Så minskar vi risken för felmedicinering

Läkemedel. När en patient skadas på grund av felaktig medicinering i hemmet förklaras det ofta med den mänskliga faktorn inom vård och apotek. Eller med brister i IT-stöd eller patientjournaler. Den viktigaste förklaringen – att patienten saknar stöd för att kunna hantera sina läkemedel – kommer sällan fram.
Anne Carlsson m fl , Ordf Reumatikerförbundet
Annons

Behandling med läkemedel är en av de vanligaste åtgärderna inom hälso- och sjukvården. Ändå saknas oftast förutsättningar för att genomföra den på ett säkert och effektivt sätt i hemmet. Bristande information tillsammans med utbyte av läkemedel på apotek innebär att namn och utseende kan ändras från uttag till uttag.

Patienten kan inte på egen hand koppla samman sina sjukdomar med läkarens ordinationer och expedierade läkemedelsförpackningar över tid. Genom att inte utgå från personen som behandlas och dennes förutsättningar att genomföra behandlingen lever inte hälso- och sjukvården eller apoteksverksamheten upp till intentionerna i såväl Hälso- och sjukvårdslagens 2 § som den nya Patientlagens 3:e och 5:e kapitel om information och patientsamverkan. 

När ett patent på läkemedel går ut kan olika företag tillverka läkemedel som innehåller samma substans. Under 2014 expedierades läkemedel från en annan tillverkare än på receptet vid drygt 40 av de knappt 100 miljoner gånger som receptbelagda läkemedel expedierades.

Annons

När en patient skadas genom att läkemedel tas fel i hemmet förklaras detta ofta med den mänskliga faktorn inom vård eller apotek, alternativt brister i IT-stöd eller patientjournaler. Den viktigaste bakomliggande förklaringen – att patienten saknar det stöd som behövs för att kunna hantera sina läkemedel – lyfts sällan.  Patienten ses inte som en resurs i den egna vården utan som en passiv mottagare av behandling.

Det finns goda initiativ för att förbättra situationen men dessa måste samordnas bättre och genomföras snabbare. Utgångspunkten bör vara att varje patient själv, eller med hjälp av anhöriga eller stödpersonal, varje dag ska kunna svara på följande sju frågor om sina läkemedel:

1. Vilket läkemedel ska jag ta ur vilken förpackning?

2. I vilken dos, när och hur? 

3. Varför ska jag ta det? 

4. Vad ska jag göra om jag glömmer ta läkemedlet eller får biverkningar?

5. Vilken läkare är ansvarig för just det här läkemedlet?

6. Vilken läkare är ansvarig för helheten (vem var den sista som ordinerade)? 

7. Om problem uppstår – vart ska jag vända mig?

Är svaren på dessa frågor också kända för personal i vård och på apotek underlättas också arbetet vid patientbesök, ordination respektive expedition av läkemedel. Vi kräver därför att följande mål tas in i det pågående läkemedelsarbetet:

Förtydliga patientens rätt att oavsett kontakt med vård eller apotek kunna få en uppdaterad förteckning över patientens aktuella ordinationer, ändamålen med dessa, substansnamn, senaste expedierade handelsnamn, ansvarig förskrivare för enskilda ordinationer samt senast ordinerande läkare.

Fastställ tydliga regler i vården för ansvar för enskilda ordinationer samt den samlade läkemedelslistan i enlighet med policydokument från Sveriges läkarförbund. 

• Underlätta dokumentation av ändamål med behandlingen på ordinationer i öppen vård. 

Stöd ett generiskt förhållningssätt vid läkemedel genom att bland annat underlätta generisk förskrivning vid utbytbara läkemedel, komplettera patientens läkemedelslistor med det generiska substansnamnet och märka de läkemedelsförpackningar som expedieras på ett entydigt sätt med det generiska substansnamnet på apoteksetikett.

Även med dessa åtgärder kommer patienter med många läkemedel – som till exempel de med njursjukdom, reumatiska sjukdomar eller allvarliga hjärtsjukdomar – ha en besvärlig hantering av läkemedel. I dag kan både förskrivare och farmaceut hindra utbyte i vissa situationer. Det behövs en samsyn mellan vård och apotek hur dessa möjligheter bäst tas tillvara.

I den nya nationella läkemedelsstrategin för 2016 finns patientperspektivet med som ett av tre övergripande perspektiv. Detta måste också omsättas i verkligheten. Om vi återigen misslyckas med att hjälpa varje patient att varje dag – ensam eller med hjälp av stödperson – kunna svara på de av oss lyfta sju frågorna så kommer behandling med läkemedel även i framtiden att innebära såväl onödigt merarbete för vård och apotek, som onödiga risker för patienten. 

  • Anne Carlsson, ordförande, Reumatikerförbundet
  • Mikael Hoffmann, läkare och chef för stiftelsen NEPI - Nätverk för läkemedelsepidemiologi

Fler artiklar om Sjukvård

15 juli

”Behövs en saklig debatt om surrogatmödraskap”

Terese Rustas mfl, Föreningen för surrogatmödraskap
13 juli

Uppmaning till regeringen: Lös sjuksköterskebristen

Anna Starbrink, ordf Liberalernas välfärdskommission
12 juli

Krav: Förbjud alla former av surrogatarrangemang

Margareta Winberg mfl, fd vice statsminister
11 juli

Samordning kan rädda tiotusentals FH-drabbade

Bo Angelin mfl, kardiologer/Hjärt-och lungfonden
6 juli

Ta initiativ för jämlik vård vid sällsynt sjukdom

Lars Leijonborg mfl, tidigare forskningsminister

Senast publicerat

16 juli
15 juli

”Förhastade slutsatser om Migrationsverkets arbete”

Magnus Gustavsson & Kenneth Karlsson, Migrationsverket
15 juli

”Behövs en saklig debatt om surrogatmödraskap”

Terese Rustas mfl, Föreningen för surrogatmödraskap
14 juli

Så bygger vi ett sant pluralistiskt samhälle

Jacob Rudolfsson, Svenska Evangeliska Alliansen

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här