Stuprörstänkandet i sjukvården kostar miljarder

Sjukvård. Hälso- och sjukvården i Sverige präglas av stuprörstänkande vilket leder till att samhällets kostnader för ohälsan blir onödigt höga. Om inget görs hotas arbetslinjen och möjligheterna att finansiera framtidens välfärd.
Mats Ekelund mfl , Ph.D chef hälsoekonomi Pfizer
Annons

Samhällets totala kostnader för ohälsa uppskattades i en nyligen publicerad artikel till cirka 820 miljarder kronor. Summan motsvarar närmare hälften av de totala offentliga utgifterna i Sverige och fördelar sig på många olika sektorer; landstingen, kommunerna, staten, hushållen och företagen. När ohälsan är så dyr och belastar så många har vi inte råd att avvara kostnadseffektiva hälso- och sjukvårdsinsatser som minskar ohälsan och dess kostnader.

Samtidigt som kostnaderna för ohälsa bärs av många olika sektorer är finansieringen och prioriteringen av hälso- och sjukvård i huvudsak en fråga för landstingen. I många fall har landstingen decentraliserat dessa prioriteringar till enheter med eget budgetansvar. I vår egenskap av läkemedelsföretag ser vi allt fler exempel på hur detta leder till att kostnadseffektiva läkemedel inte kommer till användning i vården.

Susanna Lindvall som är ordförande i Parkinsonförbundets forskningsfond har förtjänstfullt beskrivit hur decentraliserat prioriterings- och kostnadsansvar leder till stuprörstänkande: ”Det vanligaste exemplet är att läkare uppmanas att inte beställa dyra undersökningar eller skriva ut dyra läkemedel för sjuka som kommer på remiss från primärvården eller andra sjukhus. Allt för att undvika att kostnaderna för dessa undersökningar och läkemedel drabbar klinikens egen budget.”

Annons

Risken med detta Svarte-Petterspel mellan organisatoriska stuprör är förstås i första hand att patienterna faller mellan stolarna. Men förlorarna är i slutänden också kommunerna, staten, företagen och landstingen själva. För vilka bär de ökade kostnaderna för ohälsa som blir följden?

I nationalekonomiska termer leder stuprörsstrukturerna till externalitetsproblem: När jag sparar i min budget är det någon annan som får betala, när min klinik betalar är det någon annan som vinner. I ett sådant system blir i vissa fall för lite gjort vilket i förlängningen kan leda till sämre livskvalitet för patienterna, högre sjukvårdskostnader, högre omsorgskostnader och längre sjukskrivningar.

Lösningen på stuprörsproblematiken är inte att göra hälso- och sjukvårdsinsatser till en fri nyttighet. Det leder till överkonsumtion och skenade hälso- och sjukvårdskostnader. Däremot måste det finnas hängrännor mellan stuprören så att resurser och betalningsvilja finns på plats där samhällsekonomiskt lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser kan göras.

Staten skulle till exempel kunna göra mer för att storleken på statsbidragen för förskrivningsläkemedel inom förmånen är anpassade så att landstingen har råd att använda läkemedel som bedömts som kostnadseffektiva av Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket. Vidare bör en underanvändning av kostnadseffektiva läkemedel inte, som i dag, leda till överskott som tillfaller landstingen. Något som ger helt fel incitament.

Ökad finansiell samordning mellan sektorer är också värt att pröva. Lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser är ett intressant exempel. Kanske kan lagstiftningen utvecklas för att få till stånd mer finansiell samordning kring hälso- och sjukvårdsinsatser mellan olika sektorer. Det är rimligt att även vinnarna är med och betalar för samhällsekonomiskt lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser.

Mer än hälften av de 820 miljarder som ohälsa kostar är orsakade av förlorad produktion till följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga. Effektiva behandlingar som uteblir eller skjuts upp på grund av långa ledtider bibehåller dessa kostnader på en hög nivå. Hittills har incitamenten att minska sjukfrånvaron koncentrerats kring individen. Nästa steg i arbetslinjen bör vara att även rikta dem mot hälso- och sjukvården.

Ohälsan kostar samhället alldeles för mycket för att vi skall ha råd att inte minska den. Åtgärder som bryter upp stuprörstänket borde ha högsta prioritet. 

  • Mats Ekelund, Ph.D chef hälsoekonomi Pfizer
  • Anders Blanck, vd branschorganisationen LIF - de forskande läkemedelsföretagen

Fler artiklar om Sjukvård

Igår 11:25

Kultur på recept bör införas i hela landet

Paula Ternström, skådespelerska och landstingspolitiker (FP)
Igår 05:30

Bättre vård är inte en valfrihetsfråga

Anna Häger Glenngård, ekonomie doktor, Lunds universitet
20 maj

God spelpolitik har varken kelgrisar eller styvbarn

Gustaf Hoffstedt, generalsekreterare BOS
13 maj

Regeringen får inte ducka för vårdkrisen

Peter Carpelan, landstingsråd (M)
12 maj

Alliansen: Kroniskt trötta måste få bättre vård

Ella Bohlin mfl, landstingsråd (KD) Stockholm

Senast publicerat

Idag 16:16

"Vi ska inte ge jobb och bostäder till IS-krigare"

Ewa Larsson, socialborgarråd (MP) Stockholm
Idag 12:40

”Sverige behöver återta kontrollen över spelandet”

Peter Moilanen, generalsekreterare IOGT-NTO
Idag 11:17

”Kritikerna överskattar DÖ”

Andreas Norlén, riksdagsledamot (M)
Idag 10:41

Fler chefer i äldrevården höjer kvaliteten

Veronica Karlsson, ordförande Vision

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här