Våga visa beslutskraft i regionfrågan

"Att inte fatta beslut, att skjuta upp och utreda vidare är att inte våga och att inte vilja ta ansvar". "Är det rimligt att klubba igenom ett så här stort projekt med bara tre mandats övervikt? – Ja så är demokratin." Detta säger Stockholms finansborgarråd Sten Nordin i Dagens Nyheter november 2011 och det gäller Slussen i Stockholm.

Slussen och regionerna är två om-debatterade frågor med flera likheter. Det är stora projekt som ska fungera lång tid framöver. Båda hör till de mest utredda frågorna vi har i Sverige. Trots alla år av utredande och diskussioner kommer ändå frågan varför det är så bråttom. Det handlar om vår representativa demokrati och den folkliga förankringen. När det gäller Slussen vågar ansvariga politiker till slut göra de avvägningar som måste ske och föra ärendet till beslut. Hur gör aktörerna i regionfrågan?

Regeringen har meddelat att det får bli regioner, men de måste bildas underifrån. Lokala och regionala politiker får dra lasset. Regeringens hållning är konsekvent men också kritiserad: Politikerna ute i landet har fått en förgiftad gåva. Regeringen har både ansvar och demokratisk legitimitet för att besluta om landets administrativa indelning. När Skåne och Västra Götaland blev regioner tog regeringen ansvar och drev frågan, trots motstånd från två riksdagspartier, 11 kommuner och statsministern (Västra Götaland).

Den långa stafetten med regionutredare går vidare. Nu har Mats Sjöstrand stafettpinnen. Oklart om det är sista sträckan. Mats Sjöstrand springer avvaktande. Kanske är det en klok taktik. Risken är att chansen till ett avgörande ryck nu missas.

De lokala och regionala politikerna har huvudrollerna. Vad har de för möjligheter att hantera regionfrågan? Finns den politiska förmåga och det ledarskap som behövs? Politikerna ute i landet företräder sina kommuner eller landsting. Det är inte lätt att ta ett större regionalt ansvar än de har mandat för. Vilka kan och vilka får träda fram som regionpolitiker, innan det finns regioner?

Om aktörerna i regionfrågan ser på den representativa demokratin såsom Sten Nordin gör, kan regionbildningarna äntligen göras klara. Förutsättningarna är enklare än när det gäller Slussen. Opinionen mot Slussen-projektet är engagerad och "intellektuell". Opinionen mot regionbildningar är mer att misstro förändringar och förhala. Det finns på nästan alla håll i landet stora politiska majoriteter för en regionreform. Aktörerna i regionfrågan ställer orimligt stora krav på att alla ska vara med. Det saknar stöd såväl i vår representativa demokrati som i indelningslagen.