Samarbete kan få arenor att gå runt

Det finns en plats där slyn växer tätt. Ger man sig ändå på att försöka tränga igenom terrängen kan man få se skymten av halsen och huvudet på en dinosaurie som sträcker sig mot trädtopparna. Det är förstås ingen riktigt dinosaurie utan en slags rutschkana i plast, men precis som det utdöda djur den ska föreställa påminner den om en tid som flytt – en tid då var och varannan kommun ville starta sommarland.

Idén fick de ursprungligen från Bert Karlsson som under åttiotalet valde att investera en del av de miljoner han tjänat på Carola, Vikingarna och Herreys i anläggningen Sommarland. Satsningen var lyckad och hundra tusentals turister valde de kommande åren att gästa lilla Skara. När andra hakade på mättades marknaden och nittiotalskrisen innebar flera konkurser bland mindre bad- och sommarland.

När Karlstads kommun i slutet av nittiotalet genom ett avtal med Färjestad BK fick byta ut den gamla slitna kommunala ishallen mot multiarenan Löfbergs Lila Arena innebar detta, vid sidan av att hockeylaget fick en fantastisk hemmaarena, att Värmland plötsligt gästades av artister som Elton John och Bob Dylan. Precis som skedde under åttiotalet ser vi andra följa efter och de senaste femton åren har ett stort antal nya arenor byggts runt omkring i Sverige.

Många kommuner drömmer om konserter med världsberömda artister. Men Elton John kommer aldrig att göra en bussturné i Sverige bland Sveriges nybyggda evenemangsarenor. Samtidigt brottas flera kommuner med krav på nya arenor från lokala föreningar och röststarka väljargrupper och konkurrensen mellan Sveriges 290 kommuner är i dag stenhård. Ingen kommun vill tillhöra förlorarna. Näringslivsranking, välfärdsranking och PISA- mätningar uppmärksammas stort i alla media. Alla vill ligga i framkant men risken är att många arenor inom en snar framtid, likt dinosaurien, står kvar som monument över kostsamma felsatsningar.

Men det går att göra annorlunda och här har svenska kommuner mycket att lära av varandra. När Vara byggde sitt konserthus var det ett beslut där kommunens behov kombinerades med näringslivets förväntningar – och det blev mer än ett konserthus. Huset blev skolaula och matsal på dagarna. Kvällstid fungerar samma hus som konserthus och restaurang. Operaföreställningarna hämtades från Göteborgsoperan. Riksteatern och olika stockholmsbaserade turnéer lockas att stanna i denna lilla ort. Resultatet av den till synes vansinniga satsningen i Vara blev en arena som svarade upp mot välfärdens krav såväl som kommunens behov av att marknadsföring, just för att man hade tänkt ett steg till.

På samma sätt som en arena kan vara många olika saker för många olika människor kan även en arena vara uppsamlingspunkt för flera kommuner. En mindre kommun kan i linje med ovanstående resonemang bygga en ishall samtidigt som grannkommunerna bygger arenor för fotboll och ridning. Den kommunala hockeyhallen kan dagtid inhysa en skolmatsal som fungerar som cafeteria på kvällen och konsertarena de dagar det inte spelas ishockey i hallen.

Gränsöverskridande lösningar tillsammans med samverkan med lokala företag öppnar möjligheter till alternativ finansiering.

Bara fantasin sätter gränser för hur man kan tänka nytt, billigare och mer rationellt. Att ta politisk ansvar är att se kommunens behov och i samverkan med andra, inom och över kommungränserna, hitta lösningar inför framtiden som blir levande miljöer istället för förstenade monument. Detta är att ta politiskt ansvar.