Skatteutjämningen är tillväxtfientlig

Ekonomi. Utredningen om den kommunala skatteutjämningen har misslyckats. Passiva stagnationskommuner belönas och de absurt tillväxtfientliga inslagen i dagens system kvarstår.
Lennart Hedquist , Landstingsfullmäktiges ordförande (M), Uppsala

Kanske har den senaste statliga utredningen om den kommunala skatteutjämningen gjort ett hyggligt jobb. Jag kan inte bedöma alla detaljer. En sak är dock dessvärre uppenbar. Utredningen har inte lyckats ta fram ett förslag som tar bort de absurt tillväxtfientliga inslagen i dagens system.

Fortfarande är det nog inte allmänt känt att dagens system bekämpar tillväxt var den än uppstår i kommunvärlden. Många har fått för sig att det endast gäller i välmående kommuner med relativt hög skattekraft. Sanningen är att regelverket slår mot varje kommun som från ett år till ett annat får en ökning av sin skattekraft i relation till riksgenomsnittet. Enligt utredningen ska det uppenbarligen få fortsätta eftersom inget förslag läggs om förändring i det avseendet.

Jag har tidigare haft tillfälle att studera en rad kommuner med växande medelskattekraft per invånare. Som regel är anledningen en förhöjd förvärvsfrekvens, ofta genom kommunala satsningar, bättre struktur, företagande, ibland också befolkningsminskning men ökad inkomst på kvarvarande invånare. En tillväxt kostar som regel i form av ökade kommunala utgifter, när så effekten blir ökad skattekraft tar utjämningssystemet hand om resurstillskottet till 90 - 95 procent. Man kan uttrycka det så att marginalskatten för en kommun är över 90 procent - för alla kommuner - oavsett om man i utgångsläget har låg, medel eller hög skattekraft.

Annons

Det finns de som menar att det inte spelar så stor roll för tillväxten i landet att vi har ett tillväxtfientligt system för kommunsektorn. Kommunpolitiker försöker ändå på olika sätt att åstadkomma tillväxt i den egna kommunen även om det kostar och vinsten inte får behållas. (Argumentet påminner en del om en tidigare vanlig åsikt om hur höga marginalskatter påverkar privatpersoner. De med högre inkomst fortsätter ändå att jobba.)

Är det verkligen nödvändigt med dagens konstruktion bara för att vi också ska ha en fungerande skatteutjämning mellan kommunerna? Svaret är att självfallet går det att ändra på detta utan att i grunden rubba principen om att ge kommuner i grunden likvärdiga förutsättningar.

Ett näraliggande förslag, framlagt av moderaterna i riksdagen tidigare vid flera tillfällen, är att alltid låta en kommun få behålla ökningen av medelskattekraft från ett år till ett annat. Det föreslås då ske genom att utjämningsbidraget (alternativt avgiften) från staten inte skruvas ned på grund av den ökade skattekraften. Detta skulle kunna gälla inom en fem till sjuårsperiod. Därefter sker en omräkning i utjämningssystemet. (Det går att samtidigt att ha regler som gör att kommuner som får sänkt medelskattekraft kompenseras enligt dagens regler).

Vilka påverkas då mest av om man inte gör något beträffande tillväxt och incitament?

Tillväxtkommuner får inte behålla frukterna på inkomstsidan av den ökade ekonomiska aktiviteten och skattekraftstillväxten medan de däremot får svara för kostnaderna, både de som lett till tillväxten och de som tillväxten medför. De senaste åren har också redovisats hur kommuner i storstadsområdena som har ett behov av ett ökat bostadsbyggande drar sig för att medverka till ett sådant med hänsyn till hur utjämningssystemet fungerar.

Glesbygdskommuner minskar nu som regel befolkningsmässigt samtidigt som skattekraften per invånare kan stiga när ungdomar och arbetslösa flyttar till orter med jobb. Många av dessa kommuner tar tag i sina problem och kan som resultat bland annat se ökad förvärvsfrekvens och fler företag. Omstruktureringen medför som regel kostnader och kommunerna har därutöver ofta överskott på till exempel lokaler. Den ökade relativa skattekraften får de inte behålla, däremot sjunker skatteintäkterna i takt med det minskande antalet invånare. Stora delar av glesbygden drabbas sålunda när utjämningssystemet tar hand om den tillväxt per invånare som uppkommer.

De kommuner som kommer bäst ut ur systemet är ”passiva stagnationskommuner”, som regel befolkningsmässigt stillastående eller med en svag minskning. Denna tendens har snarast förstärkts av det senaste årets utveckling. Oavsett hur deras egen skattekraft utvecklas får de nästan exakt samma ökning som de som växer, det vill säga rikssnittet. Samtidigt kan deras kostnadssida positivt påverkas av att så lite händer. Demografiska åldersförändringar kompenseras raskt i kostnadsutjämningen medan förändringar i antalet invånare slår igenom först med viss fördröjning. Stiger arbetslösheten - där staten står för kostnaderna - så ökar samtidigt kompensationen i kostnadsutjämningen. Och även för dessa kommuner gäller avsaknaden av incitament att höja inkomstsidan genom förhöjd egen skattekraft, vilket i sin tur gör passiviteten ”lönsam” så länge dagens system består. Förändringstrycket blir mycket litet på den typen av kommuner och risken är uppenbar att utjämningssystemet medverkar härtill. Stagnation belönas!

Dagens utjämningssystem är alltså så konstruerat att det i viss mening straffar tillväxt var den än uppstår. Det är uppbyggt för att kommunpolitikerna om de följer syftet med utjämningssystemet inte skall ägna den egna skattekraften någon tanke utan endast ha i åtanke vilket utfall det blir för riket. Ändrar inte regering och riksdag på detta ger det långsiktiga effekter som bland annat kan skada arbetslinjen eftersom staten alltid kompenserar kommuners skattebortfall av minskad förvärvsfrekvens.

Ett utjämningssystem måste konstrueras så att det ger incitament till tillväxt i alla kommuner. Ett sådant system låter sig väl förenas med en hög utjämningsgrad, som är nödvändig för att säkra att kommuner med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft erhåller tillräckliga bidrag.

Fotnot: Artikelförfattaren är före detta ordförande i skatteutskottet och tidigare riksdagsledamot (M) med bland annat kommunalekonomiska frågor som ansvarsområde.

Så tycker Dagens Samhälles läsare

Du har redan röstat.Tack för din röst!
1097 har röstat hittills.

Fler artiklar om Ekonomi

27 juni

Använd välfärdens resurser smartare

Johan Fall m fl, Svenskt Näringsliv
19 juni

Kommuner måste få tjäna på vattenkraften

Per Langer, vd Fortum Sverige
18 juni

Långsiktigt ägande kräver vinst

Carl Cederschiöld m fl, Arbetsgivarorganisationen för samhällsnyttiga företag
17 juni

Lägg fler myndigheter i Göteborg och Malmö

Johan Trouvé m fl, Västsvenska Handelskammaren
13 juni

LO:s klagosång förakt mot fria viljan

Ulf Lindberg m fl, Almega

Senast publicerat

29 juli

Gunnar Axén (M): Därför slängde jag ut min TV

Gunnar Axén, riksdagsledamot (M)
25 juli

Svårt ekonomiskt läge för flera lokala museer

Robert Olsson m fl, Sveriges museer
23 juli
23 juli

Kommunalpolitikerna springer fastighets- och byggföretagens ärenden

Richard Murray m fl, ordförande Förbundet för Ekoparken

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på nätet – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Läs mer och prova