Timbros kulturgranskare hör vad de vill höra

Med en studie baserad på endast fem kommuner i ryggen basunerade Timbro i förra veckan ut att ”de flesta kommuner helt eller delvis saknar rutiner för att följa upp och utvärdera satsningar som görs inom området kultur”. Det är förbluffande att Timbro drar sådana slutsatser på så litet underlag, studien saknar ju signifikans.

När vi tittar närmare på rapporten kan vi dessutom snabbt konstatera att den är slarvigt genomförd; flera av de undersökta kommunerna bedriver faktiskt ett kvalitativt uppföljningsarbete. Och när rapportförfattarna anklagar Botkyrka för att vara en kommun utan koll är det trots att Botkyrka gjort en egen SKOP-mätning för att utvärdera kultursatsningar där 2300 personer tillfrågats. Utöver detta är budgetsiffrorna för flera av de fem kommunerna som ingår i rapporten sammanblandade och består till exempel av siffror från olika år. Symptomatiskt för rapporten är att inga intervjuer gjorts med ansvariga förvaltningar. Det går med andra ord inte att ta Timbros rapport på allvar – kom igen bättre kan ni.

Det vi däremot instämmer i är att det är viktigt med kvalitativ uppföljning. Att mäta det ”omätbara”, alltså att mäta medborgares upplevelser av en verksamhet är en utmaning som inte bara kommuner i Sverige står inför utan är även internationellt en pågående diskussion. Sedan fler år tillbaka finns ett stort intresse på kommunal nivå att, utöver de kvantitativa uppföljningar som redan görs, också utveckla metoder för kvalitativ uppföljning.

Kommunerna har behov att veta hur verksamheter för kultur och fritid tas emot av medborgarna och vilka samhälleliga effekter de ger på lokal nivå. Det finns flera bra metoder som använts för undersökningar om till exempel Varas konserthus, Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn, Malmö museer och Växjö som arbetat med att mäta kreativt klimat.

Vi kan se att regionaliseringen inom kulturområdet gör att intresset för kvalitativa uppföljningar ökar hos regionerna. Att regeringen också startat den nya myndigheten för Kulturanalys leder förhoppningsvis även det till en ökad kunskap om kultursatsningars effekter. Utvecklingen går mot mer uppföljningar något Timbro borde upptäckt när man satte frågan i fokus. Eller hörde de bara det de ville höra?