Svenska politiker - lär av Köpenhamn

För Socialdemokraterna är det en nystart som präglar partiet efter att en ny partiledning och nya talespersoner utsett i Riksdagen. Håkan Juholt försöker hitta en politik och ett budskap som ska kunna attrahera väljarna och inte enbart vara reaktivt gentemot regeringens politik. Idag är det alldeles för tidigt att kunna avgöra dels hur politiken kommer se ut och dels om det kommer lyckas. Där är det endast tiden som avgör. Och om regeringen kan bli mer offensiv och hitta reformer man kan få genom Riksdagen med det rådande parlamentariska läget.

För de Socialdemokratiska strategerna finns det absolut skäl att glädjas över att det gick bra i Västra Götaland och Örebro. Dock skulle jag ändå vilja hissa varningsflagg av två skäl. Dels för att ett valresultat på dryga 30% inte på långa vägar är nära regeringsmakten nationellt. Om S börjar normaliseras kring 30% finns inte en chans att vinna nationella val. Dels för att resultatet i Göteborg inte alls är särskilt bra, långt under 30%.

Men helt avgörande för om Socialdemokraterna kan vinna val och regeringsmakten framöver avgörs i Stockholmsregionen. Så länge S inte vänder trenden i Stockholmsregionen är det kört att vinna nationella val. Frågan är då – hur kan trenden vändas? Handlar det enbart om RUT, fastighetsskatt etc. Lärdomar från Köpenhamnsregionen är att det går att vinna val i storstadsregioner också för Socialdemokraterna.

Det lokalpolitiska landskapet har sett annorlunda ut än det nationella och Socialdemokraterna styr 46 av landets 98 kommuner. Trots borgerlig regering sedan 2001. Bland annat har Köpenhamn styrts av en socialdemokratisk överborgmästare sedan den allmänna rösträttens infördes.

2005 var dock makten i Köpenhamn hotad och Socialdemokraterna var oroliga att Venstres nationella framgång skulle få genomslag även i lokalpolitiken. Strategin för S blev att till varje pris säkra makten lokalt, bl.a. i Köpenhamn. För att göra det var man tvungen att hitta en person med lyskraft och vinnarskalle. Valet föll på Ritt Bjerregaard, en kändis i Danmark med lång erfarenhet från nationell och internationell politik. Bland annat hade Ritt varit statsråd och EU-kommissionär. Kampanjen för Ritt var relativt självständig från Socialdemokraterna i övrigt och den byggde mycket på hennes person. Som kontrast till den bild många hade av Ritt som en politiker som rörde sig i de fina salongerna byggde kampanjen på superlokalt upplägg. Små detaljer som spelade stor roll var att Ritt aldrig hade med sig någon stor stab på sina möten, ofta åkte hon buss ensam vilket gav tillfällen att tala med många människor under det år kampanjen pågick.

Ritts upplägg var att bygga en egen självständig plattform med tydliga budskap för Köpenhamn. Kampanjen satsade allt på att visa att Socialdemokraternas kandidat till överborgmästare var en äkta köpenhamnare som ville ge allt för stadens bästa. Strategin lyckades och Ritt Bjerregaard vann valet åt S och Venstre fick slokörat summera 2005 års kommunalval utan den förväntade framgången.

Lärdomen från Köpenhamn och Ritts kampanj är att det oavsett en nationell politisk trend är fullt möjligt att vinna val lokalt bara man har en tydlig självständig agenda och en kandidat som kan och vill vinna val. Sådana lokala exempel finns även i Sverige, i Göteborg, Sigtuna, Södertälje och Luleå för att nämna några exempel. Dessa exempel borde få ett större utrymme i svensk politik och inte minst i svensk socialdemokrati.