Tvångsvården inte rättssäker

Sjukvård. Tvångsvård av missbrukare blir inte mer rättssäker bara för att den sker i landstingens regi, svarar Alec Carlberg regeringens utredare Gerhard Larsson.
Alec Carlberg, Ordförande Rainbow

Missbruksutredaren Gerhard Larsson (GL) vidhåller att tvånget mot människor med grava missbruksproblem blir mer rättsäker om det övergår från statens LVM-vård till landstingens tvångsvård, LPT. Han påstår att dagens godtyckliga grunder för LVM ingripande skulle försvinna om ansvaret las på landstingen. Det är inte sant. LPT är inte rättsäkert i meningen att skälen till att tvångsinta en människa är likartade runt om i landet. Tvärtom visar undersökningar stora skillnader i hur landstingen bedömer behovet av tvångsvård. Likställigheten inom landet uppnås alltså inte med konststycke att gå från LVM till LPT.

För att stärka argumentationen för LPT- förslaget drar GL felaktiga slutsatser med siffror och resonemang kring begreppet samsjuklighet. Genom att med diagnoser psykiatrisera alla med gravt beroende och missbruk, cirka 75 000 personer, så riskerar han att underminera dessa personers ofta största behov, nämligen behovet av social rehabilitering. En sådan rehabilitering består av att åter lära sig ”leva vardagslivet”, det som krävs för att kunna både vara nykter och en socialt fungerande och arbetande medborgare. Det är inte här som psykiatrin har sin spetskompetens.

Gerhard Larsson hävdar att tvångstiden i genomsnitt är kortare inom LPT än inom LVM, vilket skulle vara till en fördel för patienten. Men det konststycket klarar han bara av genom att förbise det omfattande öppenvårdstvånget som finns inom LPT. Så här beskriver Missbruksutredningen vad öppenvårdstvånget kan innebära: ”Föreskrifterna inom öppen psykiatrisk tvångsvård kan i ett sådant fall innebära att patienten regelbundet ska infinna sig hos sin behandlare, delta i den återfallpreventiva gruppaktiviteten och vara hemma när boendestödjarteamet knackar på två gånger i veckan.” Och observera att denna ”light-variant”, inklusive tvångsmedicinering, kan fortgå år efter år.

Annons

Personligen tror jag att när man föreslår långtgående tvångsinsatser mot andra är det bra att bli lite självcentrerad och ställa sig frågan. Hur skulle jag själv reagera om jag tvingades underkasta mig mitt eget förslag? 

  • Alec Carlberg, ordförande klientorganisationen Rainbow Sweden

Ämnen i artikeln

Relaterade artiklar

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1262 har röstat hittills.

Följ den här debatten

Du får ett mejl varje gång ett nytt inlägg i denna debattråd publiceras.

Dela den här artikeln

Fler artiklar om Sjukvård

16 april

Varningar om läkarna på akuten missar kärnfrågan

Emma Spak m fl, ordförande SYLF
15 april
11 april

Parkinsonsjuka behöver träffa läkaren oftare

Bo Jäghult m fl, Parkinsonförbundet
9 april

Jo, BB Sophia uppvisar brister i patientsäkerheten 

 

Susanne Ledin Eriksson m fl, överläkare Gävle
8 april

BB Sophia visar att lagen måste ändras

Viktor Robertson, jurist vid tankesmedjan Den Nya Välfärden

Senast publicerat

17 april

Jag känner sorg över välfärdens omsorg

Mattias X Lundberg, välfärdsföretagare, Umeå
16 april

Varningar om läkarna på akuten missar kärnfrågan

Emma Spak m fl, ordförande SYLF
16 april

Sätt de äldre i centrum för hemtjänsten

Heike Erkers m fl, ordförande Akademikerförbundet SSR
15 april
15 april

Välkommen in i matchen för fler jobb, Roger Mogert (S)

Ulla Hamilton, borgarråd (M) Stockholm

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova