Spola avfallskvarnarna

I en debattartikel i Dagens Samhälle den 13 december hyllar Ulla Hamilton och Per Ankersjö avfallskvarn som ett bra sätt att ta tillvara det värdefulla organiska avfallet. De avslutar med hävda att man bör ”värdera all biogas och allt biogödsel lika högt, oavsett insamlingsmetod.” Dessa båda påståenden innehåller två fel.

Tekniken kan verka praktisk, men den bygger på felaktiga, icke hållbara principer. Genom att blanda olika typer av avfall och sedan försöka ta vara på de användbara fraktionerna skapar man kontaminerade restprodukter samtidigt som både biogasutvinningen och återföring av näringsämnen till jordbruket blir mindre effektiv än vid insamling av en organisk fraktion från hushåll, restauranger, livsmedelsindustri och jordbruk.

Våra jordbruksjordar är redan alltför förorenade av kadmium, tungmetaller och andra gifter. Till exempel kan endast en liten andel av våra jordar användas för produktion av barnmat. Detta har åstadkommits bland annat genom det kvittblivningsbehov som våra reningsverk har. Livsmedelsverket, Naturvårdverket och Kemikalieinspektionen klassar slam från reningsverk som avfall och inte gödningsmedel. Problemet tilltar ju närmare en storstad man kommer då man av ekonomiska skäl dumpar slammet i närområdet - det område som blir allt viktigare för att försörja städerna i en värld med oljebrist, klimateffekter och brist på åkermark. De certifieringssystem som nu åberopas är inte tillräckliga. Slammet innehåller en för stor mängd kadmium och andra obehagliga ämnen. Skall vi verkligen förstöra den värdefulla organiska avfallsfraktionen genom att blanda ihop den med denna förorenade restprodukt?

En ytterligare aspekt på avfallskvarnar är att de osynliggör det organiska avfallet. Vi ser inte hur mycket mat vi kastar i onödan. Hushåll med rymligt samvete maler dessutom ner både det ena och andra utan upptäcktsrisk.

Vi måste satsa på effektiva system för äkta återvinning och kretslopp. Det kräver eftertanke vid nybyggnation och ombyggnad av till exempel miljonprogramsbostäder så att det blir lätt för hushållen att göra rätt. En medveten taxepolitik hjälper till för att styra åt rätt håll.

De grundläggande principerna för en hållbar avfallshantering är (i prioritetsordning):

• Minska mängden avfall.
• Källsortera så tidigt som möjligt.
• Återbruka.
• Återvinn (material, näringsämnen och energi).

En satsning på avfallskvarnar är fel ur alla dessa aspekter. Avfallskvarn är bättre än ingen sortering alls, men är inte långsiktigt hållbar. Om hushåll och kommuner bygger fast sig i ett sådant system blockeras för de riktigt bra lösningarna.

Det är sannolikt på dessa grunder Naturvårdverket inte vill räkna med avfallskvarnar i matavfallsinsamling. Jag hoppas verkligen att verket inte ändrar sig på den punkten och att vår huvudstad går i täten för att skapa en långsiktigt hållbar insamling av organiskt avfall.