Stuprörstänkandet i sjukvården kostar miljarder

Sjukvård. Hälso- och sjukvården i Sverige präglas av stuprörstänkande vilket leder till att samhällets kostnader för ohälsan blir onödigt höga. Om inget görs hotas arbetslinjen och möjligheterna att finansiera framtidens välfärd.
Mats Ekelund mfl , Ph.D chef hälsoekonomi Pfizer

Samhällets totala kostnader för ohälsa uppskattades i en nyligen publicerad artikel till cirka 820 miljarder kronor. Summan motsvarar närmare hälften av de totala offentliga utgifterna i Sverige och fördelar sig på många olika sektorer; landstingen, kommunerna, staten, hushållen och företagen. När ohälsan är så dyr och belastar så många har vi inte råd att avvara kostnadseffektiva hälso- och sjukvårdsinsatser som minskar ohälsan och dess kostnader.

Samtidigt som kostnaderna för ohälsa bärs av många olika sektorer är finansieringen och prioriteringen av hälso- och sjukvård i huvudsak en fråga för landstingen. I många fall har landstingen decentraliserat dessa prioriteringar till enheter med eget budgetansvar. I vår egenskap av läkemedelsföretag ser vi allt fler exempel på hur detta leder till att kostnadseffektiva läkemedel inte kommer till användning i vården.

Susanna Lindvall som är ordförande i Parkinsonförbundets forskningsfond har förtjänstfullt beskrivit hur decentraliserat prioriterings- och kostnadsansvar leder till stuprörstänkande: ”Det vanligaste exemplet är att läkare uppmanas att inte beställa dyra undersökningar eller skriva ut dyra läkemedel för sjuka som kommer på remiss från primärvården eller andra sjukhus. Allt för att undvika att kostnaderna för dessa undersökningar och läkemedel drabbar klinikens egen budget.”

Annons

Risken med detta Svarte-Petterspel mellan organisatoriska stuprör är förstås i första hand att patienterna faller mellan stolarna. Men förlorarna är i slutänden också kommunerna, staten, företagen och landstingen själva. För vilka bär de ökade kostnaderna för ohälsa som blir följden?

I nationalekonomiska termer leder stuprörsstrukturerna till externalitetsproblem: När jag sparar i min budget är det någon annan som får betala, när min klinik betalar är det någon annan som vinner. I ett sådant system blir i vissa fall för lite gjort vilket i förlängningen kan leda till sämre livskvalitet för patienterna, högre sjukvårdskostnader, högre omsorgskostnader och längre sjukskrivningar.

Lösningen på stuprörsproblematiken är inte att göra hälso- och sjukvårdsinsatser till en fri nyttighet. Det leder till överkonsumtion och skenade hälso- och sjukvårdskostnader. Däremot måste det finnas hängrännor mellan stuprören så att resurser och betalningsvilja finns på plats där samhällsekonomiskt lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser kan göras.

Staten skulle till exempel kunna göra mer för att storleken på statsbidragen för förskrivningsläkemedel inom förmånen är anpassade så att landstingen har råd att använda läkemedel som bedömts som kostnadseffektiva av Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket. Vidare bör en underanvändning av kostnadseffektiva läkemedel inte, som i dag, leda till överskott som tillfaller landstingen. Något som ger helt fel incitament.

Ökad finansiell samordning mellan sektorer är också värt att pröva. Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser är ett intressant exempel. Kanske kan lagstiftningen utvecklas för att få till stånd mer finansiell samordning kring hälso- och sjukvårdsinsatser mellan olika sektorer. Det är rimligt att även vinnarna är med och betalar för samhällsekonomiskt lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser.

Mer än hälften av de 820 miljarder som ohälsa kostar är orsakade av förlorad produktion till följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga. Effektiva behandlingar som uteblir eller skjuts upp på grund av långa ledtider bibehåller dessa kostnader på en hög nivå. Hittills har incitamenten att minska sjukfrånvaron koncentrerats kring individen. Nästa steg i arbetslinjen bör vara att även rikta dem mot hälso- och sjukvården.

Ohälsan kostar samhället alldeles för mycket för att vi skall ha råd att inte minska den. Åtgärder som bryter upp stuprörstänket borde ha högsta prioritet. 

  • Mats Ekelund, Ph.D chef hälsoekonomi Pfizer
  • Anders Blanck, vd branschorganisationen LIF - de forskande läkemedelsföretagen

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1004 har röstat hittills.

Fler artiklar om Sjukvård

21 juli

Stockholms allergivård håller på att haverera

Pär Gyllfors m fl, specialist i Allergologi
11 juli

Fler kollegor viktigare än fler privatiseringar

Helene Hellmark Knutsson, oppositionsråd (S)
10 juli

Sluta dröm om att slippa pappersarbetet

Eric Wahlberg, Praktikertjänst
10 juli

Sluta dröm om att slippa pappersarbetet

Eric Wahlberg, Praktikertjänst
9 juli

Folksjukdomar behandlas bäst av specialister

Anders Lönnberg, ordförande för Diabetesorganisationen i Sverige

Senast publicerat

29 juli

Gunnar Axén (M): Därför slängde jag ut min TV

Gunnar Axén, riksdagsledamot (M)
25 juli

Svårt ekonomiskt läge för flera lokala museer

Robert Olsson m fl, Sveriges museer
23 juli
23 juli

Kommunalpolitikerna springer fastighets- och byggföretagens ärenden

Richard Murray m fl, ordförande Förbundet för Ekoparken

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova