Uppvärdera överförmyndarna

Runtomkring i Sveriges alla kommuner arbetar många människor som förmyndare, förvaltare eller gode män. De hjälper andra människor som av olika anledningar inte själva kan förvalta sin egendom, föra sin talan och/eller tillvarata sina rättigheter. Trots att deras uppgift är av mycket stor betydelse för många människor, sker det – kanske av gammal hävd och vana – på ideell basis. En gode man kan vara en släkting, men också någon helt okänd som gör en samhällelig insats för någon och som tack får en blygsam ersättning för detta.

Dessa ideellt arbetande människors insatser och arbete betingar ett mycket stort samhällsvärde. Personligen är jag, efter omfattande resor i landet med besök hos och samtal med människor som arbetar med överförmyndarverksamhet, övertygad om att det rör sig om ett väsentligt bidrag till samhället, som skulle innebära betydande kostnader för landets kommuner om det ideella arbetet skulle ersättas med tjänstemän.

Exakt hur stort värdet är, är svårt att avgöra. Så pass svårt att när jag gav i uppdrag till riksdagens utredningstjänst att göra en uppskattning av det, fick jag beskedet att detta inte var genomförbart. Det går inte att räkna ut helt enkelt. En del av förklaringen är arbetets ideella natur, vilket gör det svårt att översätta till arbetstimmar, men också det faktum att nationell statistik saknas över överförmyndarverksamheten.

Det första kan vara svårt att göra något åt, men vad gäller bristen på nationell statistik är det i sammanhanget väldigt glädjande att den av regeringen nyligen tillsatte utredningen om hur gode män och förvaltares villkor ska förbättras, även tar upp frågan om att skapa förutsättningar för att föra statistik över verksamheten. Samtidigt dras verksamheten med stora utmaningar. Det må vara enkelt att åta sig uppdraget som god man till en släkting som blivit glömsk på gamla dar, men vem vill frivilligt vara god man eller förvaltare för den mycket problematiska och aggressive missbrukaren med psykiska problem? Särskilt när man förstår att man inte heller hur som helst kan avsäga sig sitt uppdrag!

Det är mycket bra och positivt att en utredning tillsatts som förhoppningsvis leder till att ett antal utmaningar och problem kan hanteras, men jag är trots det övertygad om att det framöver kommer att behövas ännu mer för att man på bästa sätt ska kunna ta tillvara på det värde som alla dessa människors ideella arbete innebär för samhället.

Här har alla politiker, på både kommunal- och riksnivå, ett ansvar i att se till att överförmyndarverksamheten har förutsättningar att fungera väl, både i dag och i framtiden.