Sommaren chans att rekrytera unga

Sveriges kommuner är i stort behov av ung arbetskraft. Enligt nya uppgifter från Arbetsförmedlingen väntas 1,6 miljoner pensionsavgångar fram till år 2025 och i många av kommunerna är åldersavgångarna inom offentlig sektor betydligt större än tillskottet av ungdomar.

Inför sommaren bör kommunala arbetsgivare fundera över hur de kan göra ett bra intryck på unga anställda, så att ett mer långsiktigt intresse grundläggs. Dels därför att det alltså kommer att krävas fler händer i de kommunala verksamheterna, dels därför att man blir alltmer beroende av den unga generationen för att förstå och använda ny teknik.

Exempelvis inom äldreomsorgen blir moderna tekniklösningar allt viktigare och mer avancerade. Och i takt med att äldreomsorg växer som del av den offentliga sektorns verksamhet kommer det att krävas ännu mer av sådan expertkunskap som framför allt åttiotalister besitter.

Men för att locka unga till offentlig sektor krävs genomtänkta strategier. För den här generationen är svårare att tillfredsställa än tidigare generationer.

I rapporten 80-talisterna – så funkar de från 2010 har United Minds försökt att kartlägga åttiotalisterna. När det kommer till arbetslivet bekräftar undersökningen tesen att åttiotalisterna i hög utsträckning strävar efter självförverkligande. Åttiotalister vill känna sig sedda och bekräftade, de vill känna att de gör något meningsfullt genom sitt arbete och att de växer som människor.

Det är därför symtomatiskt att hela 36 procent av åttiotalisterna tycker att det är en fördel att ha haft flera anställningar på kort tid, och att så många som 64 procent kan tänka sig att starta ett eget företag. Om de inte känner sig nöjda på en arbetsplats drar de snabbt vidare till en annan som kanske bättre motsvarar deras förväntningar på yrkeslivet.

Att åttiotalisterna inte bara drivs av ekonomiska incitament utan i stället jagar möjligheter till personlig utveckling är goda nyheter för kommuner, som ju inte kan erbjuda de högsta lönerna. Kommunernas har ett en naturlig fördel jämfört med många arbetsgivare, och det är en fördel de länge har utnyttjat. Den består i att betona den grundläggande tanken bakom den offentliga sektorns verksamheter, gemenskapstanken.

I en tid då varje individ i någon mån blir en offentlig person genom alla de kanaler som står till buds för att informera andra om våra vardagsbestyr och åsikter, blir även yrkesvalet en viktig och synlig del av oss själva. I det sammanhanget kan vi manifestera våra värderingar genom att ha en arbetsgivare som bygger sin verksamhet på idén om vårt gemensamma ansvar för samhällsutvecklingen.

Men frågan är om detta är tillräckligt för att långsiktigt knyta till sig lättflyktiga 80-talister. Kommuner har länge varit notoriskt dåliga på att förvalta sina medarbetare, att se dem, stötta dem i deras karriärutveckling och belöna dem för goda insatser. En generation som har större behov än tidigare av att bli sedd och utvecklas kommer att kräva organisationer med fler frihetsgrader och mindre toppstyrning.

Kommunala arbetsgivare bör fortsatt reflektera över hur de bäst kan kommunicera känslan att de som jobbar i offentlig sektor bidrar till att förbättra samhället. Denna gemenskapstanke är en viktig styrka. Men organisationens goda uppsåt får aldrig bli en ursäkt för att inte se enskilda medarbetare och utveckla deras potential.