DEBATT DAGENS SAMHÄLLE NR 27/09

DEMOKRATI. Under sent 1800-tal byggdes i Sverige de första icke-religiösa samlingslokalerna. Under förra århundradet växte antalet enormt, särskilt sedan staten i mitten av 1930-talet infört byggnadsbidrag och sedan kommunerna börjat engagera sig genom årliga driftsbidrag.

Inom Bygdegårdarna, Folkets hus och Park och Våra Gårdar förvaltar lokala föreningar omkring 2 500 lokaler. Verksamheten är starkt beroende av ideella insatser och kommunala bidrag.

Olönsamt kan man tycka. Ingalunda anser vi – själva tanken med att hyra ut allmänna samlingslokaler är att alla föreningar och sammanslutningar trots svag betalningsförmåga ska kunna samlas.

Lokalerna står också öppna för kulturframträdanden av medverkande från orten eller exempelvis Riksteatern och Riksutställningar. Här finns alltså redan de offentliga och tillgängliga mötesplatser som Kulturutredningen talar om.

Föreningsverksamheten inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och landsbygdsrörelsen har under åren skolat åtskilliga medborgare i föreningsteknik och demokratiskt tänkande. Behovet för framtida generationer är lika stort.

Ryms då den allmänna samlingslokalen i välfärdens kärna? Frågan är nödvändig att ställa efter sommarens ekonomiska debatt. Begreppet välfärdens kärna har myntats utan att innehållet närmare förklarats. Den som använder det förbehåller sig rätten att fylla det med innehåll. Trots kommunal självstyrelse tycks välfärdens kärna bestå av de verksamheter som staten ålägger kommunerna att bedriva.

Timbro och Svenskt Näringsliv blåser i olika undersökningar under. Bådas syfte är att begränsa den kommunala verksamheten – nu gäller det att få väljarna att rösta för sådan politik.

Vi tre samverkande samlingslokalorganisationer ser med oro på tendenserna. Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att dryfta gemensamma frågor eller för en kulturupplevelse.

Ska det vara möjligt också i framtiden krävs att kommun­invånarna är beredda att avsätta pengar. En del lokaler behöver rustas och det finns alltjämt behov av nya lokaler, särskilt i de största kommunernas förorter. Statens bidrag till byggande, upprustning och handikappanpassning är värdefullt och förutsätter att kommunerna också stödjer projektet.

Många lokaler behöver ny teknisk utrustning. Med bredband och satellitmottagning, ljusstark projektor och duk i storformat samt bättre ljudåtergivning så kan man koppla upp sig mot en konferens eller ta emot en operaföreställning från New York.

Ny teknik ger därmed stora möjligheter till förnyelse men också ökad demokrati; fler kan ta del av bildnings- och kulturutbud långt från hemkommunen.

Haken är pengar, som vanligt. Vi förordar en tredelning av insatserna för digitaliseringen mellan samlingslokalen, staten och kommunen.

Göran Magnusson
Ordförande, Våra Gårdar 

Åke Gustafsson
Ordförande, Folkets Hus och Park

Anders Åkesson
Ordförande, Bygdegårdarnas Riksförbund