Sverige når inte friluftsmålen

Fritidsfrågor. Sverige fick sin första friluftslivspolitik år 2010. Den var efterlängtad och det var både klokt och förutseende av regeringen att sätta ned foten och ta fram en sådan. Nu återstår att leva upp till den politik som bidrar till ökat välbefinnande och folkhälsa.
Ulf Silvander , Svenskt Friluftsliv
Annons

Friluftsmålen har för första gången följts upp. Rapporten presenterades i december 2015 och är en dyster läsning. Den visar att endast två av målen har en positiv utvecklingsinriktning till 2020. Det känns inte bra och vi ifrågasätter dessutom den positiva bedömning som ges. Vi förväntar oss nu krafttag från regeringen för att vända denna utveckling.

Friluftspolitiken finns för att stötta människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv med allemansrätten som grund. Alla människor ska ha möjlighet att få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö. Stora ord som förpliktar.

Samtliga tio mål hänger ihop och är alltså viktiga för Sverige. Naturvårdsverket samordnar arbetet och har i denna första återrapportering föreslagit att uppföljning skall ske vart fjärde år. Varför bara vart fjärde år frågar vi oss? Miljömålen följs upp årligen. Är friluftsmålen inte lika viktiga som miljömålen?

Annons

Vi är kritiska till den positiva bedömning som ges två av målen. Vi är även kritiska till att målet kunskap om friluftslivet, det vill säga forskning, inte nås. Vi menar att det är helt avgörande för hela friluftspolitiken. Friluftsforskningen måste prioriteras nu inför den kommande forskningspropositionen.

Ett av de mål som Naturvårdsverket menar har en positiv utveckling är det första friluftsmålet som handlar om tillgänglig natur för alla. För att göra naturen mer tillgänglig bör ett ökat arbete ske på lokal och regional nivå där människorna befinner sig. Det ska vara enkelt att ta sig ut i naturen i närheten av där man bor.

Den positiva bedömningen i uppföljningen grundar sig på strategiska dokument och handlingsplaner – inte på vad som faktiskt genomförs, det vill säga konkreta insatser. Det vet vi alla att det är en sak att sätta fina ord på papper – men det som är av intresse är vad som faktiskt görs.

Vi delar inte den positiva bedömningen. Vi vet att det fortfarande är lång väg till att faktiskt ha tillgängliggjort naturen. Vi delar däremot uppfattningen att kommuner och länsstyrelser behöver stöttning för arbetet.

Det andra målet som ges en positiv bedömning handlar om skyddade områden som resurs för friluftslivet.

Vi har flera olika skyddade områden i Sverige. Nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Om fler områden skyddas i och nära tätorter ökar sannolikheten och möjligheten för människor att ta sig ut i naturen. Men den statistik som Naturvårdsverket redovisar tar inte hänsyn till friluftslivet.

Siffrorna visar att 24 procent av nationalparkerna, 50 procent av naturreservaten samt 78 procent av naturvårdsområdena har till syfte att tillgodose friluftslivet. Men den tätortsnära skyddade arealen utgör endas 5,5 procent av totalen.

Betänk då att 85 procent av befolkningen bor i tätorter. Det är alarmerande.

Målet bör ta hänsyn till var människor befinner sig, det vill säga de skyddade områdena måste finnas i befolkningens närområde för att bli flitigt utnyttjade. Den positiva bedömningen görs dessutom utifrån planerade ökade anslag för värdefull natur.

Med tanke på att friluftsliv ofta inte prioriteras i skyddsarbetet är det en överdriven slutsats. För att målet ska kunna nås behövs den satsning som regeringen la fram i budgeten för skydd av mark och dessutom att den riktas till områden med stort intresse för friluftslivet. 

Det mål som är avgörande för hela friluftspolitiken handlar om god kunskap om friluftslivet. Här gör Naturvårdsverket en negativ bedömning av utvecklingen så långt. Vi delar den uppfattningen med stor oro.

Sverige har bara haft en forskningssatsning på området och den avslutades 2013. Befintlig statistik och kunskap är knapphändig och omfattar väldigt få aktiviteter. Exempelvis finns det ingen statistik över barns (0-16 år) friluftslivsutövande.

Sverige behöver en etablerad friluftsforskning, ett samlat forskningsområde, en kunskapsnod. Med långsiktig finansiering och riktade forskningssatsningar till olika forskningsprojekt och program. Inte minst så måste det finnas tillförlitlig statistik om friluftsliv som underlag för bra beslutsunderlag för samhällsplanering.

När regeringen nu förbereder arbetet med nästa forskningsproposition, som presenteras senare i år, vill vi uppmana att ta med forskning i friluftsliv för att utveckla god kunskap inom området.

Nästa utvärdering bör ske om fyra år enligt Naturvårdsverket. Vi hoppas regeringen beslutar att uppföljning sker årligen och vi förväntar oss krafttag så att samtliga mål snarast får en positiv riktning.

Fler artiklar om Miljö

Igår 14:11

”Missförstånd att särkrav går emot lagen”

Gunnar Söderholm, förvaltningsdirektör, Miljöförvaltningen Stockholms Stad
Igår 11:41

Miljözoner begränsar människors resande

Anders Ydstedt & Paul G Höglund , Kungliga Automobil Klubben (KAK)
5 december

Magdalena Andersson har handen i tomtens säck

Josef Fransson & Mattias Bäckström Johansson, Sverigedemokraterna
2 december

Klimatkrisen är allas ansvar, sluta peka finger!

Fredrik Leijerstam, medlem i Miljöpartiet Uppsala
30 november

Visionära realister i politikens mitt kan göra mer

Paulo Silva, seniorkonsult och delägare i konsultföretaget New Republic

Senast publicerat

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här