"Politikerna har tappat greppet om bostadsfrågan"

Bostadsbristen. I början på 1990-talet avskaffades den svenska sociala bostadspolitiken, och det skedde helt utan debatt. Nu står vi inför uppgiften att uppfinna den på nytt. Men det blir inte lätt, eftersom politikerna har tappat greppet om bostadsfrågan.
Lennart Weiss , kommersiell direktör Veidekke
Annons

Bostadsdebatten får allt tydligare drag av desperation. Från regeringskansliet sipprar det ut signaler om att en ny form av ”etableringsboende” planeras. För att möta den alltmer ohanterliga boendesituationen för de nyanlända flyktingarna tänker man sig en form av prefabricerade modulhus, typ byggbodar, som kan byggas snabbt och staplas på markreservat med tillfälliga bygglov.

Delar av oppositionen verkar haka på och där diskuteras slopade krav på handikappanpassning, undantag från klimat- och energikrav och mycket annat.

Från den gröna sidan i regeringen viskas att man vill pröva ”social housing” som en långsiktig lösning på bokrisen. För ungdomar verkar politiken beredd att acceptera vadsomhelst. Vi byggare uppmanas ständigt att ta fram extremt ytsnåla lösningar med enkel standard. Billigt per kvadrat blir det givetvis inte men visst, totalkostnaden blir lägre.

Annons

Mönstret i allt detta pekar entydigt åt ett håll. Politikerna har förlorat greppet om bostadsfrågan och famlar alltmer i blindo. Tyvärr är jag rädd för att det kan bli värre. Debatten lider nämligen av tre fundamentala problem.

1. Fel problembeskrivning.

Före jul presenterade Stockholms Handelskammare en rapport som med statistik från WSP visade att urbaniseringen har ett helt annat ansikte än vad man tidigare trott. Det är en myt att landsbygden töms och att storstadsregionerna växer med unga och välutbildade. Räknat på nettoflöden utgör den gruppen mindre än 5 procent. Förutom födelseöverskott (drygt 40 procent) utgör migranter det absoluta flertalet.

Att statistiken tidigare gav fel bild beror på att man räknat fel på gruppen ”inrikes omflyttning”. Bearbetad data visar att även den gruppen till huvuddel består av migranter, som inledningsvis bott på annan ort men sedan valt att flytta till en storstadsregion, väl man fått permanent uppehållstillstånd.

Storstäderna växer således primärt med utsatta och resurssvaga hushåll. I den ekonomiska statistiken syns detta genom att Stockholms skattekraft långsamt sjunker. Än allvarligare är att storstäderna alltmer glider isär. WSP:s analys visar att trångboddheten ökar, här och var kraftigt, i de redan svaga regiondelarna. 

Detta försöker politiken möta genom att stimulera utbudet. Men det hjälper föga eftersom det knappast alls finns någon efterfrågan i dessa områden. Analysen visade att mer än hälften av planerade projekt ligger i svaga områden där det är närmast omöjligt att få ihop en kalkyl. 

Bokrisen har således en tydlig social dimension. Det är efterfrågan, inte utbudet som är huvudproblemet. 

2. Avsaknad av ekonomisk analys.

I tisdags (10/2) presenterades en ny rapport som lägger ytterligare en viktig pusselbit. Den visar att politikerna och myndigheterna saknar en ekonomisk analys. Det är analysföretaget Evidens som på uppdrag av Sveriges Byggindustrier analyserat sambandet bostadsbyggande och finansiella villkor. Analysen visar att:

Bostadsbyggandet styrs av finansiella faktorer, framför allt att hushållen har möjlighet att efterfråga. Stryps efterfrågan med restriktioner som bolånetak, tvångsamorteringar med mera faller också bostadsbyggandet.

Minskad efterfrågan på ”ägda” bostäder kan inte mer än marginellt kompenseras av fler hyresrätter. En analys av företagens balansräkningar visar att vare sig kommunala eller privata bolag förfogar över det kapital som krävs.

Tanken att kraftigt öka utbudet av hyresrätter, framför allt för de resurssvaga hushållen har stora svagheter. I avsaknad av kraftiga subventioner är och förblir hyresrätten en avsevärt dyrare boendeform än ägda bostäder. Anledningen är givetvis att en fastighetsägare måste ta betalt för sin finansiella risk.

På det här området tillåts dock myndigheterna härja fritt. Sverige är mig veterligt det enda landet i världen som infört bolånetak utan särregler för ungdomar. Nu diskuteras tvångsamorteringar som givetvis kommer att höja barriärerna ytterligare för de mest resurssvaga hushållen. Ovanpå det lobbar Riksbanken för minskade avdrag för skuldräntor. Ingen gör en samlad analys. Tillgången på kapital är bostadsbyggandets blodomlopp. Stryps flödet dör patienten.

3. Bristande förståelse av historiska samband.

Huvudproblemet är att få förstår vad som skedde 1993, när den gamla bostadspolitiken avvecklades. Subventionspolitiken var givetvis vid vägs ände. Problemet är dock att man inte ersatte det gamla med något nytt.

Ett vanligt missförstånd är att ränteavdragen utgjorde politikens kärna. Det är fel. Huvudskillnaden består i att det egna (riskvilliga) kapital som ett hushåll eller företag i dag måste svara för tidigare tillhandahölls, i praktiken gratis, av staten. Såväl botten- som topplån ställdes ut till låg, garanterad ränta, inte minst till nyproduktion av hyresrätter.

När systemet avskaffades störtdök byggandet av hyresrätter. Utan vidare analys överlät politiken ansvaret för bostädernas finansiering till hushållen. Självklart ökade därmed hushållens skuldsättning successivt och det enda man kan bli förvånad över är varför myndigheter och politiker är så förvånade. Förstod man inte vad som skulle ske?

Parallellt förändrades i steg de kommunala bolagens särställning. Med allbolagens införande 2010 försvann i praktiken de sista resterna av ett socialt uppdrag. Varje projekt ska i dag underkastas ett affärsmässigt avkastningskrav och det är förbjudet att subventionera hyror via ett lägre avkastningskrav.

Detta är bostadsfrågans nya ramvillkor. Få verkar ha hängt med. I stället hör jag ideligen politiker tala som om subventionerna fanns kvar och i tron att hyresboende skulle vara en billig boendeform.

Med 25 års fördröjning kommer nu verkligheten ikapp. 1993 valde politiken, utan debatt, att avskaffa den sociala bostadspolitiken. Nu står vi inför uppgiften att uppfinna den på nytt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

  • Lennart Weiss, kommersiell direktör bygg- och fastighetsbolaget Veidekke, fri socialdemokratisk debattör.

Fler artiklar om Infrastruktur

Idag 05:45

”Utveckla de regionala järnvägarna”

Helena Leufstadius mfl, vd Svensk kollektivtrafik
Igår 09:12

”Skärp kraven för miljövänliga hus”

Pernilla Winnhed mfl, vd Energiföretagen Sverige
27 mars

Så lyckas vi bygga nya hållbara städer

Gunnar Hagman, vd Skanska Sverige AB

Senast publicerat

Idag 06:15
Idag 05:45

”Välfärdsdebatten måste handla om medborgarna”

Lena Dahlstedt & Klara Palmberg Broryd, Nacka kommun
Idag 05:45

”Utveckla de regionala järnvägarna”

Helena Leufstadius mfl, vd Svensk kollektivtrafik

Var med i debatten du också

Vill du vara med i debatten? Klicka här!

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här