Tiden brådskar för nya regioner

Sedan vi i mars publicerade ett förslag till ny regiondelning på DN debatt har vi med glädje och tillförsikt noterat att diskussionerna om Sveriges framtida indelning tagit ny fart.

Diskussionerna har resulterat i att förtydliganden har gjorts på flera håll i landet. Det har i sin tur både ökat och begränsat antalet möjliga alternativ, vilket på många håll skapat en stor frustration: Hur länge ska vi ägna oss åt regionernas indelning när vi borde utveckla deras uppdrag? Kommer vi någonsin att kunna bli överens? Ska verkligen ett enskilt landsting kunna bilda en region? Kan inte regeringen sätta ner foten om vad som gäller?

Ur vårt perspektiv är denna frustration snarast ett uttryck för att processen går framåt. Vi befinner oss i ett skarpt läge där problem blir synliga och måste hanteras. Därmed närmar vi oss också en lösning.

För att nå ända in i mål och inte fastna i depån krävs dock att alla inblandade regioner, landsting och kommuner blir överens. Idag ligger ett antal olika regionlösningar på bordet. En del mer realistiska än andra. Alla kommer inte att kunna få sina förstahands- och kanske inte ens andrahandsalternativ tillgodosedda. Därför är det viktigt att försöka komma fram till alternativ som både är möjliga och som de diskuterande parterna är villiga att acceptera.

För att förhandlingarna ska gå i lås rekommenderar vi att redan från början komma överens om när en preliminär överenskommelse om ny indelning ska vara klar. Vi tror inte på en förhandlingsstrategi där man lurpassar på varandra eller lanserar alternativ som man vet är orealistiska. Det är tvärtom bra att så snart som möjligt gruppera sig och inleda arbetet med en regionansökan.

Det kommer självklart att krävas både utredningsarbete och förhandlingar innan berörda regioner, landsting och kommuner tagit ställning till exakt hur respektive region ska utformas, bildat en gemensam organisation och enats i olika policyfrågor. Men den riktigt stora utmaningen blir att skapa en gemensam kultur och att få olika organisationer att växa samman.

Erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland visar att det är en mödosam process att bilda en region och att det tar tid innan den nya organisationen har ”satt” sig.

Vi vet att det finns en önskan hos många att utvidga regionernas uppgifter. För att vi ska få ett utökat ansvar måste regionerna först komma på plats. Det är därför angeläget att processen påbörjas omgående. Större uppdrag kräver större regioner som har kapacitet att hantera de nya uppdragen.

Det är nödvändigt att vi själva tar ansvar för den fortsatta processen. Räkna inte med att regeringen kommer att ta initiativ för att underlätta indelningsdiskussionerna. Däremot kan vi vara säkra på att den statliga länsindelningen kommer att ändras. Fram till i januari 2012 kan vi påverka denna genom att slutföra våra egna diskussioner. Därefter bestämmer staten utifrån sina intressen. Vi kan inte vara säkra på att dessa överensstämmer med våra behov. 

Roland Andersson
Kent Johansson
Jerker Swanstein
Regionutredare