Stora regioner har inget egenvärde

Regiondebatten fokuseras på gränser och geografi. Det är synd för därmed reduceras den till en fråga om organisation istället för om innehåll. Att mindre blir större har inget egenvärde. Risken är att byråkratin ökar när det som tidigare var en självständig enhet blir en avdelning i en större organisation.

Hälso- och sjukvården är landstingens viktigaste uppgift. Men sjukvårdens olika kvalitetsregister visar inte att de tre storlandstingen med över en miljon invånare ger bättre vård än mindre landsting. Bilden är blandad även när det gäller väntetider och vårdkostnader. På landstingsnivå är det svårt att se några stordriftsfördelar i vården. Halland är med rätta stolta över kvalitén på sin hälso- och sjukvård.

Jag förstår att ansvarsfulla landstingspolitiker tvekar att ge sig in i en omorganisation som tar tid, kraft och pengar utan att vara övertygade om att resultatet blir en bättre vård för länets innevånare.

Men det finns områden där regionala lösningar kan ha fördelar. Jag vill peka på två:

Urbaniseringen är kraftig över hela landet. I Norrland till exempel bor redan närmare fyrtio procent i bara fem kommuner, den största i respektive län. Flyttlassen går i lika stor utsträckning till länshuvudstaden som till Stockholm och landet i övrigt. Utmaningen i skogslänen är att både klara samhällsservicen i allt glesare kommuner och samtidigt satsa på regional tillväxt. (Att slå samman glesbygdskommuner minskar inte glesheten.) Här kan det vara behov av förändrad ansvarsfördelning mellan kommun, region och stat som är svaret snarare än geografiskt större regioner. Avstånden är ju stora nog redan.

Storstockholm växer. Stora städer som Uppsala, Västerås, Eskilstuna och Nyköping dras gradvis in i ett huvudstadsområde som om något decennium kan omfatta en tredjedel av Sveriges befolkning. Denna utveckling pekar mot någon form av regionalt organ som fokuserar på huvudstadsområdets gemensamma utmaningar. Men det är något helt annat än slå samman redan tunga verksamheter till vad som riskerar att bli en byråkratisk koloss. Att dela in området i två delar genom att skapa någon slags mot-region till Stockholms är också obegripligt.

Ansvarsutredningen identifierade utmaningar som kanske bättre hanteras på regional nivå. Men strävan efter en politisk kompromiss bakom ett förslag som skulle genomföras i ett sammanhang var nog ett missgrepp. Istället behövs en inträngande diskussion om vad en regional lösning på dessa problem skulle medföra. Visserligen kan vissa gränser behöva ändras, men i grunden handlar det inte om storregioner. Det behövs nog också olika lösningar i olika delar av Sverige. En region i skogslänen, som geografiskt kan vara lika stor som dagens län, kan till exempel kan behöva andra kompetenser än vad en huvudstadsregion behöver.