilsson, Skolledarförbundet
Idag 05:57

Elever förlorare på dålig inomhusluft i skolan

Britta Permats m fl, Svensk Ventilation
Igår 14:15

Farliga sjukvårdsförslag från höger och vänster

Sibylla Jämting & Mihai Banica, miljöpartiet Jönköping
Igår 12:19

"Världens bästa skola kan inte vara ett mål i sig"

Ola Håkansson, gymnasielärare, riksdagskandidat (MP)

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova