De flesta läkemedelssubstanser står emot biologisk nedbrytning och finns kvar i miljön under lång tid. Spår av läkemedel syns i svenska grundvatten, i dricksvattnet och i våra grodor och fiskar.

Den ökande läkemedelsanvändningen förstärker risken att läkemedel kontinuerligt tas upp i dricksvatten och mat. Kunskapen om vilka effekter det har på vår utveckling och hälsa är begränsad.

EU kan vidta åtgärder i enlighet med försiktighetsprincipen om man misstänker att något medför oacceptabla effekter för människor eller miljö - även om det saknas forskning och slutgiltiga vetenskapliga bevis.

Miljöpartiet har i EU begärt att Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) analyserar miljökonsekvenserna av läkemedel i vatten. Vi vill också modernisera tekniken i vatten- och reningsverk både i Sverige och i andra EU-länder.

EU bör även ställa krav på arbetsmiljön för anställda inom läkemedelsindustrin och stödja forskning på nya läkemedelssubstanser som kan brytas ner biologiskt.

Ett sätt att lokalt minska miljöpåverkan är miljöklassificering. Då undersöks läkemedels toxicitet (giftighet), persistens (beständighet) och bioackumulativitet och klassas på en risk-skala. Stockholms läns landsting har under tio år arbetat fram en ”klok lista” med miljöklassificerade läkemedel. En sådan lista borde alla landsting ha.

2010 bör alla läkemedel i Sverige vara miljöklassificerade. Läkemedelsföretagen kan om de vill sprida information om sin miljöpåverkan – men de är inte skyldiga att göra det. Miljöpartiet tycker det borde vara obligatoriskt i Sverige och EU.

Krav måste resas på både EU, läkemedelsindustrin och den kemiska industrin. Risken är annars stor att vi om några decennier får uppleva att vi människor drabbas av infertilitet och könsförändringar, svåra miljöskador som vattenlevande organismer redan idag lider av.

Carl Schlyter
EU-parlamentariker (MP) och kandidat i EU-valet

Thomas Nihlén
riksdagsledamot (MP)  i socialutskottet

Raymond Wigg
Oppositionslandstingsråd (MP), Stockholms läns landsting