Experterna granskade våra ansökningar utifrån de krav som ställs i indelningslagen och Ansvarskommitténs kriterier och fann att de ”får anses uppfylla samtliga kriterier”.

Även kollegiet självt konstaterar att det sammantaget finns skäl som talar för de föreslagna regionbildningarna. Trots det väljer man att ge stöd åt det tysta moderata motståndet i regeringen genom att avstyrka vår ansökan. Ett motstånd som jag tycker är förvånande: På sikt kommer landstingen att ersättas av större och mer kraftfulla regionkommuner i hela landet. Det har regeringen klargjort redan i januari, och om detta borde därmed alla partier i riksdagen vara eniga.

I Norrland samarbetar vi på många områden, allt ifrån gemensamma satsningar på tågtrafik, till en stadigt ökande samverkan inom hälso- och sjukvården. Men man kommer inte hur långt som helst med enbart samverkan - där den som vill minst vanligtvis bestämmer.

Norrlänningarna måste få samma möjligheter som Skåne och Västra Götaland. Vi vill tala med en röst i Stockholm och Bryssel och stärka vår ställning i omvärlden. Det är nödvändigt för att klara jobb, välfärd och en långsiktigt hållbar utveckling.

En samlad norrländsk region står också stadigare i finanskrisens snålblåst och kan värna och utveckla hälso- och sjukvården bättre än vad dagens små landsting var för sig mäktar med.

Det omfattande förberedelsearbete vi redan gjort utgör en god grund för regionbildningen. Flera hundra politiker har deltagit i arbetsgrupper och offentliga möten för att diskutera hur vi ska kunna arbeta närmare norrlänningarna själva, bli starkare gentemot omvärlden och använda våra gemensamma resurser klokare än tidigare.

Men våra egna ansträngningar och vad vi själva vill räcker tydligen inte. Är inte det själva kärnan i regionfrågan – och samtidigt argumentet till varför en regionreform behövs?

Kent Ögren (S)
Landstingsråd
Norrbottens läns landsting